Idag har Etiska rådet och Disciplinnämnden vid Stockholms universitet, som tar sig an vetenskaplig oredlighet respektive fusk eller plagiat bland studenter, haft besök av Stefan Eriksson från Uppsala universitet, specialist på forskningsetiska frågor. Han höll en timslång introduktion, främst om plagiat, med en historisk bakgrund som visade att fusk med författarskap och plagiatsärenden ökat kraftigt under det senaste decenniet, och en analys av fenomenet som var bitvis förskräckande.

Det är tydligt att det idag har utvecklats vissa forskningskulturer som inte bara accepterar, utan också rentav främjar vetenskaplig ohederlighet. Det kan gälla till exempel systematiserat utnyttjande av studentarbeten eller oredovisad återanvändning av mastersarbeten på forskarnivå. Uppenbart är också att bibliometriivern underblåser dessa tendenser – att publicera riskerar att bli viktigare än att uppnå vetenskapliga resultat. Det förekommer också att framstående forskare som i själva verket inte har något med en viss artikel att göra inkluderas i författarskap, liksom det omvända att studenter eller andra som i praktiken gjort jobbet exkluderas.

Idag, då öppenhet och transparens är allt viktigare och open access är på väg att bli norm, blir det också allt viktigare att vi har tydliga forskningsetiska riktlinjer att följa. Jag hoppas att Stefan Erikssons besök blir startskottet för en intensifierad diskussion om dessa frågor inom hela universitetet.