Astrid Söderbergh Widding

Anställningsvillkoren inom forskning och högre utbildning vållar gärna engagerad debatt inom verksamheten. Nu senast har företrädare för Sveriges ingenjörer och Naturvetarna gått samman i en artikel i GP där de påpekar att osäkra villkor hotar forskningen. Här har de generellt en klar poäng – frågan har aktualiserats på flera håll på sistone. Framför allt är det dock den tvååriga allmänna visstidsanställningen som debattörerna nu går till storms emot. Frågan är väl om just den är det största problemet.

Dessförinnan var det Sveriges unga akademi som väckte den mer övergripande frågan i början av året, och som även kom med ett eget förslag till karriärsystem i fem punkter som lärosätena uppmanades att reagera på. Detta system går ut på öppna, transparenta och internationella utlysningar, tidsbegränsad meriteringsanställning som biträdande lektor, utvärdering enligt fastslagna kriterier, startanslag samt tillsvidareanställning om kvalitetskriterierna uppfylls.

Som Stockholms universitet redan påpekade i sitt svar till Sveriges unga akademi är vårt karriärsystem redan i väsentlig utsträckning överensstämmande med akademins förslag. Det hindrar givetvis inte att rekryteringsfrågan är och förblir en av de allra viktigaste för vårt universitet för framtiden, liksom för hela högskolesektorn, och en fråga att hålla under ständig bevakning. Det är lätt att enas om behovet av fler tillsvidareanställningar. En sak är dock säker: det är lärosätena själva och inga andra som ska styra rekryteringsprocesserna.

Igår kväll hade vi möte i Stockholms akademiska rektorskonvent – ett samarbete mellan Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Handelshögskolan, Kungliga Musikhögskolan och Södertörns högskola, där även Stockholmsstudenternas centralorganisation SSCO och föreståndaren för Stockholms Akademiska Forum deltar. Konventet har sina rötter på 1930-talet, då det pågick olika diskussioner om både samverkan och eventuella sammanslagningar. Idag har det utvecklats till ett viktigt informellt forum för utbyte av erfarenheter och diskussion kring aktuella frågor mellan rektorer och förvaltningschefer. I middagen efter mötet brukar även landshövdingen och finansborgarrådet delta. Det är en viktig markering att universitetens och högskolornas närvaro i Stockholms stad och län långtifrån bara är en intern akademisk angelägenhet.

Tidigt i morse möttes återigen rektorerna för SU, KI, KTH och Södertörn, tillsammans med företrädare för staden, till frukostmöte för att markera lanseringen av Open Lab – en ny tvärvetenskaplig utbildningssatsning mellan de stora lärosätena i Stockholm, som också åtnjuter stöd från staden, landstinget och länsstyrelsen. Vi fick titta på lokalerna i nya KTH-huset, där ledning och förvaltning nu flyttat in i det ombyggda Röda korsets sjukhus. Open Lab, som flyttar in i ledningens gamla lokaler på Valhallavägen, ska arbeta med aktuella komplexa samhällsutmaningar som kräver samarbete mellan flera kunskapsområden för att kunna bidra med konkreta förslag till lösningar. Själva samarbetet mellan olika vetenskaps- och kunskapsområden är tänkt att bidra till nya kontaktytor och därmed till nytänkande över områdesgränserna. För Stockholms universitet, med dess rötter i öppna föreläsningar som svar på dåtidens samhällsutmaningar, ligger idén med Open Lab helt i linje med traditionen. 

Igår fick 35 medarbetare, som varit 30 år i statlig tjänst, ta emot en utmärkelse i Aula Magna. Gratulerar!

Häromdagen kom ett brev från Anders Hamsten på KI, som uppmärksammade sina rektorskollegor på att den svenska och europeiska registerbaserade forskningen hotas av en ny EU-lagstiftning. Redan i slutet av maj ska Europaparlamentet fatta beslut i frågan.

Hittills har den i Sverige reglerats av EU:s direktiv för dataskydd från 1995 och av den svenska personuppgiftslagen. I det nya huvudförslaget finns dock flera punkter som i praktiken betyder att mycket av den registerbaserade forskning som bedrivs idag skulle försvåras eller omöjliggöras. Det gäller bland annat kravet på kryptering av personuppgifter, som kan betyda att möjligheterna att samla in data utifrån personnummer minskar, eller större möjligheter för enskilda att få egna uppgifter strukna ur register, exempelvis hälsodataregister som därmed får sämre validitet. Intrycket är att okunskapen på sina håll är stor hos beslutsfattarna om hur forskning bedrivs. Redan i mars publicerade ett antal medicinska forskare en debattartikel i SvD, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-eu-regler-hotar-medicinsk-forskning_7942202.svd. Men sedan dess har det varit ganska tyst i offentligheten.

Stockholms universitet har en rad forskningstunga samhällsvetenskapliga institut som är helt beroende av registerdata för sin forskning, till exempel Centre for Health Equity Studies http://www.chess.su.se, Institutet för social forskning http://www.sofi.su.se, och Stressforskningsinstitutet http://www.stressforskning.su.se. Men det gäller också stora institutioner som nationalekonomi http://www.ne.su.se eller sociologi http://www.sociology.su.se.

Frågan gäller alltså långtifrån bara den rent medicinska forskningen utan i hög grad också samhällsvetenskaperna. Debatten behöver alltså föras ännu bredare. Nuvarande förslag innebär ett allvarligt hot för framtida forskning inom många områden.

Idag hölls den första disputationen i ämnet modevetenskap vid Stockholms universitet i ett fullsatt auditorium. http://www.ims.su.se/om-oss/nyheter/nyheter-fran-centrum-for-modevetenskap/philip-warkander-disputerar-i-modevetenskap-1.129382
När jag tillträdde som prodekanus för humanistiska fakulteten 2006 blev mitt första uppdrag från rektor att undersöka förutsättningarna för att etablera modevetenskap vid universitetet, inför en eventuell donation från Familjen Erling-Perssons stiftelse. Resultatet blev en tvärvetenskaplig centrumbildning, idag placerad vid Institutionen för mediestudier.
Forskarutbildningsämnen döps inte sällan om och slås samman i det kontinuerliga kvalitetsarbete som pågår inom akademin, men det är inte så ofta som helt nya akademiska ämnen etableras. I detta fall fanns till en början många kritiska röster. Kan ett så efemärt och ytligt fenomen som mode verkligen ligga till grund för ett nytt akademiskt ämne i sin egen rätt?
Dagens disputation gav flera svar på frågan. Å ena sidan kunde avhandlingen lika gärna ha lagts fram inom till exempel etnologi eller genusvetenskap. Det bekräftar bara centrets tvärvetenskapliga karaktär. Å den andra framgick det med skärpa att mode som företeelse – inte minst i kraft av det närmast explosionsartat ökade intresset i samhället och i medierna – kräver seriöst studium och kritisk tvärvetenskaplig analys från humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare. Det är en pionjäruppgift för Centrum för modevetenskap – resultatet av ett av Stockholms universitets strategiska partnerskap.