Det är en händelse som såg ut som en tanke att forskningsproppen försenades så att den kom i veckan före jul. För detta är en proposition som är lite som tomtens säck – med många paket, och något till var och en. Totalt sett innehåller den en 10-procentig höjning av anslagen, med totalt 13,6 miljarder under fyra år. Det är en viktig signal om behovet av forskning och innovation för samhället i stort. 

Men att propositionen innehåller så mycket gör den också svår att bedöma i sina enskildheter. Att Mälardalens högskola ska bli universitet från 2022 var det första som presenterades; det var ju också ett tidigare vallöfte från statsministern. 

Klart är också att det görs betydande satsningar gällande fem stora samhällsutmaningar: klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering (inklusive AI), ett demokratiskt och starkt samhälle samt kompetensförsörjning och arbetsliv. Tanken är att dessa satsningar ska skapa möjligheter till både mer forskning och fler forskningsmiljöer av högsta kvalitet. Behovet av en satsning på forskningsinfrastruktur, som SU bland många andra aktivt har drivit, har glädjande nog också hörsammats: att det görs riktade satsningar mot särskilt betydelsefulla nationella och internationella infrastrukturer – SciLifeLab, MAX IV, ESS och forskningsfartyget Oden – är mer än välkommet. 

Det står också klart att basanslaget stärks, men med bestämda randvillkor. Basresursen per helårsstudent föreslås förstärkas, från 12000 kronor per student till 17500 från 2021. Samtidigt föreslås en ny modell baserad på kvalitet, som ska gälla från 2023, för att fördela och omfördela basanslaget. Här frångår man den tidigare tillämpade kvalitetsomfördelningsmodellen, baserad på bibliometri, till förmån för peer review – i enlighet med STRUT-utredningens förslag. Även internationaliseringsutredningens förslag har vägts in i propositionen på olika sätt, bland annat genom en förstärkt myndighetssamverkan på området. 

Profilering är en central parameter vad gäller det tilltänkta kvalitetsomfördelningssystemet. Lärosätesspecifika mål ska sättas och följas upp inom ett antal områden. Det kan handla om forskningsprofilering, men också om de områden som regeringen särskilt prioriterar under kommande fyra år, såsom kompetensförsörjning, jämställdhet, trygga anställningar, samverkan. Inom den lärosätesspecifika profilen ska varje lärosäte kunna söka särskilda kvalitetsmedel som fördelas av ett särskilt forskningsråd. Kvalitet ska värnas – men också spridningen över landet – varje lärosäte ska enligt propositionen ha möjlighet att tilldelas minst ett sådant profilområde. Vad detta kommer att innebära i praktiken är för tidigt att sia om. 

Vad gäller trygga anställningar ser regeringen ett behov att fortsatt arbeta med lärosätesspecifika rekryterings- och jämställdhetsmål. De specifika målen avser bland annat biträdande lektorer, professorer som är kvinnor och minskade visstidsanställningar. Här finns en del problem, bland annat gällande postdoktorer där SU vid en rad tillfällen påpekat att det bland visstidsanställningarna av olika skäl även döljer sig ett antal sådana. Här pågår dock lyckligtvis även ett arbete med omförhandling mellan arbetsmarknadens parter kring postdoktorsavtalet. 

Beträffande samverkan, som är ett annat prioriterat område för regeringen, ställer man sig bakom vad bland andra VR och SU tidigare framfört, att den inte är möjlig att mäta genom indikatorer. Däremot ska uppdrag ges till UKÄ att följa upp forskarmobilitet, och lärosätesspecifika mål ska även här sättas för samverkan. 

Gällande öppen vetenskap påskyndar regeringen ambitionen, vilket i sig är välkommet och ligger helt i linje med vad SU drivit – nu ska vetenskapliga publikationer vara omedelbart öppet tillgängliga från 2021, och forskningsdata från 2026. Inte minst det senare ställer dock stora krav på svenska lärosäten om målet ska kunna nås. Propositionen betonar särskilt behovet av ett utvecklat samarbete mellan KB och VR, men man underskattar – eller nämner inte – behovet av lärosätenas involvering för att nå ett lyckosamt resultat. 

Det finns även en rad mål för stärkt innovationskraft i propositionen.

Regeringen föreslår slutligen också ett antal ändringar i högskolelagen för att ytterligare betona lärosätenas ansvar för samverkan, internationalisering och livslångt lärande, samt att vidga den hittillsvarande skrivningen om forskningens frihet till att omfatta det mer generella begreppet akademisk frihet. 

Det återstår mycket att reflektera över och att få klarlagt kring denna innehållsrika forsknings- och innovationspolitiska proposition, för sektorn i stort liksom för varje enskilt lärosäte. Mycket glädjande är att regeringen tagit höjd för att sätta in extra resurser när privata finansiärer kan riskera att minska sina anslag i pandemins spår, liksom den helt avgörande satsningen på forskningsinfrastruktur. Balansgången mellan å ena sidan den akademiska friheten och å den andra den ökade målstyrningen och de riktade satsningarna kräver samtidigt stor fingertoppskänsla för att fungera väl i praktiken. To be continued, som det brukar heta. 

PS, för dem som till äventyrs inte noterat detta: omslaget på proppen är en bild från Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala.