B 15 – internationell konferens om öppen tillgång

I dagarna har B15 – the 15th Berlin Open Access Conference – ägt rum i digitalt format. Jag hade glädjen att tillsammans med Anna Lundén från KB delta i den första plenarpanelen, där vi presenterade Sveriges arbete för tillgång till öppen vetenskap. Inom Bibsam-konsortiet, som har ansvaret för de svenska förhandlingarna med förlagen, har vi tre principer för nya avtal: omedelbar öppen tillgång med CC/BY-licens för alla forskare affilierade med våra 90 deltagande organisationer; fortsatt tillgång till fri läsning av tidigare prenumerationsbaserat innehåll; en hållbar prismodell som stödjer övergången till öppen tillgång och en omdirigering av betalningsströmmarna. Internationellt ligger Sverige i framkant – efter Nederländerna och Finland – med 21 så kallade transformativa avtal, som uppfyller kriterierna för att främja en övergång till ett öppet vetenskapssystem, och tre avtal med rena OA-förlag. Vi har också, genom SUHF, en gemensam tydlig färdplan för övergången till öppen vetenskap. 

Detta innebär dock långtifrån att alla problem är lösta. Vi behöver se till att nya avtal framgent har obegränsad öppen publicering, för att undvika kostsamma tilläggsavtal. Vi måste fortsatt arbeta för att de transformativa avtalen inte får etableras som ”det nya normala”, där vi riskerar att låsas upp i dyra hybridlösningar och fortsatt tvingas betala för både publicering och läsning. Vi behöver analysera konsekvenserna av att de mest forskningsintensiva lärosätena i praktiken framgent kommer att få bära hela kostnaden för vetenskaplig publicering och läsning, när den senare blir helt fritt tillgänglig, och på olika sätt agera utifrån detta. Inte minst behöver vi planera ytterligare för framtiden bortom de transformativa avtalen, med alternativa publikationsvägar, publiceringsplattformar och öppna infrastrukturer. Även detta arbete bedrivs inom en grupp tillsatt av SUHF, med uppdraget att formulera ett underlag till en nationell strategi vid årsskiftet 2022/23, alltså i god tid innan de transformativa avtalens tid löper ut 2024. Detta förutsätter också en översyn av våra meriteringssystem – ett arbete som bara kan ske i samverkan inom vetenskapssamhället och som nu pågår intensivt på många håll internationellt. I Sverige har vi så sent som idag, vid SUHF:s styrelsemöte, haft dialog med Vetenskapsrådet som under hösten påbörjar ett projekt med att se över sina meritbedömningar. Det är både bra och viktigt att vi här gör gemensam sak med VR och synkroniserar vårt arbete. SU, som är ett av få lärosäten som hittills undertecknat DORA, hör till de svenska pionjärerna, men även vi har arbete att göra internt för att implementera detta. Det blir temat för diskussionerna vid rektors prefektmöte i höst. 

Generellt krävs här en kulturförändring. OA-rörelsen startade en gång som ett forskardrivet initiativ, för att göra vetenskapen globalt tillgänglig för alla och befria forskningen från vinstdrivande aktörers järngrepp. Idag stöds OA-initiativet, inte minst inom EU, också från politiskt håll – vilket på många sätt är en styrka men också riskerar att förskjuta perspektivet så att forskarna snarare ser det som ett politiskt påfund. Vad det ytterst handlar om är därför att vi som forskare, och som lärosäten, behöver återta initiativet och ägarskapet till vår forskning i övergången till öppen vetenskap. Denna övergång är på god väg – men vårt ansvar är att se till att den sker på det sätt som bäst gagnar forskningen för framtiden. 

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s