Så har vi då som förväntat fått en ny utbildningsminister i Gustav Fridolin. Mer otippat var att han får Helene Hellmark Knutsson vid sin sida på utbildningsdepartementet som högre utbildnings- och forskningsminister, och ett tredje statsråd, Aida Hadzialic, med ansvar för gymnasium och kunskapslyft. Det är bra att departementet delas så att båda regeringspartierna har inflytande över de så centrala utbildnings- och forskningsfrågorna.
Regeringsförklaringen levererade inga större överraskningar, men att högre utbildnings- och forskningsfrågor nämndes tidigt i regeringsförklaringen kan i bästa fall tolkas som att de ges hög prioritet.
Ökat antal högskoleplatser och höjd kvalitet i högskolan var att vänta utifrån vallöftena. Betoningen av Sverige som ledande forskningsnation, samt långsiktigheten i forskningen med tioårsperspektiv i kommande propositioner, vittnar om en kontinuitet i förhållande till förra regeringens utfästelser, liksom löftet om förbättrade villkor för unga forskare. Det är utmärkt. Att basanslagen prioriteras är efterfrågat av sektorn och mycket välkommet. Att andelen kvinnliga professorer ska öka ligger också i linje med tidigare regerings politik. Däremot står en jämställd fördelning av forskningsanslagen, som nu tydligen ska införas, principiellt i strid med den helt grundläggande premissen att forskningsmedel endast ska fördelas utifrån kvalitetskriterier.