World Science Day

Igår var det World Science Day, vilket i Stockholm uppmärksammades genom ett seminarium på Regeringskansliet, ”The Shrinking Academic Freedom in Europe”, arrangerat av svenska UNESCO-rådet och Sveriges unga akademi.
Moderator Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning, refererade inledningsvis till nätverket Scholars at Risk (där Stockholms universitet är medlem), som årligen publicerar statistik om läget för den akademiska friheten. I den senaste rapporten, Free to Think 2018, framgår att det under ett år, räknat från september 2017, skett 294 angrepp på akademiker eller studenter relaterade till deras verksamhet eller studier, i inte mindre än 47 länder. Det handlar om allt från dråp, våld eller försvinnanden till fängslanden – en skrämmande utveckling. Huvudtalaren Staffan I Lindberg, statsvetare från GU och expert på demokratifrågor, tecknade även han en mörk bild av utvecklingen för demokrati och akademisk frihet på många håll i Europa.
Tre inbördes mycket olika fallstudier fick exemplifiera problemen. Andrea Petö, genusvetare från Central European University i Budapest, talade om utvecklingen i Ungern, bland annat för ämnet genusvetenskap. Turkietforskaren Marco Nilsson, som forskar kring utvecklingen i Turkiet, och Olga Selin Hünler, turkisk forskare numera verksam i Tyskland, gav exempel från utvecklingen i Turkiet. Slutligen talade Beatrice Crona, från SRC vid SU och Beijerinstitutet vid KVA, om risken att som forskare bli stämd för ekonomiskt förtal av bolag som pekas ut i samband med publicering av forskningsrön – för vilket hon själv tillsammans med medförfattare varit (eller är) i farozonen.
Själv var jag inbjuden för att tala om universitetens roll för att värna den akademiska friheten, och jag deltog även i en avslutande paneldiskussion.
Universiteten har, som jag ser det, en absolut nyckelroll när det gäller att värna akademiska kärnvärden. Vad den akademiska friheten beträffar kan den i ett land som Sverige bäst tryggas genom öppna och transparenta anställningsprocesser, som leder till säkra läraranställningar som ger utrymme för fri forskning. Därutöver krävs en levande och ständigt pågående dialog om såväl autonomi som akademisk frihet. Vi behöver också samarbeta internationellt, via individuella kontakter liksom genom olika nätverk, för att på bästa sätt stödja dem som drabbas av inskränkningar i den akademiska friheten, men också för att proaktivt arbeta för att värna och utveckla den, inte minst då genom att försvara universitetens unika, oberoende roll i förhållande till politiken. Många vittnar idag också om tilltagande trakasserier och hot mot forskare. Detta diskuterades även igår vid seminariet, och det torde bli än mer angeläget framöver för universiteten.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s