Idag hölls ett frukostmöte med KI, KTH, SU och Akademiska hus, modererat av Johannes Hylander från New Republic, om stärkta fysiska förbindelser mellan stadens tre största lärosäten. Politiker, Stockholms handelskammare, Stockholm Science City, rektorer och andra intressenter var samlade till diskussion med utgångspunkt i en ny rapport som tagits fram på lärosätenas uppdrag.
När man tänker Stockholm är det snarare huvudstaden än universitetsstaden som brukar hamna i fokus. Mindre känt är att lärosätena i Stockholm – tre universitet och 15 högskolor – omsätter totalt 18 miljarder per år och utbildar ca 90 000 studenter på grund- avancerad och forskarnivå. Var fjärde internationell student i Sverige, totalt ca 9 000 personer, studerade i Stockholm under förra läsåret, de allra flesta vid de tre största lärosätena, KI, KTH och SU. Stockholm står för inte mindre än 40% av landets totala forskningskapacitet. 20 000 personer är verksamma vid samtliga lärosäten i staden, varav 15 000 på KI, KTH och SU, vilket gör oss tillsammans till den största arbetsgivaren i regionen efter landstinget och Stockholms stad.
De tre universiteten, som ligger nära varandra rent geografiskt, utgör gemensamt en världsledande akademisk miljö – ett av Europas största och mest framgångsrika universitetsområden. Times Higher Education brukar ranka universitetsstäder utifrån hur många universitet som återfinns bland de 200 högst rankade i världen. Nyligen hamnade Stockholm då på delad fjärdeplats med New York. Betydligt viktigare är dock att våra tre universitet kompletterar varandra: KI med medicin, KTH med teknik, SU med human- och naturvetenskap. Vi har flera stora forsknings- och infrastruktursamarbeten som förenar oss alla tre, där SciLifeLab är mest känt. Men vi har också ett 25-tal ytterligare samarbeten mellan två av universiteten, där Stressforskningsinstitutet mellan SU och KI och Nordita, det nordiska institutet för teoretisk fysik där SU och KTH har värdskapet, är två exempel. Vår bibliometriker vid SU har räknat ut att om vi skulle rankas gemensamt i den så kallade Shanghairankningen – Academic Ranking of World Universities – som framför allt går på vetenskaplig kvalitet, skulle vi hamna på plats 9 i världen. Det här är en enorm potential, inte minst internationellt. När University of Tokyo skulle välja tio internationella strategiska partners bland världens bästa universitet var det inte till något enskilt av våra lärosäten man vände sig, utan till oss alla tre – ”The Stockholm Trio”. 

Våra samarbeten har ökat starkt under de senaste decennierna, i viss mån till följd av förändringar i omvärlden men framför allt också tack vare strategiska beslut från lärosätenas sida. Med Albano som ett nytt nav som knyter samman våra tre campus öppnas ännu fler möjligheter. Men de ökande samarbetena kräver också stärkta fysiska samband mellan våra lärosäten. Idag går det lätt att ta sig till vart och ett av lärosätena. Men i alla planer för kommunikationer i regionen har man sett vart och ett av oss som en isolerad enhet istället för som en helhet, som den vetenskapsstad vi gemensamt utgör, och att ta sig mellan lärosätena är betydligt svårare. Att till exempel resa med SL från SU till KI tar idag lika lång tid som man behöver tillbringa på Uppsalapendeln, bortåt 40 minuter – och dessutom med ett byte. Problemet med planerna är också att de baseras på mätningar av resor i dagsläget. Men det behov som identifierats när Albano blivit verklighet är 26 000 nya kollektivtrafikresor per dag. Cykelvägarna mellan KTH och SU eller mellan Albano och KI har stora brister. Det finns visserligen olika mer eller mindre utvecklade planer – men ingen av dem har ännu blivit verklighet. Vi behöver en utvecklad plan för gång- och cykelförbindelser mellan lärosätena, och vi behöver tänka vidare kring hur bussnätet kan utvecklas. Det kräver en bred samverkan för gemensamma lösningar mellan alla intressenter som vill verka för Stockholms utveckling. Mycket står på spel, och varken universiteten eller Stockholm har råd att missa dessa möjligheter.