Steningevik 2018

Idag kom jag tillbaka till campus efter årets rektorsinternat på Steningevik. Redan i måndags började vi med möte i SUHF:s styrelse. De flesta styrelsemöten är elektroniska, vilket är praktiskt, men fysiska möten ger förstås helt andra förutsättningar för samtal. Denna gång var det bland annat autonomifrågan i dess många dimensioner, som förra förbundsförsamlingen gav styrelsen i uppdrag att diskutera vidare, och styr- och resursutredningen (STRUT) som stod i fokus för diskussionerna.

När alla rektorer sedan samlades kom, som brukligt också statsrådet och statssekreteraren tillsammans med en rad tjänstemän från Utbildningsdepartementet. Ministern påpekade att svensk politik lever i fyraårscykler. Nu är det dags att runda av och gå in i valrörelsen, där, betonade hon, högskolepolitiska frågor aldrig kommer att vara centrala.

En tillträdesproposition är att vänta till våren, och internationaliseringsutredningen lämnar sitt delbetänkande i nästa vecka – planen är att det sedan ska gå på remiss. Vad gäller den kommande styr- och resursutredningen betonade ministern särskilt att förväntanshorisonten måste vara rimlig, och att den inte kommer att kunna ge svar på alla frågor. Särskilt nämnde hon forskningsinfrastrukturfrågorna, där hon aviserade behovet av en särskild framtida utredning – dock först efter valet. I övrigt innehöll eftermiddagen inga egentliga nyheter – intrycket var snarare att detta var ett avskedstal.

Hela landet – hela livet – hela världen är en formulering vi alla nu är väl förtrogna med, och som upprepades även denna gång som en målbild för svensk högskolepolitik. Men det fanns också vissa nyansförändringar som vi inte hört tidigare. Till dem hörde att alla inte behöver akademisk utbildning, men däremot tillgång till akademisk kunskap – här lyftes utvecklandet av nya MOOC:ar en smula oväntat fram som en viktig möjlighet.

Som ett slags testamente formulerade Helene Hellmark Knutsson till sist sin vision av universitets och högskolors roll: att – i en situation där många frågor är uppe till omförhandling, där osäkerheten och de ekonomiska klyftorna ökar och frågan är om samhället kan hålla samman – möta framtiden med kunskapsbaserade svar och så ta aktiv del i samhällsbygget.

Som vanligt följdes anförandet av en frågestund, denna gång hela två timmar lång, där ministern som vanligt med imponerande uthållighet svarade på en lång rad frågor i alla upptänkliga ämnen. Ett huvudbudskap var att kvantitet och kvalitet inte står i motsatsställning. Denna polarisering, som också utgör en politisk vattendelare, ville hon aktivt motverka – det blev svaret på frågan om socialdemokratins huvudbudskap i forskningsfrågor. Men nu är det som sagt valår, och många frågor lär få stå på vänt i politiken.

Så däremot inte hos myndigheterna under regeringen. UKÄ svarade traditionsenligt för innehållet under internatets andra dag, där en huvudfråga var aktuell status för frågan om uppdraget att utveckla kvalitetssäkringssystemet för utbildning till att även omfatta forskning. Allra mest spännande var generaldirektörens sammanfattning av dialogmötena som hållits med lärosätesledningarna, och som bekräftade vad de flesta av oss trott: att skillnaderna mellan lärosätena här är mycket större än på utbildningssidan. Detta innebär stora utmaningar för UKÄ liksom för VR, som de ska samråda med – men dialogviljan är stor vilket lovar gott. Ett förslag ska lämnas till departementet den 6 april, som sedan är tänkt att gå på remiss. Fortsättning följer!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s