Bakom denna ståtliga port i Köpenhamn döljer sig Nordiska Ministerrådets (NMR:s) lokaler. Där har jag under veckan lett ett möte med dekaner inom humaniora från de nordiska huvudstadsuniversiteten, gällande eventuellt samarbete inom småämnen. Det är inom ramen för det så kallade SAK-arbetet (samarbete, arbetsdelning, koncentration) som förslaget har väckts, och det nordiska universitetssamarbetet (NUS) har varit drivande i sammanhanget.
Det blev en intensiv dag med utbyte av erfarenheter mellan de nordiska länderna. Klart är att frågorna redan är genomdiskuterade in i detalj inom småämnena på nationell nivå, där det förekommer ett antal lyckade samarbeten såväl som ett antal havererade försök. Lika klart är att vi som universitet knappast kan ha som syfte varken att rädda sjunkande ekonomier eller sjunkande skepp rent ämnesmässigt.
Diskussionerna under dagen tog därmed en lika oväntad som kreativ riktning. Snarare än att försöka förhandla sig förbi låsta positioner och revirbevakningar av olika slag kring hotade småämnen fanns stort intresse för att göra något gemensamt där det finns ett nordiskt mervärde – och här inbegrips förstås också ett antal småämnen. Vi tänker oss att börja i liten skala: en konferens i november med de nordiska huvudstadsuniversiteten kring ”nordiska modeller” – från språkgemenskap till hållbara gröna städer – liksom samverkan kring sommarkurser, med medverkan från flera fakulteter. På sikt hoppas vi på ett vidgat samarbete, med syftet att göra Norden till en gemensam plattform för internationella kontakter. Fortsättning följer!
Bästa rektor!
Jag kan mellan raderna läsa en viss försiktighet i din text om ”småämnessamarbete”. Vi vet att det här inte är första gången och inte heller sista som de humanistiska fakulteterna försöker ”samarbeta” kring småämnena. Nyheten denna gång skulle vara att samarbetet nu är nordiskt och inte bara svenskt. Jag har deltagit i alla humanistiska nationella fakultetskonferenser mellan 1996 och 2012 (jag kanske var borta en gång i Umeå vill jag minnas) och detta diskuterades ungefär vart tredje år. Att det inte diskuterades oftare berodde inte på att ämnet inte togs upp. Särskilt de språkvetenskapliga ”sektionerna” hade småämnessamarbete som ett mantra. För två år sedan ville GU ha en nationell samordning! Det betyder att dekanerna ska bestämma att latin ska finnas vid SU men inte vid GU eller att teatervetenskap ska endast finnas vid SU osv. Jag tror inte på sånt. Det hör till en svunnen tid innan vi uppfann decentraliseringen. Hoppas denna gång leder detta till något. Vårt senaste försök på SU:s UU:s initiativ fungerade under ett par år. Tills fakulteterna slutade skicka extra pengar till de inblandade vill säga! Jag stödjer detta nya försök till samarbete dock inte till ”samordning”. Som prefekt för en språkvetenskaplig institution ser jag stora behov när det gäller samarbete. Vi behöver större miljöer. Kan vi inte få dem vid ett lärosäte måste vi utveckla dem med flera lärosäten inblandade genom samarbete. Bra initiativ!
Hälsningar och trevlig helg,
Alberto