Igår deltog jag i IVA:s seminarium med den provocerande titeln ”Har Sverige en universitets- och högskolepolitik?” Ministern för högre utbildning och forskning både inledningstalade och summerade dagen, och IVA hade lyckats samla en stor åhörarskara (110 personer) i sin vackra bankettsal, en både kvalificerad och blandad skara. En rad nyckelpersoner i sektorn talade också: nuvarande och tidigare universitetskansler, ett par rektorer, företrädare för näringsliv, offentlig sektor och studenter. Kanslern vid Helsingfors universitet Thomas Wilhelmsson, tillika vice ordförande i styrelsen för Stockholms universitet, gav ett nyttigt utifrånperspektiv på den svenska debatten; exempelvis är ett samlat anslag, som idag är en av kärnfrågorna i våra diskussioner, sedan länge en självklarhet i Finland.
Med tanke på att seminariet var upplagt som ett inspel inför forskningspropositionen var det slående att det framför allt kom att handla om utbildning. Här diskuterades allt från humboldtska ideal till konkreta problem kring våra utbildningar: medelsurholkning, genomströmning, utbildningsbehov – t ex av fort- och vidareutbildning för lärare –samhällets kompetensbehov, kvalitetssäkringssystem, behov av ökad kunskap om högre utbildning… Detta starka utbildningsfokus är i sig en kraftig signal.