Astrid Söderbergh Widding

Solen flödade och fakultetsklubben fylldes vid prorektors avtackning.

I ett pressmeddelande idag aviseras en ny nordisk portal för öppna online-kurser, Unordic.com, som lanseras imorgon. Stockholms universitet är med – Gunnar Wettergren från Institutionen för data- och systemvetenskap sitter i styrgruppen. Unordic går dock ett steg längre än vad så kallade moocs – massive open online courses – vanligtvis gör: här ska man kunna studera även poänggivande kurser.

Moocs har blivit ett hett ämne på senare tid. European University Association bland andra har publicerat en rapport i ämnet, och det dyker upp artiklar överallt. En rundfrågning till svenska universitet och högskolor visar att det finns ett antal entusiaster – men att universitetsledningarna som regel är avvaktande.

En SvD-ledare nyligen ställde den retoriska frågan huruvida högskolesektorn skulle dela cd:ns öde, och citerade Lundaprofessorn Per Ödling som ger universiteten 15 år till. Sedan är det slut, hävdar han, och vi har alla trätt in i den sköna nya mooc-världen.

Riktigt så enkelt är det knappast. Campusbaserad undervisning innebär som var och en vet inte bara föreläsningar, som kan antas vara bättre på webben med storheter från Stanford. Laborationer är också en viktig komponent i många ämnen. De personliga mötena är en annan. Nationellt specifika aspekter inom flera ämnen gör att globala nätkurser inte räcker till.

Faktum kvarstår ändå att nätbaserade kurser innebär en utmaning för traditionella undervisningsformer, och att kommande studentgenerationer med nya webbvanor med all säkerhet kommer att förhålla sig annorlunda än tidigare. Frågan är hur våra lärosäten ska hantera utmaningen. Stockholms universitet är med i utvecklingen genom Unordic.com, men vi planerar samtidigt för framtida lärandemiljöer på campus i Albano.

Idag åker den nya universitetsledningen på internat för att diskutera centrala frågor inför framtiden. Vi kommer bland annat att tala om vision och verksamhetsplan, om samverkan och om strategier för det fortsatta internationaliseringsarbetet.

Många har uttryckt förväntningar på att diskussionerna ska ge snabba, konkreta resultat. Till dem vill jag säga: hoppas inte för mycket – internatet varar bara i 24 timmar! Men det är viktigt för den nya ledningen att börja diskutera sig samman och lägga en god grund för höstens arbete.

Vi återvänder för att fira av Lena Gerholm. Hon slutar sitt uppdrag som prorektor vid månadsskiftet, men återgår till professuren i etnologi och tillträder även som intendent på Spökslottet. Mottagningen imorgon på fakultetsklubben, där hon är ordförande, ger välkommet tillfälle att tacka Lena för alla hennes insatser under nio år i ledningen för universitetet.

Igår avslutades den senaste omgången av Att vara chef, universitetets chefsprogram där prefekter, studierektorer och enhetschefer inom förvaltningen möts – givetvis kring ledarskapsfrågor, men också andra frågor av gemensamt intresse för Stockholms universitet.

Det var en intensiv och givande eftermiddag med redovisningar av deltagarnas grupparbeten kring olika teman, följt av diplomutdelning. Vi som var där från universitetsledningen fick ta del av många goda idéer och tankar kring bland annat internationalisering, rekryteringar, strategiskt chefsskap och konflikthantering. Gott ledarskap är en nyckel för att ett decentraliserat universitet som vårt ska fungera.
.

För närvarande pågår i dagarna tre det årliga internationella kriminologisymposiet i Stockholm. I går kväll delades också Stockholmspriset i kriminologi, 1 miljon kronor, ut i Stockholms stadshus av justitieminister Beatrice Ask. Stiftelsen för Stockholmspriset i kriminologi, tillkommen under justitiedepartementets egid, administreras sedan ett år tillbaka vid SU, och rektor sitter i styrelsen ex officio. Dess internationella jury har delat ordförandeskap mellan professor Jerzy Sarnecki och professor Lawrence Sherman – den senare promoveras även till hedersdoktor vid Stockholms universitet i september. Årets mottagare är professor David Farrington från Cambridge, som fått priset för sin banbrytande forskning kring brottsförebyggande åtgärder i tidig ålder och sitt påverkansarbete visavi beslutsfattare i regeringar världen över. På torsdag kan man höra  David Farrington på universitetet i ett öppet seminarium, ”Kriminella karriärer?”. 

Idag och imorgon gästas Stockholms universitet av 200-årsjubilerande Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Under rubriken ”För stundande skördar” hålls idag en jubileumskonferens där bland annat femton unga forskare diskuterar naturresursbruk inför framtiden.
Imorgon är det dags för jubileumsexkursion i Nationalstadsparken och vetenskapens landskap. Experimentalfältet intill Stora Skuggan, där den moderna svenska jordbruksforskningen tog sin början, var ju universitetets föregångare på platsen. Här kommer det både att handla om Vetenskapsstaden efter Experimentalfältet och om universitetets aktuella miljöforskning i det historiska landskapet.
Prorektor Lena Gerholm invigde dagens konferens.

Under veckan recenserade DN (Jonas Elvander) en nyutkommen antologi om ”den akademiska marknaden” med den provocerande undertiteln ”The breakdown of scientific thought”. Tesen som drivs är att samtliga högskolereformer under de senaste 20 åren gått i riktning mot effektivisering och ”New public management”.
Uppdraget till den nya myndigheten UKÄ från årsskiftet, att mäta effektiviteten i högskolesektorn inom såväl utbildning som forskning, nämns inte specifikt i artikeln men är onekligen en kraftfull markering i en sådan riktning.
Problematiskt är att denna utveckling tycks gå hand i hand med ett bristande intresse för omvärldsbevakning och analys. I en snabbt föränderlig högskolesektor kunde det ju även anses ligga i linje med ett vinsttänkande: om Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft behövs solid omvärldskunskap. Men först efter massiva protester, inte minst från sektorn och dåvarande HSV, fick UKÄ behålla sitt uppdrag på detta område, dock utan särskilda resurser. UKÄ gör samtidigt vad de kan. I förra veckan publicerades deras årsrapport med statistik om lärosätena och deras utbildningar. Perspektivet är förstås svenskt – men det är utomordentligt nyttiga basfakta.
Universitetskanslern påpekar gärna att det är bekymmersamt att bevakningen av den största statliga sektorn, som inklusive studiemedel omsätter 72 miljarder, är så svag. Det är lätt att instämma i detta. Faktum kvarstår också generellt, att omvärldsanalysen i den svenska högskolevärlden brister, särskilt när det gäller internationella utblickar – mer centrala än någonsin i en globaliserad högskolesektor.