Idag har jag fattat beslut med utgångspunkt i den utredning om visstidsanställningar vid Stockholms universitet som genomförts under året av Gunnar Svensson, tidigare dekanus för Humanistiska fakulteten. Bakgrunden var den rapport som SULF förra året presenterade i Almedalen, där det framgick att svenska lärosäten i genomsnitt har 33% tidsbegränsat anställd personal, men att Stockholms universitet med sina då 40% var sämst i klassen. Syftet med utredningen var både att få en bättre överblick över var problemen ligger och att få förslag på åtgärder, och gensvaret i remissvaren har varit överväldigande positivt.

SULF:s skuggrapport till UKÄ:s årsrapport visar också på att Stockholms universitet under året minskat sin andel visstidsanställda från 40% till 33%, den största minskningsprocenten i landet. Det är glädjande, och min bedömning är att det beror just på att vi tagit frågan på allvar och utrett den.

Det kanske allra viktigaste förslaget som framfördes i utredningen är att institutionerna ska undvika överdriven försiktighet i sin rekryteringspolitik. Eftersom ansvaret här ligger på institutionsnivån kan det inte ligga till grund för några rektorsbeslut, men det förtjänar att upprepas.

I enlighet med utredningens förslag har jag idag samtidigt beslutat att forskare som fått tillräckliga bidrag för en period längre än två år, efter ansökan hos extern finansiär med godkännande av prefekt, ska tillsvidareanställas. Vidare har jag gett två uppdrag åt områdena: dels att se över rutinerna för tidsbegränsade läraranställningar, vilka i mån av möjlighet bör omfatta minst tre månader på halvtid, dels att se över sina anställningsprocesser.

Den långsiktiga anställningstryggheten är mycket viktig, men det är också rekryteringsfrågan generellt. Vi ska anställa de bästa lärarna och forskarna, i internationell konkurrens. Vi måste också säkerställa kvalitet, öppenhet och transparens i våra rekryteringsprocesser. Det är en av de allra viktigaste frågorna för framtiden vid Stockholms universitet.