I och med utbildningsministerns besked idag att ESS-projektet nu är fullfinansierat står det klart att den planerade byggstarten till hösten blir av. Men många frågetecken kvarstår. Det är det största forskningsinfrastrukturprojektet hittills i Sverige. Nu som tidigare är ESS både en stor möjlighet – och en stor risk.

Hittills har regeringen bara offentliggjort länder, procentsatser och belopp gällande konstruktionen. Hur är det med finansieringen av driften på 140 miljoner euro per år, som till 90% ska komma från andra länder än Sverige? Garanterar de internationella avtalen detta? Regeringen måste nu presentera avtalen i sin helhet.

Den andra stora riskfaktorn gäller vad som händer vid kostnadsförhöjningar. Sådana är oundvikliga i ett projekt av ESS storlek. Redan före byggstart har konstruktionskostnaderna ökat drastiskt. Hur kan det säkerställas att den svenska finansieringen inte kommer att tränga ut annan forskning? Regeringen har glädjande nog utlovat att ESS ska finansieras utanför den ordinarie forskningsbudgeten. Detta måste gälla såväl konstruktion som drift, och en budgetkonstruktion måste finnas så att även kommande kostnadsökningar täcks in.

Det är bra att regeringen uppdragit åt VR att stimulera det svenska utnyttjandet av ESS. Men detta uppdrag är också en indikation på ett grundläggande problem. Neutronspridning är inget starkt område inom svensk forskning, och att ESS hamnat just i Sverige har framför allt att göra med politisk prestige. Det är bara att hoppas att ett starkt internationellt engagemang här kan stärka även den svenska forskningen.