Det pågår en diskussion om adjunkter vid Stockholms universitet. Visstidsanställningsutredningen föreslog återinförandet av anställning som universitetsadjunkt. Med områdesnämndernas remissvar som vägvisare valde jag att på denna enda punkt inte gå på utredarens förslag.

Idag har vi en karriärväg enligt tenure-tracksystemet vid Stockholms universitet: biträdande lektor – lektor – professor. Anställningstrygghet är viktigt. Men lika viktigt är att vi kan rekrytera de bästa lärarna och forskarna. Det är betydligt rimligare att göra en sådan bedömning efter disputation och post doc än efter avlagd magister/masterexamen. Därför är det också rimligare att begränsa sig till den nya typen av adjunkter, som infördes 2010. Dessa adjunkter ingår inte i karriärstegen, men kan givetvis i ordinarie konkurrens antas till utbildning på forskarnivå och därigenom kvalificera sig till fortsatt akademisk karriär om de så skulle önska.

Våra adjunkter fyller idag en viktig roll inom våra utbildningar. Vi har totalt 290 adjunkter anställda vid Stockholms universitet, varav 180 tillsvidareanställda. 148 är universitetsadjunkter av den ”gamla” sorten, som kan befordras vid disputation. 134 är ”nya” adjunkter, och här gäller som tidigare att sådana kan anställas efter dispens från rektor. Dessa dispensansökningar har mångfaldigats under senare tid. Universitetsledningen behöver därför tänka igenom principerna för dispenser. Det är viktigt att adjunkterna inte blir ett lågprisalternativ till lektorer.

8 personer vid Stockholms universitet är idag adjungerade adjunkter eller så kallade gästadjunkter. Ett argument som ofta anförs när institutioner vill anställa adjunkter är just behovet av arbetslivsanknytning. Då är adjungerade adjunkter, som har sin tillsvidareanställning annorstädes, ett intressant alternativ. Det finns dock en hel del praktiska problem med sådana anställningar, och därför har jag uppdragit åt Planeringsavdelningen att utreda adjungerade adjunkter. Det finns alltså all anledning att återkomma till frågan i höst.