Idag hölls den årliga Levande frågelådan i Aula Magna. Var och en som besökt den vet att det är lika fantastiskt varje år: aulan fylls av ivriga femteklassare sprängfyllda av frågor till forskarna inom naturvetenskap, och stämningen är – sa en medarbetare jag mötte efteråt – som på en rockkonsert. Inte mindre fantastisk var Bolincentrets klimatfestival i förra veckan, riktad till skolungdomar i alla åldrar, som i år hölls för första gången med 1300 deltagare i samband med de årliga Bolindagarna, och som jag hade glädjen att besöka. Jag vandrade runt på ett utställningstorg fyllt av spännande stationer med olika åskådliga exempel på klimatförändringar, klimatforskning och klimatåtgärder. Armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson, lärde ut grunderna i armbrytning och pratade samtidigt om sitt stora engagemang för klimat och miljö. Här fanns samtidigt ett antal olika klassrumsaktiviteter, t ex att gissa hur stora koldioxidutsläpp ett par jeans, ett par gympaskor, en hamburgare eller en flygresa genererar, och att komma med förslag på hur de kan minskas, både hemma, i skolan och i samhället i stort. Förslagen är på riktigt – de tas med till en klimatkonferens, och tanken är att det ska bli en återkoppling därifrån till deltagande skolor. Det var en energiinjektion av stora mått att få ta del av detta strålande exempel på samverkan, med entusiastiska besökare, som bidrar både till att öka ungdomars intresse för forskning och deras kunskap om ett av våra stora samhällsproblem idag. Bäst av allt: även klimatfestivalen ska bli årligt återkommande!