Skifte på kanslerposten och ny GD för VR

Samma dag som UKÄ släppte sin årsrapport deltog jag i avtackningen av universitetskansler Lars Haikola. Han passade samtidigt på att på DN Debatt ge en glimt från sitt kommande utredningsarbete kring den högre utbildningen, där han bland annat lyfte fram behovet av arbetsfördelning inom högskolesektorn och sin uppfattning att en breddad finansiering på sikt är ofrånkomlig, vilket väckte omedelbara reaktioner bland annat från TCO och från Lena Adamson vid SU, som tolkat utspelet som ett förslag om studieavgifter. Resonemanget är ingalunda glasklart.

Vid avtackningen möttes de tre utredare som regeringen nyligen tillsatt i centrala frågor gällande universitets- och högskolesektorn: Haikola själv, Kåre Bremer, som kommer att utreda akademiskt ledarskap – direktivet blev offentligt under veckan som gick – och Harriet Wallberg som utreder ett nytt kvalitetssäkringssystem.

På onsdagen blev det också offentligt att Harriet Wallberg blir ny universitetskansler från och med måndag, vilket var lika väntat som glädjande. Hon pekade ut tre områden som hon närmast kommer att gripa sig an: kvalitetssäkringssystemet, att stärka Sverige internationellt när det gäller engagemanget för högre utbildning, samt att hitta former för samverkan mellan lärosätena och Universitetskanslersämbetet.

Samma dag offentliggjorde också regeringen sitt beslut om ny GD för Vetenskapsrådet: det blir Sven Stafström som får uppdraget. Från Stockholms universitets sida är det ett mycket välkommet beslut. Sven Stafström har under sin tid som tillförordnad GD axlat sitt uppdrag på ett sätt som inger förtroende, och visat stor dialogbenägenhet gentemot lärosätena. Där finns ett stort utvecklingsbehov för framtiden.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skifte på kanslerposten och ny GD för VR

  1. Alberto Tiscornia skriver:

    Bästa rektor!
    En mycket pessimistisk läsning av din blogg skulle kunna leda till följande slutsatser: Överheten vill a) införa studieavgifter, b) centralplanera utbildningsutbudet, c) detaljstyra rektorernas befogenheter och d) öka takten med utvärderingarna av utbildning och forskning. Ingen minns något om autonomi. Det var inte så länge sedan alla pratade om autonomi. Pendeln går alltid tillbaka. Nu går den tillbaka till tiden före 1993. Kanske ska kursplanerna åter fastställas på Utbildningsdepartementet och professorer och lektorer får fullmakt från regeringen (eller kungen).
    Bästa hälsningar,
    Alberto Tiscornia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s