Universitetsstyrelsen har haft sitt första sammanträde för året och undertecknat årsredovisningen. 2019 hade Stockholms universitet ett negativt resultat på 223 mnkr, jämnt fördelat mellan utbildning på grundläggande och avancerad nivå (112 mnkr) och forskning och utbildning på forskarnivå (111 mnkr). Universitetet hade sammantaget budgeterat för ca 200 mnkr i underskott – vi har ju sedan flera år planerat för att förbruka myndighetskapitalet till strategiska satsningar. Så långt är allt gott och väl. Men det är lätt att inse att om vi fortsätter på denna väg i samma takt får vi strax allvarliga problem.

Vad ligger då bakom resultatet? Dels är det en ketchupeffekt i förbrukningen av myndighetskapital – det tog tid innan planerade åtgärder slog igenom, men nu ser vi den fulla effekten. Dels har vi en underprestation på utbildningssidan, i huvudsak beroende på minskad studenttillströmning som vi haft under några år, motsvarande 71 mnkr. Redan under förra året fick områdena i uppdrag av rektor att vidta åtgärder för att komma i balans. En liten ljusning kan anas genom en ökning av antalet antagna studenter för vårterminen med 8% – förhoppningsvis blir det en stabil vändning. Men vi ser också ökade kostnader, exempelvis för forskningsinfrastruktur, för nödvändig utveckling inom verksamhetsstödet – IT-säkerhet, ombyggnationer, inredningskostnader – och framför allt beräknas hyreskostnaderna under de närmaste åren öka med 200 mnkr, främst beroende på Albano men också löpande omförhandlingar av hyreskontrakt.

Samtidigt väntas knappast några ökade medel från statsmakterna, vilket betyder att det nu krävs ett ordentligt grepp om ekonomin för att bromsa och vända utvecklingen, och det gäller både kärnverksamhet och förvaltning. Rektor och universitetsdirektör har i samråd påbörjat det arbetet, med starkt stöd från styrelsen.