I fredags skrev jag om den ryska invasionen av Ukraina, ett fruktansvärt övergrepp på alla de grundläggande värden vi, både som samhälle och som universitet, står bakom. Situationen har sedan dess förvärrats samtidigt som invasionstrupperna möter ett heroiskt ukrainskt motstånd. Stockholms universitet vill på alla tänkbara sätt bistå drabbade kollegor och studenter från Ukraina. Samarbeten för att främja ett sådant stöd är också synnerligen aktuella, såväl inom Stockholm trio som inom CIVIS-alliansen, där intensiva kontakter pågår. 

Härutöver är det dock min bestämda uppfattning att det krävs ytterligare åtgärder. Normalt sett är det Stockholms universitets syn att politik och akademisk verksamhet bör hållas åtskilda. Den situation vi nu befinner oss i är dock helt exceptionell, med en aggression i Europa utan motstycke sedan andra världskriget. Ryska universitet är som regel statliga och har därmed i praktiken Vladimir Putin som styrande person, givet den auktoritära regimen. 

Därför behöver Stockholms universitet omgående införa ett moratorium för våra centrala utbytesavtal med ryska universitet. Vi har inte för avsikt att, på institutionell nivå, under rådande omständigheter samarbeta med ryska statliga organisationer. 

Detta betyder på intet sätt att enskilda forskarsamarbeten måste upphöra. Tvärtom är det av yttersta vikt att hålla sådana samarbeten och kontakter vid liv, för att underhålla kontakterna med det ryska forskarsamhället och de många oppositionella där som inte stödjer kriget i Ukraina.