Vid SSU:s förbundskongress gav Stefan Löfven idag besked att socialdemokraterna vill gå i riktning mot ett treterminssystem. I höstens budgetmotion kommer man därför att föreslå att lärosätena ges i uppdrag att kraftigt utöka antalet relevanta sommarkurser, vilket ska ge studenterna möjlighet att slutföra sin utbildning på kortare tid och komma ut på arbetsmarknaden tidigare.
Ur studentperspektiv är förslaget om sommarkurser naturligtvis utmärkt. Som det påpekas i förslaget skulle det innebära möjligheten till en kortad utbildningstid för dem som så önskar, med uppenbara fördelar både för individen och samhället i form av högre livslön respektive högre skatteintäkter. Det skulle också betyda att studenterna skulle få möjlighet till försörjning under sommaren utan att behöva konkurrera om sommarjobb. Dessa fördelar kan dock uppnås redan genom sommarkurser, och innebär inte a priori – som vice ordföranden i Sveriges förenade studentkårer också påpekat – att ett treterminssystem skulle vara nödvändigt.
Dock finns ur lärosätenas perspektiv ett problem även med förslaget om sommarkurser. Det utgår från utbildningsuppdraget, men beaktar samtidigt inte att det måste finnas kvalificerade lärare som kan ge sommarkurserna. Men den tillsvidareanställda personalen är inte bara undervisande, utan också forskande. En avsevärd del av denna forskning bedrivs under sommarmånaderna; i internationell jämförelse har svenska forskare redan förhållandevis kort sammanhängande forskningstid utanför undervisningsperioderna. Redan en kraftigt utökad verksamhet med sommarkurser – och i än högre grad ett treterminssystem – skulle riskera att ytterligare minska denna forskningstid (därtill behöver ju även universitetslärare semester). Ett alternativ är förstås att i högre grad än idag anlita visstidsanställda. För Stockholms universitet, som redan idag har flest visstidsanställda bland samtliga lärosäten i landet, är detta knappast ett reellt alternativ. I värsta fall kan det dessutom betyda att sommarkurserna blir sekunda vara, som inte ges av forskningsaktiva lärare. Det vore förödande, både för lärosätets legitimitet och – framför allt – för studenterna själva.
Astrid Söderbergh Widding 
Svårt att bedöma vad S egentligen vill.
Ett märkligt, billigare, sätt att få med
fler studenter? Hur har vi det med biologisk rytm i vårt mörka land och möjlighet att vila upp och ”ladda batterierna” över sommaren. Vill några kvalificerade akademiker undervisa på sommartid?? Sommaren med lov & semester ingår i den svenska nationalsjälen… S = framtidsparti, men hur är det med akademisk skolning?
Lycka till med viktiga frågor!
Mvh. Åke
Kan du förklara hur man som student ska ”ladda batterierna” över sommaren när fakta är att studenter stressade får söka sommarjobb där man får arbeta i slavliknande förhållande för att få råd med att betala hyran? Den där svenska nationalsjälen men lov & semester du så fint beskriver ingår inte i en students vardag. Du som tydligen vet vad det är har kanske lättare själv att förstå den argumentationen?
Du skriver klokt som alltid. Men jag tror att du har en för pessimistisk syn på fler relevanta sommarkurser ur universitetets perspektiv. För med fler studenter på sommaren kan universitetet antingen få in mer hås/håp och därmed anställa fler lärare, eller fördelade om hås:arna från de överbalastade terminerna till sommarens underkapacitet.
Varför inte prova i mindre skala? Utlys möjligheten för ett par institutionen att erbjuda studenter kandidatprogram på 2,5 år (inklusive två somrar) istället för tre, och koppla möjligheten med stöd i form av lite strategiska medel för att hantera den eventuellt ökade administrationen innan barnsjukdomarna av försöket rensas bort.
Hej,
om fler sommarkurser innebär fler studenter och därmed mer pengar kan vi anställa fler lärare. Om det är samma studenter som läser snabbare blir det lika mycket ersättning och därmed lika många lärare. Då återstår frågan, om vi schemalägger våra lärare på sommaren, vem gör jobbet mellan september och maj?
Pingback: Tre terminer på universitet | © En lärarutbildares vardag
Det finns ju faktiskt redan ett sådant program på Stockholms universitet. IHR som är en gammal marknadsföringsutbildning numera under företagsekonomiska institutionen tillåter studenter att läsa 90 hp på 1 år. Något som fungerat utmärkt för båda lärare och studenter sedan universitet tog över utbildningen på 90’talet. Så visst funkar det med undervisning på sommarterminen. Jag tycker Socialdemokraternas förslag är utmärkt och dessutom ett tydligt tecken på att man faktiskt vågar tänka nytt. Tummen upp!
Pingback: Sommarkurser inom högre utbildning | Astrid Söderbergh Widding