Jag har just kommit tillbaka från internat med SUHF:s styrelse. Vi har diskuterat många viktiga frågor, bland annat inför förbundsförsamlingens möte i Göteborg, kombinerat med förbundets 20-årsjubileum. En av de viktigaste frågorna som ska behandlas där är förstås inspelet till forskningspropositionen. Vår diskussion idag kom framför allt att handla om en fråga som alla lärosäten i landet är överens om: behovet av ett ökat basanslag. Jag berörde kort den frågan redan i mitt blogginlägg igår apropå Vetenskapsrådets rapport och debattartikel i DN. Som grund för diskussionen idag fick vi en förhandstitt på den rapport som expertgruppen för kvalitetsfrågor har sammanställt, utifrån bland annat OECD:s ekonomiska data över tillförda medel för FoU i olika länder. Rapporten visar med all tydlighet att en hög externfinansieringsgrad kan vara negativ för högskoleforskningen och att tvärtom graden av ”institutional funding” tycks vara den enskilt mest påverkande faktorn för nationell forskningsframgång. Från lärosätenas sida är vi givetvis angelägna att åstadkomma forskning av högsta internationella kvalitet. Här är vi övertygade om att det är viktigt att ha full rådighet över våra rekryteringar, inte minst de helt centrala rekryteringsanställningarna som biträdande lektor, med möjlighet till befordran till lektor och senare till professor. Huvudprincipen måste vara att det är lärosätena, inte forskningsfinansiärerna, som ska bestämma över hur profileringen av forskningen vid universitet och högskolor ska se ut. För dem som redan rekryterats är det sedan givetvis av största betydelse att fria projektbidrag finns att tillgå hos forskningsfinansiärerna.