Igår möttes vi av nyheten att UHR:s generaldirektör Karin Röding har avgått, som en följd av alla turer kring högskoleprovet. Den förordningsförändring som avses träda i kraft imorgon, där hela ansvaret läggs på UHR för provets genomförande – under såväl höst (då UHR ju redan ställt in provet) som vår – blev avgörande för hennes avgångsbeslut, liksom beslutet att tillsätta en nationell samordnare knuten till UHR – med det dubbla uppdraget att säkra provets genomförande på ett smittsäkert vis samt att utreda frågan om att långsiktigt placera ansvaret gällande provet på en myndighet i stället för som nu på en provansvarig (UHR) och 21 provanordnande lärosäten – där gränsdragningen mellan GD och nationell samordnare inte är självklar.

Jag har skrivit om högskoleprovet i en tidigare blogg. Såväl Stockholms universitet – det lärosäte som haft ansvaret för det största antalet provdeltagare (omkring 1/3 av det totala antalet, dvs i normalfallet ungefär 16 000  skrivande) – som övriga provanordnande lärosäten har under åren haft ett mycket gott samarbete med UHR kring provet. I år, då pandemin ställt oss alla på svåra prov i att ta fram underlag och göra bedömningar, har Karin Röding hela tiden med stor integritet och kunskap fört en aktiv och konstruktiv dialog med oss provanordnare och visat den största respekt för våra bedömningar, vilka uteslutande dikterats av smittskyddshänsyn. Jag beklagar djupt Karin Rödings avgång.