Regeringen fattade i torsdags beslut om ett förslag som ska överlämnas till riksdagen idag gällande utvärdering av högre utbildning, på grundval av universitetskansler Harriet Wallbergs utredning. Det följer rent strukturellt kanslerns modell, med fyra komponenter: prövningen av examenstillstånd, granskningen av lärosätenas kvalitetssäkringsarbete i syfte att bidra till kvalitetsutveckling, utbildningsutvärderingar samt tematiska utvärderingar. Förslaget är utmärkt så länge utbildningsutvärderingarna, som i tidigare system ju utgjort en grundbult, i det nya systemet främst sker på förekommen anledning. Poängen är ju nämligen, vilket Sveriges rektorer spelade in i en gemensam debattartikel, att övergå från att UKÄ skulle utvärdera utbildningarna som sådana till att detta ansvar, i autonomins namn, skulle övertas av lärosätena själva. UKÄ:s huvudsakliga ansvar däremot ska vara att säkerställa att lärosätenas kvalitetssäkring verkligen höll måttet.  Igår introducerades förslaget genom en debattartikel i SvD av Helene Hellmark Knutsson. När utbildningsutvärderingarna nu blir – med ministerns ord – ”en fortsatt viktig och utvecklad komponent i systemet”, finns dock i praktiken en risk för att två parallella system för utvärdering införs. Låt vara att de generella utvärderingarna begränsas till yrkesexamina. Men om de genomförs fullskaligt betyder det ändå för stora utbildningsuniversitet med professionsutbildningar av betydande omfattning, som Stockholms universitet, att väsentligt större resurser behöver avsättas för att hantera de dubbla utvärderingsprocesserna. Det är bara att hoppas att det system som kanslern föreslagit, och som sektorns remissvar entydigt tillstyrkt, verkligen kommer att följas i praktiken och att det inte resulterar i ett ogenomtänkt dubbelkommando.