Högskola i fritt fall?

Förra veckans besked om att universiteten i Uppsala och Lund fallit ur listan från Times Higher Education över världens 100 mest ansedda lärosäten gav knappast upphov till någon mediestorm, men väl ett duggregn av kommentarer som varit rätt envist, senast från Carl Johan von Seth på ledarplats i DN i morse. Inte minst kopplat till det faktum att Sverige åkt ur den europeiska kvalitetsorganisationen ENQA, liksom till pågående utbildningsdebatt med huvudfokus på skolan, är det lätt att ana en helhetsbild: ”ännu ett bakslag för svenskt utbildningsväsende”, som det formulerades i ett radioinslag, eller ”ett slag mot Sveriges globala status”, som det hette i ett citat i Tove Lifvendahls ledare i SvD i söndags.
Bägge ledarna kopplar också högskoledebatten till den nya rapporten från Studieförbundet Näringsliv och samhälle, ”Utbildning, forskning, samverkan: Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?”, författad av Mats Benner, Arthur Bienenstock, Anne Lidgard och Sylvia Schwaag Serger. Några aspekter i rapporten är särskilt framträdande och graverande för Sverige. En gäller utbildningens generellt låga status, som är ett fundamentalt problem. Högre utbildning och forskning måste intimt hänga samman vid ett universitet. Universitetets utbildningsuppdrag är en förutsättning för såväl forskning som samverkan.
Lika problematisk är den provinsiella, för att inte säga nepotistiska, rekryteringspraxis som tycks alltför utbredd, där lokala kandidater gynnas till förfång för verksamheten. För dessa problem har universiteten själva huvudansvaret och mycket kan förbättras.
Det pågår nu en intensiv diskussion om bägge dessa frågor vid Stockholms universitet. Rekryteringar är temat för diskussionerna vid vårens pågående prefektmöten. Det är en av de viktigaste processerna vid ett universitet. Våra utlysningar och tillsättningsprocesser ska alltid vara öppna, breda och transparenta och ha som mål att rekrytera de bästa lärarna och forskarna från en internationell marknad.
Som landets största institution för högre utbildning har vi också all anledning att ha undervisningsfrågor i fokus. Vid Områdesövergripande rådets senaste internat lyssnade vi till David Black-Schaffer från Uppsala universitet, som talade på temat ”Sweden in the Face of Competitive Teaching” – en inspirerande inledning till en livaktig diskussion, som kommer att följas upp på olika sätt framöver.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Högskola i fritt fall?

  1. Åke Ålander skriver:

    Intressanta spörsmål. Lokal prägel på universitetsmiljön främjar knappast den akademiska hållningen. Min erfarenhet från gymnasieskolan är att vissa skolledare och företrädare för andra verksamheter väldigt gärna ser värmlänningar på Karlstads universitet, vilket förmodligen inte är särskilt gynnsamt vare sig för KAU eller regionen.
    Mer utbyte och in-/utbyte är nödvändigt för friskhet i verksamheterna.

  2. Per Olofsson skriver:

    Är den där Times-listan verkligen något att bry sig om då? Metoden den konstruerats med verkar tveksam. Se http://haggstrom.blogspot.se/2014/03/gastinlagg-av-bo-berndtsson-om-den.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s