Under året har Sverige haft ordförandeskapet i Nordiska rådet. Som en del av det har Vetenskapsrådet och Kungliga Biblioteket haft uppdraget att arrangera Nordic Open Science Conference 2018, tillsammans med Nordiska ministerrådet och Nordforsk, som nu under två dagar äger rum i Folkets hus.
Huvudtalaren Jean-Claude Burgelman är ansvarig för öppen vetenskap och öppna data vid EU-kommissionen. Han gav sin vision av den pågående omvandlingsprocess där vetenskapen idag går över från ett slutet system till en öppen kultur där publikationer och data delas, och beskrev EU-kommissionens fokus idag. Först och främst gäller det öppen tillgång till publikationer, där man nu fortsätter arbetet med cOAlition S, som jag skrivit om i en tidigare blogg, med målbilden 100% öppet tillgängliga publikationer. Samtidigt utvecklas ORE, en digital plattform för kvalitetsgranskade artiklar. För det andra gäller det öppen tillgång till forskningsdata, med bland annat lanseringen av European Open Science Cloud och databehandlingsplaner. Men det handlar också om ”metrics and incentives” – om hur vi mäter och värderar forskning och vilka incitament som finns. Idag finns DORA-deklarationen där undertecknarna förklarar vad man inte vill, t ex basera meritvärderingen på journal impact factor istället för på publikationens faktiska kvalitet. Nu är ambitionen att sommaren 2019 kunna nå fram till en ”Bucarest declaration” som talar om vad universiteten och finansiärerna vill och hur nuvarande system kan förändras. Det kan till exempel handla om en förändrad publiceringskultur som premierar kvalitet framför kvantitet, eller om öppen kollegial granskning. Den andra huvudtalaren var Ola Rosling, som utifrån arbetet med Gapminder höll brandtal för öppna data.
Däremellan var det tre paneler, en med forskare, en med finansiärer och en med rektorer (där jag själv deltog) som diskuterade övergången till öppen vetenskap ur olika perspektiv. För att den ska lyckas krävs en genomgripande kulturförändring, som måste ske både top-down – från universitetsledningar och forskningsfinansiärer liksom från politiskt håll – och bottom-up – från forskarhåll. Mycket återstår att göra – men målbilden för öppen vetenskap är klar. Det finns ingen väg tillbaka.