Jag är nyss hemkommen från Rom, där jag under några dagar deltagit i ett rektorsseminarium inom UNICA-nätverket, som samlar Europas huvudstadsuniversitet, organiserat av dess president Luciano Saso. Mötet hölls med anledning av 60-årsfirandet av undertecknandet av Rom-traktaten, och fokus låg alltså på europeisk forskningspolitik. Italiens president Sergio Mattarella talade för rektorerna i Quirinalpalatset, och flera prominenta EU-företrädare, bland annat Federica Mogherini, höll också anföranden under seminariet som lyfte fram forskningens och den högre utbildningens betydelse, allra främst för att stärka det kritiska tänkande som är nödvändigt för att kunna möta många aktuella ”contradictions and complexities”.

Att mötas i internationella nätverk är en otroligt viktig del av rektorsuppdraget, som ger nya perspektiv på det nationella och det lokala. Själv talade jag i en panel med fokus på de europeiska universitetens betydelse för Europa. Uppenbart är att vi har ytterst varierande ståndpunkter – men så är våra utgångspunkter också mycket olika. Det är väl just så internationella samarbeten ser ut – det gäller att hitta de punkter som vi har gemensamma. En avslutande panel, som adresserade dagens utmaningar för universiteten, visade på många sådana. Även om de nationella förutsättningarna är olika är det en global förändringsprocess som vi idag alla är del av – den har att göra med finansiering, internationalisering, digitalisering, fokus på samhällsutmaningar och samverkan mm. Det var oerhört intressant att få ta del av skiftande nationella perspektiv på problemen, inte minst från Storbritannien i Brexittider.