Beredning, utredning och aktuella förslag från regeringen

Idag har regeringens forskningsberedning sammanträtt. På dagordningen stod tre frågor: humaniora-samhällsvetenskap samt tvärvetenskap, varför vi har universitet samt deras roll i samhället och slutligen forskning och innovation. Det är inga små frågor – och diskussionen blev just så livlig som man kunde vänta sig. Vid beredningens nästa sammanträde, i augusti, är tanken att statsrådet ska presentera några huvudtankar i den forsknings- och innovationspolitiska propositionen. Arbetet går alltså vidare enligt tidsplan trots coronakrisen, som dock givetvis kommer att påverka propositionens innehåll.

I förra veckan offentliggjordes att regeringen tillsätter en utredning angående forskningens infrastruktur, med Tobias Krantz som särskild utredare. Även om vi var många som hoppades att forskningsinfrastrukturen skulle inta en central plats bland förslagen i propositionen är detta ett välkommet besked. Det visar att signalerna från såväl lärosäten som finansiärer om att dessa frågor är avgörande för framtiden för svensk forskning, samt att forskningsinfrastrukturen idag är gravt underfinansierad, har nått fram och tagits på allvar.

Samma vecka fick vi också en promemoria på remiss, med svarstid 1 september, innehållande två förslag till ändringar i högskolelagen, båda med utgångspunkt i Styr- och resursutredningen. Det första förslaget gäller att den akademiska friheten och lärosätenas roll att utgöra en oberoende, kritiskt reflekterande kraft i samhället ska tydliggöras. Det är utmärkt och ett principiellt betydelsefullt steg i rätt riktning – både SU och SUHF har betonat behovet av detta, men också att det mer specifikt behöver avse utbildningens frihet; forskningens frihet har redan tidigare varit lagskyddad. Det andra förslaget, som fått ökad aktualitet genom coronakrisen, gäller att lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet ska lagfästas, i relation till arbetsliv såväl som till studenter. Även om en del återstår att lösa – bland annat kring finansieringen för den enskilda studenten – är också detta ett viktigt förtydligande. Med sin flexibla utbildningsstruktur där den grundläggande enheten utgörs av kursmoduler och inte hela program, och sina möjligheter för den som redan tidigare studerat att fritt återvända till högskolan senare i livet, har Sverige ett tämligen unikt system i världen. Det är bra att detta värnas.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s