Vågorna går höga i debatten kring högre utbildning, och det duggar tätt med KU-anmälningar mot ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark-Knutsson. Den första gällde de medel som ursprungligen avsatts för kvalitetshöjande insatser inom högre utbildning, totalt 303 miljoner, som nu omfördelats till insatser för migration. Givet den exceptionella situation som råder har jag som rektor inga som helst kritiska synpunkter på detta. Den andra KU-anmälan avsåg anställningen av Karin Röding, tidigare rektor på Mälardalens högskola, som ny statssekreterare när Anders Lönn valde att lämna sitt uppdrag i förtid. Nu har Liberalerna helt plötsligt vaknat upp och kritiserar det man ur liberal synvinkel snarast borde ha välkomnat, nämligen Rödings skarpa kritik i sin tidigare roll som rektor mot vad hon kallade ”ett otuktat utvärderingslandskap”, vilket från liberal hållning rimligen borde vara en styggelse. Icke så. Nu kommer istället larmsignaler om att hon, som tidigare kritiker av det gamla systemet, är part i målet, och från sin nya maktposition kommer att kunna avskaffa ett kontrollsystem som hon kritiserat som rektor. Det må låta bestickande, men det är faktiskt inte där som bekymret ligger.

Det tidigare systemet, erkänt undermåligt, gällde granskning av examensarbeten. Då blev incitamentet för universitet och högskolor att lägga huvudfokus på dem för att komma väl ut i granskningarna. För resten av utbildningarna däremot fanns inga kontrollmekanismer. Systemet var så uselt att Sverige åkte ur ENQA (European Association for Quality Assurance in Higher Education). Nu ligger ett förslag till nytt kvalitetssäkringssystem som riksdagen har att besluta om i närtid. Ursprunget är en utredning beslutad av Alliansregeringen, med Jan Björklund som ansvarigt statsråd, och med universitetskanslern Harriet Wallberg som utredare. Uppdraget: att skapa ett system som ska möjliggöra ett svenskt återinträde i ENQA. Kanslern gick grundligt tillväga, både genom att rådfråga sektorn och externa parter. Det nya systemet är skapat för att bättre koppla samman utvärdering med utveckling och kvalitetsarbete. Det behöver kompletteras med en översyn från grunden av det finansieringssystem vi har för högre utbildning, i linje med Ledningsutredningens förslag. Dagens system, som ensidigt premierar genomströmning, är allt annat än kvalitetsdrivande.

Men nu skallar istället ropen på kontroll, och av systemets mer högröstade kritiker, exempelvis tre professorer i SvD idag, kan man få uppfattningen att UKÄ skulle läggas ner och lärosätenas ”administrationer” internt granska sig själva. Så är givetvis inte fallet. UKÄ ska även i framtiden genomföra fyra typer av granskningar och prövningar: examenstillståndsprövningar, lärosätesgranskningar (där samtliga lärosäten granskas inom en sexårscykel), utbildningsutvärderingar och tematiska utvärderingar. Lärosätena måste på samma gång ta sitt ansvar genom att skapa tydliga och effektiva system för att säkra kvaliteten i den högre utbildningen. Vi måste arbeta med utbildningarna som helhet, inte bara med någon delaspekt som tidigare examensarbetena. Därefter måste vi givetvis vara beredda att låta oss utvärderas. Men kvaliteten i våra utbildningar måste ytterst vara lärosätenas ansvar, från det kan vi aldrig abdikera.