Nu har Sveriges lärosäten och andra berörda parter också fått en officiell underrättelse om det som vi tidigare fick veta genom pressmeddelande, nämligen att regeringen gett två nya uppdrag till KB avseende öppen vetenskap. Det gäller att kartlägga och analysera dels användandet av öppna lärresurser, dels allmänhetens roll i forskningsprocessen. Båda dessa uppdrag är förstås angelägna i övergången till öppen vetenskap, och det är på flera sätt naturligt att KB som expertmyndighet blir ansvarig. Samtidigt står det klart att detta är omöjliga uppdrag för KB om inte vi, alla Sveriges lärosäten, blir aktivt involverade. Vad gäller öppna lärresurser är frågan synnerligen aktuell för samtliga aktörer i sektorn, som idag är engagerade inom bland annat livslångt lärande. Vad gäller det som oftast kallas medborgarforskning – citizen science – är det återigen något som i hög grad behöver engagera lärosätena för att det ska fungera på allvar. Det finns många goda exempel – i Sverige står Vetenskap och allmänhet för många av dem – och det finns goda utvecklingsmöjligheter. 

Men att det nu ges ett antal nya uppdrag till KB skulle i värsta fall kunna innebära en misstolkning av dagens situation, nämligen att de kritiska frågor kring öppen tillgång och öppna data som tidigare anförtrotts KB respektive VR nu skulle vara lösta, så att det därför är dags för nya utmaningar. I själva verket är det snarare tvärtom. I ett öppet brev till sektorn från förra veckan manar Karolinska institutets bibliotek till en breddad diskussion kring hur en ny kostnadsfördelningsmodell ska se ut innan den implementeras. Grundproblemet här är att det, i och med övergången från transformativa avtal (Read and Publish) till post-transformativa där läsningen är öppet tillgänglig och endast publiceringen kostar, innebär en stor ökad ekonomisk belastning på de forskningsintensiva lärosäten som står för merparten av Sveriges publikationer. För detta finns ingen riktig beredskap inom politiken, och heller inte på lärosätena. Här krävs både nya insikter och åtgärder för att det stora systemskifte vi står inför ska fungera i praktiken. Samma sak vad gäller forskningsdatahantering, liksom e-infrastrukturfrågan i stort, redan tidigare belyst genom en gemensam rapport från SUHF och VR, är kritisk för framtiden. Att det nu kommer nya uppdrag betyder alltså på intet sätt att de tidigare uppdragen är lösta – tvärtom krävs det för framtiden intensivt och kreativt arbete för att lösa de många och stora problem vi står inför mitt i den samtidigt så nödvändiga och viktiga övergång som pågår till ett öppet vetenskapssystem.