Denna vecka är det ett år sedan Stockholms universitet, jämte alla landets andra lärosäten, med omedelbar verkan gick över till undervisning i digital form och stängde sitt campus. Det är knappast ett ettårsjubileum man vill fira. Men det är värt att dra sig till minnes var vi då befann oss – och vad vi har genomfört under året. Då hade vi ingen beredskap för vad som komma skulle. Många av våra lärare och studenter var ovana vid att använda digitala verktyg i vardagens utbildning. De flesta möten genomfördes fysiskt, även nationella möten, med mycket resande som följd. När plötsligt alla dessa möjligheter stängdes över en natt fick vi tänka om. Vi har lärares och andra anställdas flexibilitet och stora engagemang att tacka för att omställningen lyckades! Det visar på kraften inom universitetet att det kunde göras utan stöd av några detaljerade planer, och det stämmer också till eftertanke vad gäller hur en kunskapsorganisation som ett universitet bör styras.

Att vi 2020 lyckades ta tillvara en så stor del av de extra medel vi fick för utbildning på grund av pandemin, och därtill överproducera med 34 mnkr i relation till vårt takbelopp, är ingenting mindre än en bragd. På forskningssidan finns förseningar i hur de externa medlen utnyttjats, och våra doktorander och postdocs, som har tidsbegränsade anställningar, brottas med särskilda svårigheter. Konferenser har fått skjutas upp och internationell samverkan generellt blir lidande när fysiska möten inte är möjliga. Allt detta behöver givetvis följas upp.

Det finns förstås också mycket annat vi saknar i vardagen, som spontana möten och fikaprat. Men en del fungerar bättre i digitalt format. Det gäller nu att för framtiden ta vara på allt det goda i den omställning vi tvingats genomföra. Hur kan vi vässa vår digitala pedagogik, så att studenterna framöver, när det blir möjligt att åter öppna campus helt, kan få del av det bästa av både digital och campusutbildning? Hur kan vi tänka nytt kring vår internationella verksamhet? Hur kan vi utnyttja vår ökade digitala kompetens för att minska onödigt resande och därmed vårt klimatavtryck? 

Pandemin är ännu långtifrån över och tröttheten är påtaglig. Men tack vare vaccinerna och det stora ansvarstagandet och engagemanget från både medarbetare och studenter kommer vi  gemensamt att ta oss igenom krisen.