En delegation med rektorer / prorektorer och forskningsrådgivare / forskningsstödschefer  från de tolv universiteten i Wallenbergstiftelsernas huvudmannaråd har just tillbringat två dagar i Bryssel. Syftet med resan var dubbelt. Dels att få bättre insikt i EU:s forskningspolitik liksom i EU-arbetet generellt, dels också att gemensamt markera de svenska forskningsuniversitetens engagemang i det kommande ramprogrammet, FP9.

Det har varit fullmatade dagar. Vi har fått en intensivkurs i arbetet inom EU med forsknings- och utbildningsfrågor av Per-Erik Yngwe och Åsa Petri, ansvariga för respektive område inom Sveriges ständiga representation i Bryssel. Dan Andrée presenterade det nyinrättade svenska FOI-kontoret (tidigare Vinnovas Brysselkontor, där nu även Vetenskapsrådet har en permanent representation) och diskuterade hur det gått för Sverige i Horizon 2020. Samtidigt betonade han vikten av framtida strategier på lärosätena för att bättre kunna hävda sig i kommande ramprogram.

LERU:s (League of European Research Universities) generalsekreterare Kurt Deketelaere introducerade vältaligt deras helt nya Beyond the Horizon, ett imponerande 30-sidigt advice paper, som sammanfattar LERU:s syn på FP9, med betoning på excellenskravet, på bland annat ERC:s betydelse med mera – en gedigen argumentation för forskningsuniversitetens linje. Men vi träffade också Kurt Vandenberghe från EU-kommissionen. Han gav en annan bild av framtiden, avvisade begreppet grundforskning till förmån för ”frontier research” och betonade behovet att ”skapa en ny berättelse”, om den omedelbara relevansen och samhällsnyttan av forskning och – inte minst – innovation.

Vi mötte också två av våra EU-parlamentariker: veteranen Gunnar Hökmark (m) och den senast tillkomne Jakop Dalunde (mp) gav utifrån vitt skilda perspektiv intressanta redogörelser för sin syn på forskningspolitiken. En absolut höjdpunkt under besöket var middagen på residenset hos ambassadör Lars Danielsson, som inte bara bjöd på lekamlig spis utan också på en mångsidig, skarp och ögonöppnande analys av Europapolitiken – inte minst Brexit – på ett övergripande plan idag, vilket satte forsknings- och utbildningsfrågorna i perspektiv. Sammantaget gav resan i ymnigt mått både den fördjupade kunskap vi eftersträvat och insikten om behovet av att universiteten är synliga och – helst gemensamt – gör sig hörda i europeisk forskningspolitik, särskilt i den brytningstid där vi nu befinner oss.