I fredags höll Stockholms universitet sin årshögtid, då 43 nya professorer installerades och 211 nydisputerade hade möjlighet att promoveras. Som sig bör var det glädjen och stoltheten som dominerade kvällen. Samtidigt var det en dag av globala klimatstrejker, och ett stråk av allvar i de samhällsutmaningar vi som universitet måste möta fanns också närvarande mitt i festglädjen. Studentmarskalkarna var som alltid nyckelpersoner under högtiden.

Tidigare i veckan deltog jag i ett fullsatt seminarium på Regeringskansliet, Bankhallen, arrangerat av Svenska Unescorådet, där Vetenskap och allmänhet presenterade en ny rapport om forskares syn på forskningskommunikation och öppen vetenskap. Glädjande är att nio av tio forskare tycker att forskningskommunikation är viktigt, att över hälften vill lägga mer tid på det och att nära nog hälften av forskarna uppfattar att forskare som ägnar sig åt forskningskommunikation värderas positivt av sina kollegor. Det behöver främjas och utvecklas genom kvalificerat, forskningsnära stöd. Mer problematiskt med rapporten är att man blandat samman forskningskommunikation och öppen vetenskap i en enkät till forskarna. Genom att dessa två förts samman kan man riskera att dra den felaktiga slutsatsen att öppen vetenskap primärt handlar om att sprida forskningsresultat till allmänheten. Vad enkäten helt missar är den genomgripande inomvetenskapliga omvandlingen av forskningsprocessen, där bland annat forskningsdata med medföljande kod och resultat lättare kan verifieras och reproducerbarheten därmed ökar – vilket annars är ett av de stora problemen i forskningen idag. Forskningskommunikation är enbart en aspekt – om än nog så viktig – av öppen vetenskap.

Vid detta tillfälle passade även Vetenskapsrådets Sven Stafström och jag – i egenskap av SUHF:s ordförande – på att signera en överenskommelse om samarbete för att ta fram en ny organisationsmodell för nationell e-infrastruktur för forskning – en av de största utmaningarna vad gäller forskningens infrastruktur idag, som involverar samtliga lärosäten, och där Sverige ligger efter, vilket den kompass VR tagit fram tillsammans med universiteten tydligt visar. Det är verkligen glädjande att vi på detta sätt kan samarbeta, lärosäten och forskningsfinansiärer emellan, och mycket viktigt för framtiden för svensk forskning.