Så är Nobelfirandets höjdpunkt över för i år, och i pressen kan man läsa om glitter och kunglig glans. Kvällen avslutades på Stockholms universitet, som i år hade värdskapet för Students Nobel Night Cap, en utmaning som våra studenter tagit sig an med energi och engagemang. Vardagens Allhus hade förvandlats till ett mytiskt landskap, med bland annat djungel, aztektempel och det sjunkna Atlantis.
Men vad Nobelfesten i grunden handlar om är framstående vetenskap och litteratur. Om det förstnämnda – vetenskapens betydelse – påminde ledande företrädare för Kungliga Vetenskapsakademien igår, i en debattartikel i SvD om hur en framtida forskningspolitik bör utformas. En nyckelpoäng är att grundforskning tar, och måste få ta, tid. Forskningen får aldrig reduceras till rena beställningsarbeten, inte alltför snävt inriktas mot enbart innovation. Det påmindes vi också om på Stockholms universitet häromdagen, då fysik-, kemi- och ekonomipristagarna höll sina Nobelföreläsningar i en fullsatt Aula Magna.
Jag får ibland frågan när Stockholms universitet får nästa Nobelpris. På sådana spekulationer vägrar jag att inlåta mig. Vad som är viktigare är den kvalitetsprövning som konkurrensen om externmedel hos råden innebär. Igår på själva Nobeldagen kunde jag dock anställa en tidigare Nobelpristagare i fysik, Frank Wilczek, som fått medel för 10 år från Vetenskapsrådet inom satsningen på framstående internationella forskare. Samma dag som Nobelföreläsningarna hölls kom också besked från VR om de likaså 10-åriga rådsprofessurerna. En av dem tillföll Torsten Persson vid Institutet för internationell ekonomi. Vi fick även två av tre gästprofessurer i år, Tage Erlanders gästprofessur till Institutionen för astronomi för Daniela Calzetti, och Kerstin Hesselgrens professur till Ekonomisk-historiska institutionen för Dorothy Sue Cobble.
Om vi samlat ser tillbaka på utfallet för externa bidrag under hösten fick SU från VR 265 miljoner av totalt beviljade 2,7 miljarder, vilket – liksom förra året – placerar oss på femte plats bland landets lärosäten. De största bidragen går givetvis till våra båda vetenskapsområden, med 135,8 miljoner för 44 projekt till naturvetenskap (varav åtta unga forskare) och 83,6 miljoner till 22 projekt inom humanvetenskap. Det sistnämnda är 25% av alla beviljade medel och projekt inom HS, vilket placerar SU på första plats i landet. SU:s bidrag i kronor till både HS och NT har ökat sedan förra året, med 21 respektive 32%. Härutöver har vi fått sammanlagt ca 45 miljoner för utvecklingsforskning och utbildningsvetenskaplig forskning samt inom medicin och hälsa.
Från Riksbankens jubileumsfond fick SU i år två av de tre större program som beviljades, till Jonas Tallberg vid Statsvetenskapliga institutionen och till Stefan Helgeson vid Engelska institutionen, liksom – till Christina Garsten vid Socialantropologiska institutionen och SCORE – ett av bidragen inom den särskilda jubileumsutlysningen med anledning av RJ:s 50-årsjubileum. Därutöver beviljades ett antal projekt, varav ett för forskningsinfrastruktur; av totalt 300 mnkr från RJ tillföll nästan 110 mnkr SU (att jämföra med 49 mnkr 2014).
Från Forte och Formas blev vår tilldelning 45 respektive 79 mnkr, samt 20 mnkr från en gemensam satsning från Formas, Forte, VR och RJ på forskning kring samhällets långsiktiga kunskapsförsörjning (3 av 8 totalt beviljade projekt).
Från Wallenbergstiftelserna fick vi tre Wallenberg Academy Fellows – Ilona Riipinen vid ACES, Emil Bergholtz vid Fysikum och Fataneh Farahani vid ERG – och två KAW-projekt med hög vetenskaplig potential, till Mohamed Bourenanne vid Fysikum och Magnus Enquist vid Centrum för evolutionär kulturforskning.
Det här blev mycket sifferexercis. Poängen är att den ger belägg för att konstatera att utfallet av externa medel till Stockholms universitet i år varit mycket gott, inte minst remarkabelt inom det humanvetenskapliga området. Mina varma gratulationer till alla våra framgångsrika forskare!