En vardag för en rektor kan vara högst varierande – det hör till jobbet och är en del såväl av charmen som av påfrestningen med uppdraget. Idag var det morgonmöte med SUUN-nätverket för universitetsrektorerna i Stockholm och Uppsala, alltid ett bra tillfälle att informellt ventilera aktuella frågor.

Under dagen hade Stockholms universitet besök av Swetox styrelse, som turnerar mellan alla de 11 värduniversitet som är delaktiga i detta unika samarbete, fysiskt förlagt till Astra Zenecas tidigare lokaler i Södertälje. Swetox är en viktig samarbetspartner för universitetet inom toxikologiska vetenskaper, som omfattar såväl kemikalier som hälsa och miljö. Vicerektor för naturvetenskap och sektionsdekan för geo- och miljövetenskaper deltog en stund i själva styrelsemötet och själv hade jag sedan glädjen att äta lunch med styrelsen. Det blev bra diskussioner om behov och möjligheter för att öka kontakterna mellan Swetox och värduniversiteten. Vid Stockholms universitet använder vi gärna seed money som stimulansmedel för att initiera forskningssamarbeten, och vi ser mycket positivt på gemensamma (gärna webbsända) seminarier och workshops inom väl valda områden. Fokus måste ligga på forskarsamarbeten, men givetvis med starkt stöd av lärosätesledningarna. Swetoxsamarbetet har byggts upp mycket framgångsrikt – nu gäller att konsolidera och vidareutveckla det.

Kontrasten blev stor mellan lunchdiskussionerna och eftermiddagens disciplinnämnd som hanterar anmälningar om misstänkt fusk inom våra utbildningar, ett av de tyngre uppdragen som rektor och prorektor delar på, men som är oerhört viktigt för att värna kvalitet, etik och rättvisa för våra studenter. Påföljderna kan variera från att ärenden lämnas utan åtgärd till sex månaders avstängning. Idag fick vi anledning att tillämpa hela skalan.

På kvällen deltog jag i en paneldebatt om samverkan på Nordiska museet, anordnad av Humtank – en nationell tankesmedja för humanvetenskaper – där min uppgift var att ge ett universitetsledningsperspektiv på frågan. Frågan engagerar! Kvällen avslutades med att det första Humtankpriset, för att bäst ha lyft fram humaniora och dess betydelse, delades ut till Uppsalafilosofen Sharon Rider, som jag tidigare haft nöjet att samarbeta med bland annat kring en konferens, Rethinking humanism and the humanities, för några år sedan. Gratulerar!