Så har regeringens särskilde utredare Tobias Krantz överlämnat sitt betänkande Stärkt fokus på forskningens infrastruktur till statsrådet Ernkrans, och samtidigt publicerat en debattartikel i DN som sammanfattar huvudförslagen. Det är en omfattande utredning med många aspekter som med fördel kan diskuteras i en kommande remissomgång. Men några preliminära intryck kan ändå vara på sin plats att förmedla. 

Utredningens mest radikala del avser den nya generella myndigheten för finansiering av forskningsinfrastruktur som föreslås på sikt, med särskilt avseende på dyr nationell infrastruktur. Det är en intressant idé väl värd att begrunda närmare. 

På ett övergripande plan betonar utredningen annars starkt att forskningsinfrastruktur som regel inte ska vara ett självändamål, och därmed inte kan prioriteras utan hänsyn till generella forskningsmässiga prioriteringar, vilket är bra. Det är också utmärkt att utredningen respekterar komplexiteten i det svenska forskningsinfrastrukturlandskapet, och därför inte föreslår några stora och snabba förändringar av typen ”one-size-fits-all”. Därmed läggs inte heller förslag på att reglera organisationen mer, utan fokus läggs snarare på en skarpare uppföljning med tydligare ansvarsutkrävande, något som SU tidigare förordat. 

Att någon omfattande omorganisation av SciLifeLab eller MAX IV inte föreslås är också i grunden positivt: i det förra fallet därför att SciLifeLab, trots sin komplexa organisationsform, visat sig vara en veritabel vetenskaplig framgångssaga; i det senare för att organisationsförändringar i sig innebär stora utmaningar som riskerar att flytta fokus från de verkliga problem som ännu behöver lösas. Dock finns här, liksom i utredningen i övrigt, detaljer som kan få stora konsekvenser och kräver närmare eftertanke. 

Det viktigaste att åtgärda i närtid, enligt utredaren, är organisationen av svensk e-infrastruktur. Det är en uppfattning jag delar, och att utredningen här också stödjer SUHF:s och VR:s gemensamt framtagna förslag om en ny myndighet för e-infrastruktur är givetvis mycket positivt. 

Utredningens tilläggsuppdrag, avseende ersättare för isbrytaren Oden, har även den landat helt rätt – och i enlighet med vad som framförts till utredaren från bland annat SU och SUHF – i förslaget att en konstruktion av en ny forskningsisbrytare är nödvändig för att inte sänka ambitionerna för dagens starka svenska polarforskning. 

Spontant är jag alltså i många avseenden positiv till Tobias Krantz utredning – men givetvis krävs en noggrannare läsning än vad som hittills varit möjlig för att kunna ta ställning mer i detalj.