Open Access 2020 – en ny global färdriktning

Jag har återvänt till Stockholm efter att ha deltagit i Berlin Open Access Conference, den 14:e i ordningen – en sluten konferens under Max Planck-institutets värdskap, i samarbete med Open Access 2020 Initiative (oa2020.org). Med 170 deltagare från 37 länder från samtliga kontinenter var evenemanget i år på många sätt unikt, inte minst därför att de tre största förlagen, Elsevier, Wiley och Springer, var inbjudna att delta med varsin 20-minuterspresentation om sin syn på övergången till öppen tillgång – vd eller vice vd från alla tre deltog också. Själv var jag med i en panel med åtta deltagare från fem kontinenter, som hade den unika möjligheten att kommentera inläggen från förlagen, allt i syfte att främja ett gemensamt arbete för att främja övergången till öppen tillgång.
Rubriken för konferensen var Aligning strategies to enable Open Access – och just detta var också det övergripande temat för diskussionerna, vars resultat blev tydligare än vad deltagarna ens tycktes ha förväntat sig. Open Access är numera en angelägenhet för hela forskarsamhället som därmed också korsar gränser, ämnesmässiga såväl som geografiska, över alla kontinenter, men också tvärsöver olika initiativ för att främja Open Access. Nyckelpunkten idag är att åstadkomma ”transformative agreements” utifrån principen ”read and publish”, dvs avtal som påskyndar övergången till öppen tillgång. Idag betalar vi som lärosäten både för att läsa och publicera, utöver att vi bistår gratis med peer review-granskning och gratis redaktörskap för vetenskapliga tidskrifter. Vi betalar alltså i praktiken trefalt för de ”tjänster” förlagen tillhandahåller.
Det unika med denna konferens i Berlin var dels förlagens deltagande – som var intressant, men kräver väsentligt utökad dialog för att nå avgörande resultat – men dels och framför allt också det globala deltagandet. Att exempelvis nu Kina, som världens främsta land vad gäller antalet forskningspublikationer, tydligt tar ställning för öppen tillgång är av helt avgörande betydelse för utvecklingen framgent. Idag står vi enade globalt som aldrig någonsin tidigare, bakom ett antal centrala punkter. Dit hör att vi alla är överens om att författare ska behålla sina copyright-rättigheter, att vi alla är överens om principen om fullständig och omedelbar öppen tillgång, samt att vi alla är överens om behovet att accelerera processen, genom framåtsyftande, transformativa och kostnadsneutrala avtal som är tillfälliga och av övergångskaraktär, men som tydligt syftar till att påskynda övergången till full öppen tillgång under de närmaste åren. Den starka konsensus som rådde kring dessa punkter var oerhört tydlig, och möjligen överraskande för somliga.
En annan viktig följd av detta möte var att flera deltagare påpekade att det här fanns ett grundläggande kommunikationsproblem. Först nu insåg många – och påpekade det också med största tydlighet – att Plan S ingalunda syftar till att begränsa forskarnas publikationsmöjligheter, utan att dess enda mål är att sätta press på förlagen att följa forskarnas behov, i syfte att uppnå det överordnade och för alla gemensamma syftet, dvs öppen tillgång till vetenskapliga publikationer. Detta är helt avgörande om vi ska kunna nå det gemensamma målet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Open Access 2020 – en ny global färdriktning

  1. Jan O. Jonsson skriver:

    Tyvärr är rektor lika vilseledd som många andra förespråkare för pay-to-publish (eller ‘open access’). Plan S är i själva verket ett av de större hoten mot forskningens frihet och möjligheterna att publicera fritt, liksom mot forskningens kvalitet. Plan S är tydlig med att man vill att vi forskare INTE ska få publicera var vi vill. I deras ‘implementation guidelines’ sägs att ”All scholarly articles that result from research funded by members of cOAlition S must be openly available immediately upon publication without any embargo period. They must be permanently accessible under an open license allowing for re-use for any purpose, subject to proper attribution of authorship.” Ingen tidskrift av högre kvalitet kommer rimligen att gå med på det, understruket av att Plan S inte har någon uppslutning i USA. Den stora vinnaren är förlaget Frontiers, som dominerar OA-marknaden och kommer att göra enorma vinster på detta – de publicerar i stort sett allt, utan kvalitetshänsyn. Svenska forskare, särskilt yngre och de som inte har egna pengar, kommer att få sina internationella karriärer försvårade. Det mest besvärande för Plan S är att man förutom att köra kvaliteten i botten vägrar svara på frågor om vem som ska betala för att vi forskare ska publicera (var vi vill), vem som kommer att få betalt för att publicera (t.ex. om man inte har forskningsrådsanslag), eller vad de kommer att betala för. En sak är dock klar: När våra artiklar är publicerade kan vem som helst utan kostnad återpublicera dem varsomhelst, utan att fråga oss först. Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademin, som insett problemen, har lyckligtvis gått emot Plan S, liksom många andra forskningsråd.

