Så är helgerna över och, något senkommet – jag var ledig fram till denna vecka – vill jag önska alla medarbetare och studenter en god fortsättning på det nya året och välkomna tillbaka till verksamheten!

Själv startade jag mitt arbetsår med möte i regeringens forskningsberedning igår, där Vetenskapsrådets GD Sven Stafström inledde med att presentera Vetenskapsrådets FOKUS-förslag – en intressant presentation som de flesta av oss nog dock redan var förtrogna med. Remisstiden på förslaget gick också ut igår, och Stockholms universitet skickade in sitt svar på förmiddagen. Vi avvisar förslaget eftersom vi inte tycker att peer review-förfarandet, som är överlägset när det gäller bedömning av forskningsprojekt, lämpar sig för bedömning av hela lärosäten. Ett utvärderingssystem måste vara enkelt och inte i onödan öka byråkratiseringen av forskningen. En springande punkt är givetvis om systemet som sådant är kvalitetsdrivande. Det hävdar Vetenskapsrådet, men där går uppfattningarna isär. Utredningsdirektivet kom från den tidigare regeringen. Men man kan hoppas att den nuvarande regeringen har modet att ställa den grundläggande frågan på nytt, hur vi genom ett nytt effektivt utvärderingssystem bäst kan stimulera kvaliteten i svensk forskning.

Därefter presenterade Vetenskapsrådets ställföreträdande GD, tillika regeringens särskilda utredare, Ann Fust preliminära slutsatser och förslag från forskarkarriärutredningen. Den har haft fyra uppdrag: att se över doktorandfinansiering/utbildningsbidrag, meriteringsanställningar, upprepade visstidsanställningar och mobilitet. Dessutom har uppdraget bestått i att genomgående granska jämställdhetsperspektivet och att göra en internationell utblick. Utredaren konstaterade att resultatet gav många spretiga synpunkter, att alla lärosäten, stora som små, återfinns inom samma system vilket måste hanteras, samt att de åtgärder som föreslås framför allt handlar om förutsägbarhet och transparens. Att utbildningsbidraget föreslås avskaffas är förmodligen idag rätt okontroversiellt, eftersom det redan skett i praktiken; att en nationell reglering gällande stipendier föreslås införas blir sannolikt mer omstritt.

Att en meriteringsanställning som biträdande lektor föreslås införas, av det slag som vi redan tillämpar och i många fall har som huvudsaklig ingång på Stockholms universitet, är givetvis mer än välkommet. Om det blir en femårsbegränsning för att komma i fråga i första hand är det att beklaga – det kommer att skilja ut denna meriteringsanställning från t ex ERC Starting Grant eller Wallenberg Academy Fellows – men välkommet är tanken på en flexibel modell som gör det möjligt att vara anställd i 4 – 6 år. Det är också utmärkt att det föreslås att man ser över visstidsanställningar, som vi också redan gjort vid Stockholms universitet i en särskild utredning.

Efter dessa externa presentationer sammanträdde forskningsberedningen internt, men med ledamoten Björn Halleröd, huvudsekreterare för infrastruktur på Vetenskapsrådet, som inledare. Han tog inte minst upp de helt centrala infrastrukturfrågorna. Här konstaterade han att, samtidigt som infrastrukturen blir allt dyrare och allt viktigare, med mer och mer avancerade instrument, och sättet att forska blir alltmer datadrivet samtidigt som vi från att studera statiska förhållanden alltmer går mot att studera dynamik, så saknas resurser: om vi inte satsar mycket mer – och förmodligen även om vi satsar mycket mer – så måste vi begränsa vad vi vill forska om. Processen har börjat, och det är framför allt nationell infrastruktur som drabbas. Det har bland annat drabbat finansieringen av SU:s infrastruktur DESIREE, trots betyg 6 – excellent – i utvärderingen. Att vi måste ta hand om de gigantiska satsningar – MAX IV och ESS – som redan gjorts i Sverige, liksom vår delaktighet i internationella infrastrukturer, är givetvis ett problem i sammanhanget.