Astrid Söderbergh Widding

Igår fick 35 medarbetare, som varit 30 år i statlig tjänst, ta emot en utmärkelse i Aula Magna. Gratulerar!

Häromdagen kom ett brev från Anders Hamsten på KI, som uppmärksammade sina rektorskollegor på att den svenska och europeiska registerbaserade forskningen hotas av en ny EU-lagstiftning. Redan i slutet av maj ska Europaparlamentet fatta beslut i frågan.

Hittills har den i Sverige reglerats av EU:s direktiv för dataskydd från 1995 och av den svenska personuppgiftslagen. I det nya huvudförslaget finns dock flera punkter som i praktiken betyder att mycket av den registerbaserade forskning som bedrivs idag skulle försvåras eller omöjliggöras. Det gäller bland annat kravet på kryptering av personuppgifter, som kan betyda att möjligheterna att samla in data utifrån personnummer minskar, eller större möjligheter för enskilda att få egna uppgifter strukna ur register, exempelvis hälsodataregister som därmed får sämre validitet. Intrycket är att okunskapen på sina håll är stor hos beslutsfattarna om hur forskning bedrivs. Redan i mars publicerade ett antal medicinska forskare en debattartikel i SvD, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-eu-regler-hotar-medicinsk-forskning_7942202.svd. Men sedan dess har det varit ganska tyst i offentligheten.

Stockholms universitet har en rad forskningstunga samhällsvetenskapliga institut som är helt beroende av registerdata för sin forskning, till exempel Centre for Health Equity Studies http://www.chess.su.se, Institutet för social forskning http://www.sofi.su.se, och Stressforskningsinstitutet http://www.stressforskning.su.se. Men det gäller också stora institutioner som nationalekonomi http://www.ne.su.se eller sociologi http://www.sociology.su.se.

Frågan gäller alltså långtifrån bara den rent medicinska forskningen utan i hög grad också samhällsvetenskaperna. Debatten behöver alltså föras ännu bredare. Nuvarande förslag innebär ett allvarligt hot för framtida forskning inom många områden.

Idag hölls den första disputationen i ämnet modevetenskap vid Stockholms universitet i ett fullsatt auditorium. http://www.ims.su.se/om-oss/nyheter/nyheter-fran-centrum-for-modevetenskap/philip-warkander-disputerar-i-modevetenskap-1.129382
När jag tillträdde som prodekanus för humanistiska fakulteten 2006 blev mitt första uppdrag från rektor att undersöka förutsättningarna för att etablera modevetenskap vid universitetet, inför en eventuell donation från Familjen Erling-Perssons stiftelse. Resultatet blev en tvärvetenskaplig centrumbildning, idag placerad vid Institutionen för mediestudier.
Forskarutbildningsämnen döps inte sällan om och slås samman i det kontinuerliga kvalitetsarbete som pågår inom akademin, men det är inte så ofta som helt nya akademiska ämnen etableras. I detta fall fanns till en början många kritiska röster. Kan ett så efemärt och ytligt fenomen som mode verkligen ligga till grund för ett nytt akademiskt ämne i sin egen rätt?
Dagens disputation gav flera svar på frågan. Å ena sidan kunde avhandlingen lika gärna ha lagts fram inom till exempel etnologi eller genusvetenskap. Det bekräftar bara centrets tvärvetenskapliga karaktär. Å den andra framgick det med skärpa att mode som företeelse – inte minst i kraft av det närmast explosionsartat ökade intresset i samhället och i medierna – kräver seriöst studium och kritisk tvärvetenskaplig analys från humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare. Det är en pionjäruppgift för Centrum för modevetenskap – resultatet av ett av Stockholms universitets strategiska partnerskap.

Det har varit en intensiv vecka för lärarutbildningen vid Stockholms universitet. Det väckte en del uppmärksamhet att regeringen anslog 10 miljoner till Stockholms universitet för att utveckla valideringen av lärares reella kompetens inför behörighetsprövningen för lärarlegitimation. Universitetets uppdrag är att leda utvecklingsarbetet i nära samarbete med andra lärosäten. Behovet är stort, och valideringen avgörande för att erfarenhet ska kunna tas på allvar och ges legitimitet. Det är naturligtvis särskilt viktigt i tider av lärarbrist.

I tisdags diskuterade KTH:s rektor Peter Gudmundson i sin debattartikel i SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/katastrofal-brist-pa-larare_8132846.svd också en av de viktigaste och mest akuta frågorna för lärarutbildningen: det skriande behovet av nya lärare i naturvetenskap och teknik. För att bidra till att möta detta behov planerar Stockholms universitet en ny kompletterande pedagogisk utbildning som bygger på halvtidsanställning och sommarkurser. Tanken är att den som redan har en master, en licentiat- eller doktorsexamen inom ett naturvetenskapligt ämne ska kunna bygga på i högre studietakt med de utbildningsvetenskapliga kurser som krävs för lärarbehörighet, parallellt med halvtidsarbete i en skola.

Sist men inte minst fick vi examenstillstånd för ämneslärarutbildning i finska som modersmål för årskurserna 7-9, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Detta har varit ett område där utbildade lärare efterfrågas, men det saknats utbildning i Sverige över huvud taget. Stockholms universitet befäster på olika sätt sin position som en nyckelaktör i landet i lärarutbildningsfrågor. Det är ett ansvar vi bör axla.

Under två dagar är jag på besök i Aten för att diskutera framtiden för NEO, Navarino Environmental Observatory, Stockholms universitets strategiska partnerskapsprojekt med ekoturismföretaget TEMES och Academy of Athens. Samarbetet gäller vår forskningsstation med samma namn i Messinien, invigd 2012, för studier kring klimat och miljö i Medelhavsområdet. Rent verksamhetsmässigt är det en framgångssaga: alltfler visar intresse för anläggningen, som nu är fullt utnyttjad. Där bedrivs forskning i skilda projekt inom atmosfärforskning, geologi, geomorfologi och hydrologi, kring hur klimatförändringar kan spåras i trädringar men också studier av droppstensgrottor på Peloponnesos, för att kunna tolka förändringana och balansen mellan klimatfaktorer och mänskliga faktorer i historiskt perspektiv ända tillbaka till bronsåldern. Flera institutioner har också förlagt kurser, workshops och konferenser till NEO – just nu är det en botanikkurs som fyller huset. NEO-samarbetet är både viktigt och internationellt uppmärksammat.

Entusiasmen för samarbetet är också påtaglig och utvecklingsplanerna många. Men Greklands ekonomi har som bekant samtidigt befunnit sig i fritt fall, så den ekonomiska basen för samarbetet återstår fortfarande att säkra långsiktigt.

Ett är säkert: grekisk gästfrihet är med rätta legendarisk – och utsikten från middagsbordet svårslagen.