I onsdags for jag till San Francisco på vårens ledningsresa för Stockholms universitet. Vi besöker universiteten i Stanford och Berkeley, där vi har många forskarsamarbeten, men där vi nu också – tillsammans med universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala samt University of Washington, Seattle – deltar i ett samarbetsprojekt på ledningsnivå, CALIE: Sweden-USA Project for Collaboration, Academic Leadership and Innovation in Higher Education, initierat och lett av Lunds prorektor Sylvia Schwaag Serger. Det är ett benchmark-projekt som genom erfarenhetsutbyte och best practice syftar till stimulera förnyelsearbetet med våra utbildningar, och att utveckla det akademiska, kollegiala ledarskapet för att stärka denna strategiska förnyelse.

Det är min erfarenhet från Stockholms universitet att vårt decentraliserade arbetssätt, som i regel gagnar oss väl när det gäller forskning, ibland kan vara till förfång när det finns behov av att tänka nytt på utbildningssidan. Inte sällan kan det hända att kreativa försök att utveckla och bredda utbildningarna inom ramen för institutionerna leder till överlapp och inbördes konkurrens mellan utbildningar. Det finns goda exempel på institutionsövergripande utbildningar – men strukturerna gynnar inte ett sådant nytänkande. Därför ser jag CALIE-samarbetet som en viktig möjlighet att på strategisk nivå gemensamt reflektera över dessa frågor.

Som alltid på detta slags resor är programmet intensivt, med möten såväl med ledningsföreträdare som forskare, och besök vid olika anläggningar, institut och centrum. Vi har blivit utomordentligt väl mottagna vid båda universiteten, knutit många nya kontakter och förnyat gamla. Sveriges generalkonsul Barbro Osher – alumn från Stockholms universitet – har också generöst tagit emot oss. På måndag fortsätter vi vår resa till Washington DC, där bland annat CALIE-samarbetet officiellt ska lanseras.