Vetenskapsrådets senaste rapport, grundlig som vanligt, handlar om rekryteringar. Den visar att över 50 procent av forskarna och lärarna vid universitet och högskolor är internrekryterade, och att siffran är ännu högre vid de stora lärosätena. Det är sant att den stora andelen internrekryteringar länge har varit ett problem vid svenska universitet.

Vid Stockholms universitet tog vi därför nyligen fram statistik för alla läraranställningar under de senaste fem åren. För oss är läraranställningarna huvudspåret: biträdande lektor, lektor, professor. Det är för dem vi tar långsiktigt ansvar och de är fullfinansierade. Att titta på de senaste åren är mest intressant, eftersom det skett så stora förändringar inom högskolevärlden inte minst ifråga om internationalisering under senare tid – i synnerhet på det humanvetenskapliga området.

Resultaten skiljer sig en del mellan områdena. Inom det humanvetenskapliga området har 121 av totalt 222 anställda lärare disputerat vid annat lärosäte än Stockholms universitet, 48 av dem vid utländskt lärosäte. Endast 87 av de 222 hade dock Stockholms universitet som sin närmast föregående arbetsplats. På det naturvetenskapliga området har 52 av de totalt 64 anställda lärarna disputerat vid annat lärosäte, 37 av dem vid utländskt. Endast 18 personer kom direkt från annan anställning vid Stockholms universitet.

Stockholms universitets policy är att läraranställningar ska utlysas internationellt och tillsättas i öppen konkurrens med starkast möjliga sökande, utan att preferens ges för lokala kandidater och utan krav på att kandidaten har extern finansiering. Detta har gett resultat. Givetvis finns alltid möjligheter att bli ännu bättre. Min bedömning är ändå att intern rekrytering av lärare idag inte är ett stort problem vid Stockholms universitet.