Anställningsvillkoren inom forskning och högre utbildning vållar gärna engagerad debatt inom verksamheten. Nu senast har företrädare för Sveriges ingenjörer och Naturvetarna gått samman i en artikel i GP där de påpekar att osäkra villkor hotar forskningen. Här har de generellt en klar poäng – frågan har aktualiserats på flera håll på sistone. Framför allt är det dock den tvååriga allmänna visstidsanställningen som debattörerna nu går till storms emot. Frågan är väl om just den är det största problemet.

Dessförinnan var det Sveriges unga akademi som väckte den mer övergripande frågan i början av året, och som även kom med ett eget förslag till karriärsystem i fem punkter som lärosätena uppmanades att reagera på. Detta system går ut på öppna, transparenta och internationella utlysningar, tidsbegränsad meriteringsanställning som biträdande lektor, utvärdering enligt fastslagna kriterier, startanslag samt tillsvidareanställning om kvalitetskriterierna uppfylls.

Som Stockholms universitet redan påpekade i sitt svar till Sveriges unga akademi är vårt karriärsystem redan i väsentlig utsträckning överensstämmande med akademins förslag. Det hindrar givetvis inte att rekryteringsfrågan är och förblir en av de allra viktigaste för vårt universitet för framtiden, liksom för hela högskolesektorn, och en fråga att hålla under ständig bevakning. Det är lätt att enas om behovet av fler tillsvidareanställningar. En sak är dock säker: det är lärosätena själva och inga andra som ska styra rekryteringsprocesserna.