Igår deltog jag i konferensen Möjligheternas universitet, en utbildnings- och forskningspolitisk konferens i Umeå, anordnad av Kungl Skytteanska Samfundet – den yngsta bland de kungliga lärda samfunden – i samverkan med Sveriges unga akademi. Programmet var fullmatat med utbildnings- och forskningsfrågor, från återblickar till framtidsvisioner. Björn Wittrock från SCAS inledde dagen med en hisnande färd genom historien: efter ett nedslag i de medeltida universiteten gick han raskt vidare till sekelskiftet 17-1800, till det moderna forskningsuniversitetets framväxt kring sekelskiftet 18-1900 och till sist in i vår egen tid. Mot denna bakgrund formulerade han en handfull framtida utmaningar: hur kan universiteten bevaras som vetenskaplig, social och organisatorisk gemenskap? Hur säkerställa ett legitimt akademiskt ledarskap? Hur ska det vetenskapliga samtalet kunna upprätthållas över olika gränser? På vilka villkor kan den akademiska forskningen bli bestående också i framtiden? Det satte ribban högt för den paneldebatt som följde, med Gunnar Öquist, Umeå (som med Mats Benner stod bakom den så kallade excellensutredningen för KVA), Håkan Billig, Göteborg, och Annette Granéli, preses för Sveriges unga akademi. Det var både stimulerande och utmanande att få delta i den diskussionen. Glädjande var den samsyn som rådde kring fundamentala frågor: betydelsen av ett strategiskt akademiskt ledarskap baserat på kollegialitetsprincipen, vikten av en kvalitetskultur och av pluralism i forskarsamhället – men framför allt behovet av ett än mer utvecklat strategiskt tänkande kring rekryteringsfrågor som ställer höga krav på universitets- och fakultetsledningar.

Idag, efter att ha funnits i två år, stiftas också formellt Sveriges unga akademi, som verkligen lyckats sätta frågan om rekrytering och karriärvägar på dagordningen. Jag gratulerar och önskar lycka till!