När Svensk universitetsranking – Urank – nu lanseras som guide till landets bästa lärosäten är det en sanning med modifikation. 29 lärosäten mäts utifrån 27 variabler, alltifrån exempelvis antal lärare per student till andelen studenter från hem utan studietradition. Urank har själva höga anspråk på trovärdighet genom sitt breda perspektiv. Men just på grund av det breda perspektivet kräver deras ranking också analys. Både valet av variabler och deras inbördes viktning påverkar naturligtvis utfallet.

UKÄ-utvärderingarna, som ju heller ingalunda är problemfria, ger till exempel ett helt annat utfall. I en analys gjord av universitetets planeringsavdelning hamnar Linköpings universitet i topp med högsta betyg på 31% av de av UKÄ hittills utvärderade utbildningarna, och Stockholms universitet på andra plats med 30%, medan riksgenomsnittet är 17%. I Urank däremot hamnar Stockholms universitet lågt i flera variabler som gäller utbildning. Beroende på hur frågorna ställs kan svaren alltså skifta markant.

Problemen uppkommer när dessa rankningar och värderingar tolkas som absoluta fakta: Simsalabim, här har vi topplistan på Sveriges lärosäten. Sådan vägledning är framtida studenter knappast betjänta av.