Stockholms universitet har, som första universitet i landet, undertecknat DORA – San Francisco Declaration on Research Assessment. Ursprunget till deklarationen var en grupp av redaktörer och förlag, som i samband med årsmötet för American Society of Cell Biology december 2012 utarbetade ett antal rekommendationer i syfte att förbättra sätten att utvärdera forskningens resultat.

I och med tillgången till bibliometriska data har sättet att bedöma forskning radikalt förändrats; från att ha varit i det närmaste otillgängliga används sådana data numera flitigt. Det innebär i praktiken en avsevärd risk för en ytligare bedömning av enskilda forskare och forskningsprojekt, men framför allt innebär det en stor risk för negativa styreffekter för forskningen som helhet.

Det är betydligt svårare och mer arbetskrävande att göra en bedömning av vad en viss forskare verkligen har åstadkommit än att använda exakta mått. Det finns en lockelse i den skenbara exakthet som bibliometrin kan erbjuda. Men det finns inget enkelt sätt att bedöma vad som är bra forskning. Det kräver en allsidig genomlysning baserad på alla tillgängliga relevanta faktorer. Sakkunnigbedömningar av såväl forskare som projekt bör så långt som möjligt vara primära, dvs baserade på den vetenskapliga kvaliteten i sig snarare än på var arbeten är publicerade eller vilka bidrag som erhållits.

Bibliometrin har sitt otvetydiga värde särskilt när det kommer till bedömningen av större enheter, men kan också vara en viktig del i bedömningen av en enskild forskare. Det är dock ingen entydig indikator på kvalitet i forskning och även om det finns en stark korrelation mellan bibliometriska mått och forskningens kvalitet så ska man hålla i minnet att det finns många sätt att förbättra bibliometriska data utan att forskningen stärks.

Själv har jag alltsedan mitt tillträde som rektor gång på gång särskilt framhävt rekryteringar av lärare som våra allra viktigaste beslut. Under många år i lärarförslagsnämnd, liksom i ett antal beredningsgrupper på Vetenskapsrådet, oroades vi över vad vi uppfattade som en sjunkande kvalitet på sakkunniggranskningar – och då kommer jag ändå från humaniora, som brukar anses som mindre drabbad av de problem DORA försöker komma till rätta med. Dialoger med akademiska ledare från andra vetenskapsområden har bara bekräftat denna bild.

Stockholms universitet står inför en genomgång av våra kvalitetssäkringsfunktioner inom forskning. Att vi samtidigt ställer oss bakom DORA är ett sätt att visa var vi står: det är nödvändigt att göra allsidiga bedömningar av forskning, baserade på forskningens innehåll och på vilket bidrag den enskilda forskaren eller det specifika projektet faktiskt ger till forskningsområdet som helhet.