Igår kväll var jag på SCAS i Uppsala, på installationsceremonin för fem nya unga toppforskare inom RJ:s och SCAS program Pro Futura Scientia XI, ett program som för svenska forskare ger fem års forskning och som innefattar en tenure track-anställning. I år kom två av de fem forskarna från Stockholms universitet, Aryo Makko i historia och Julia Uddén i psykolingvistik (fn verksam vid Max Planckinstitutet i Nijmegen). Det var ett fullmatat program, inte minst med spännande presentationer från de nya forskarna.
I förmiddags hade vi höstens första sammanträde med universitetsstyrelsen. Det var relativt få punkter på agendan, vilket innebar att det fanns ovanligt gott om tid för att ta upp för universitetet viktiga frågor av mer forskningspolitisk karaktär. Bland annat diskuterade vi de ökande kostnaderna för infrastrukturer, men också – apropå remissen om den så kallade ”tombolan” som omfördelar forskningsmedel utifrån diverse indikatorer – frågor om rankning och bibliometri. Styrelsens externa ledamöter framhöll behovet av en nära kontakt mellan forskningsuniversiteten i alla dessa frågor.
På eftermiddagen deltog jag i en invigningsceremoni på Nordiska museet för vårt nya samarbete kring den anrika Hallwylska professuren. Ursprungligen var det en fast professur, där innehavaren delade sin tid mellan museet och universitetet. Men som för många gamla donationsprofessurer visade det sig, när den senast utlystes, att medlen inte räckte. För styresmannen Sanne Houby-Nielsen var detta dock inte ett nederlag, utan en utmaning. Hon inledde strax diskussioner om ett nytt tematiskt samarbete kring en Hallwylsk gästprofessur, där även universitetet bidrar med medel, och där det första gemensamma temat gäller Arktisforskning. Ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson hedrade evenemanget med ett engagerat tal om Arktis centrala betydelse såväl regionalt, nationellt som internationellt.
För Stockholms universitet betyder detta nya möjligheter att ta sig an samverkansuppdraget på ett mer flexibelt och dynamiskt sätt, med Arktisforskningen som plattform, som ju engagerar universitet brett. Vi rankades nyligen på femte plats i världen vad gäller inflytandet från vår Arktisforskning.
Lotten Gustafsson Reinius, etnolog med bakgrund från Stockholms universitet och tidigare chef för Etnografiska museet, blir den första innehavaren av gästprofessuren. Hon höll sin installationsföreläsning om sin planerade forskning kring människor i Arktis, i ljuset av klimatförändringarna. För att markera ämnets möjligheter till områdesöverskridande forskning talade också Martin Jakobsson från Bolincentret för klimatforskning och Institutionen för geologiska vetenskaper om Arktis ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Dialogen som följde mellan de två visade på att mångvetenskapliga angreppssätt på viktiga forskningsfrågor kräver tid, men också på fruktbarheten i samverkan, som tillför skilda perspektiv från de olika forskningsområdena.
På onsdag firar Naturhistoriska riksmuseet sitt hundraårsjubileum i Frescati – även detta är ett exempel på ett långvarigt museisamarbete, som även rymmer stor utvecklingspotential.