    • astridwidding skriver:

      Syftet med att arbeta för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer är att återta den vetenskapliga kommunikationen till akademien i stället för att lämna den till kommersiella aktörer. Plan S sätter den vetenskapliga kommunikationen i fokus, och det är en diskussion som måste föras inom akademien. Dagens system, byggt på principen ”publish or perish”, är i färd med att bryta samman, vilket definitivt inte gynnar varken enskilda forskare eller forskningens kvalitet. Vi behöver föra en öppen dialog kring hur systemet kan förändras, där sakfel och missförstånd kan redas ut. Istället för att forskningens resultat ska vara instängda bakom betalväggar behöver vetenskapliga publikationer och forskningsdata göras fritt tillgängliga, så att forskare både kan läsa och bygga vidare på andra forskares resultat.

  2. Carina Mood, SOFI skriver:

    Det är just den öppna dialogen som saknas. Plan S lanserades helt utan att konsultera forskare, och drivs av byråkrater som uttryckligen säger att man behöver köra över forskarna eftersom de är oansvariga. Och på tal om öppen dialog: Varför var konferensen som arrangerades om OA i Berlin bara för en sluten krets (se: https://twitter.com/sieversdorf_m/status/1052581695038398465)

    Rektor säger att hon vill att sakfel och missförstånd ska redas ut, men det görs inte genom att sprida felaktig information. Det är ett sakfel att säga att Plan S inte inskränker forskares publiceringsmöjligheter. Det är bara att läsa Plan S på: https://www.coalition-s.org/feedback/ och fråga sig: Hur stor andel av de tidskrifter som SUs forskare ser som högkvalitativa uppfyller dessa krav? Svaret är: En mycket, mycket låg andel – i vissa discipliner inga alls. Enda sättet att få argumentet att gå ihop är att anta att våra högkvalitativa tidskrifter en masse och omgående ska bli pay-to-publish (och bibehålla sin kvalitet). Vad har man för grund att tro detta när Coalition S omfattar 3-4 procent av världens forskning? (se: https://deltathink.com/news-views-potential-impact-of-plan-s/)

    Rektor säger att dagens system är på väg att bryta samman – vad är evidensen för detta? Är Plan S lösningen? Och om syftet är ”att återta den vetenskapliga kommunikationen till akademien i stället för att lämna den till kommersiella aktörer” – varför har inte forskarna konsulterats, varför lanseras Plan S med hjälp av den kommersiella aktören Frontiers (se: https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fnins.2018.00656/full), och varför tror man att pay-to-publish kommer att locka färre kommersiella aktörer än pay-to-read?

    • astridwidding skriver:

      Det starka engagemang och reaktioner som denna fråga väcker vittnar om den grundläggande betydelse publiceringssystemet har för forskningen.
      Plan S syftar inte till att slå ut de kommersiella aktörerna utan att stödja en utveckling mot förändring i enlighet med akademiens behov och krav. Det kan tilläggas att implementeringsplanen öppnar för så kallade transformativa offsettingavtal under de kommande fem åren, vilket ger en realistisk tid för förlagen att arbeta med övergången utan att publiceringsmöjligheterna inskränks för forskarna. Sedan implementeringsplanen presenterats – som tagits fram i dialog med samtliga undertecknande organisationer, som företräder forskarnas intressen – har det också öppnats för fria kommentarer. Här har alltså samtliga forskare som önskar möjlighet att kommentera. Detsamma gäller KB:s pågående utredningar om övergången till ett system för öppen tillgång, som också hållit öppet för kommentarer. Att just Max Planck-institutens Berlinkonferens var sluten var i syfte att möjliggöra en öppnare dialog mellan förlag och forskare.
      Några exempel på tecken på ohälsa i dagens system, slutligen, är den monopolmarknad som håller på att utvecklas, liksom illegala tjänster som SciHub – men också ett peer reviewsystem där många forskare slagit larm om urholkningen av kvaliteten på kvantitetens bekostnad.
      Den öppna diskussionen fortsätter i andra fora – men nu sätter jag punkt för denna gång för mina kommentarer just här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s