Fokus – Forskningskvalitetsutvärdering i Sverige

Vetenskapsrådet inbjuder i dagarna till hearings gällande det nya förslag till en modell för kvalitetsbaserad resursomfördelning mellan landets lärosäten, baserad på kollegial granskning, som de fått uppdraget att formulera.
Det är helt tydligt att VR har gjort vad de kan givet sitt uppdrag, och förslaget i dess nuvarande form innehåller många positiva aspekter; framför allt ambitionen att systemet ska vara kvalitetsdrivande och att det i så hög grad som möjligt ska bygga både på befintliga strukturer som skapar transparens (exempelvis indelningen i vetenskapsområden och forskningsområden) och redan befintliga data. Deras lyhördhet gentemot lärosätenas synpunkter är heller inte att ta miste på.
Samtidigt går det inte att bortse från problemen: det är ett jättesystem som ska lanseras, där ett av de största problemen rör möjligheten för tilltänkta paneler att faktiskt fullt ut greppa om hela de forskningsområden där de är tänkta att granska såväl spetskompetens som genomsnittlig prestation. Hur finna dessa excellenta panelister, som dessutom inte får vara jäviga? Man kan fråga sig om det inte redan inom ramen för befintliga peer review-processer, som ju ständigt bedrivs inom akademin av olika forskningsfinansiärer i tilldelningen av externa anslag, skulle finnas redan befintliga data att utnyttja? VR, liksom andra finansiärer, lägger ju redan ner ett enormt arbete på sakkunniggranskning inom ramen för sina beredningsgrupper.
Utöver vetenskaplig kvalitet är det också kvalitetsutvecklande faktorer och genomslag utanför akademin som ska granskas. Vad gäller kvalitetsutvecklande faktorer finns det goda skäl att granska inte bara återväxt som sådan av nya forskare och doktorander utan också rekryteringsprocesserna som tillämpas. I vilken mån är det säkerställt att lärosätena söker den främsta kompetensen i öppna och transparenta internationella utlysningar?
Vad gäller genomslag utanför akademin välkomnar Stockholms universitet den planerade satsningen på ett antal fallstudier jämte en egenbeskrivning, i jämförelse med de betydligt mer skakiga indikatorbaserade förslag som framförts i andra sammanhang.
Under återstoden av året återstår det för VR att formulera de kanske viktigaste nyckelfrågorna; nämligen gällande panelernas sammansättning, omvandlingen av resultat till resurser, kostnadsuppskattning och konsekvensanalys. Gensvaret och acceptansen från sektorn som helhet kommer att vara helt beroende av hur man lyckas med detta. Jag hoppas det bästa – resurstilldelning utifrån kvalitet är en alltför viktig fråga för att vara föremål för politisk experimentverksamhet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s