Stockholms universitet står – liksom Sveriges alla lärosäten – mitt i en omställning som tvivelsutan är den största i universitetets historia: att från och med i onsdags med omedelbar verkan gå över till att bedriva verksamheten i huvudsakligen digital form.

Förra veckan mobiliserade vi alla resurser i ett akutläge för att kunna genomföra denna omställning. Nu står vi inför en ny vecka, med den ännu större utmaningen att skapa en mer långsiktigt fungerande vardag i en helt ny situation, utan att ha en aning om hur långvarig denna blir. Det innebär en ny typ av krav och påfrestningar för oss alla, studenter som medarbetare. Viktigast av allt för studenternas del är förstås att examinationer kan genomföras under rimliga villkor.

Häromdagen, när jag gick över ett öde campus – ja, rektor måste vara på plats ibland, inte minst för veckans rektorsbeslut som behöver signeras för hand – slog mig tanken att Sverige varit rätt ensamma om att erbjuda ett visst mått av digital distansutbildning vid samtliga lärosäten. I många andra länder finns särskilda universitet som tar hand om den saken, som inte sällan kallas ”Open universities”. Trots nedstängt campus finns därför all anledning att påminna oss om att även vi med rätta kan kalla oss ett öppet universitet – vi öppnar nu hela vår utbildning digitalt – och personligen hoppas jag att denna kris också långsiktigt ska kunna bidra positivt till att utveckla vår kapacitet att utnyttja digital teknik ännu bättre för att öka kvaliteten i våra utbildningar.

Utöver att digitalisera vår utbildning har vi också under de senaste veckorna ställt om till digitala möten, där nya begrepp, som ”Zoomfika”, uppstår. Det är viktigt att hålla dessa vardagliga kontakter igång när vi nu i stor utsträckning arbetar hemifrån. Det är också viktigt, i och med att vi avråds resa inom landet och inte heller reser utomlands, att hålla våra kontakter levande både nationellt och internationellt. SUHF genomförde i förra veckan, tack vare eminent stöd från Karlstads universitet, sin förbundsförsamling via Zoom, som gav goda möjligheter att utbyta erfarenheter om hur vi hanterar den svåra situation där vi alla befinner oss. Vår universitetsallians CIVIS har också framgångsrikt hållit ett digitalt Board of Rectors, tvärs över stängda gränser och karantäner i Europa.

Det som dock alldeles särskilt glatt mig under den gångna veckan är förstås kemisektionens initiativ vid Stockholms universitet att tillverka handsprit för att tillgodose sjukvårdens behov, samt att samla in annat viktigt material för vården, t ex handskar. Många forskargrupper, också utanför kemisektionen, drog här sitt strå till stacken. Under tre dagar i förra veckan tillverkade våra kemister mer än 2000 l handsprit till de tre stora sjukhusen, Stockholms kommun samt ambulanssjukvården – och produktionen fortsätter. Såväl Naturhistoriska riksmuseet som Absolut Vodka har varit behjälpliga i att leverera etanol. Tala om samverkan! Idag kom också beskedet att SciLifeLab med flera, genom just beslutad ny finansiering från KAW, kommer att bistå sjukvården i att skala upp provtagningen framgent.

Än en gång vill jag varmt tacka er alla för ert stora engagemang och för tålamod och oegennytta i att hantera denna exceptionellt svåra situation – vi kan bara klara den tillsammans.