Statsvetenskaplig tidskrift nr 1/2022 har som tema Svenska lärosäten. Det innehåller aktuell forskning som sätter lärosätenas kärnverksamhet och styrning i perspektiv, och borde vara obligatorisk läsning såväl för oss som är verksamma på olika nivåer inom universitet och högskolor som för våra beslutsfattare. 

Numret tar sitt avstamp i 2020 års forskningspolitiska proposition, där redaktörerna uppmärksamt noterat att ordet ”frihet” fått ersätta den centrala position som ”samverkan” intog i propositionen 2016. Detta givetvis med utgångspunkt i förslaget, nu beslutat av riksdagen, att föra in den akademiska friheten i högskolelagen. Begreppet utforskas här ur olika vinklar, bland annat i relation till kollegialiteten, som befinner sig under avveckling vid svenska lärosäten om man får tro artikelförfattarna. Deras poäng är, enligt en krönika i dagens SvD, ”att akademisk verksamhet inte kan styras som vore den en myndighet eller ett företag”. Samtidigt är ju, vilket krönikören också uppmärksammar, lärosätena paradoxalt nog med få undantag just myndigheter. 

Honnörsord som akademisk frihet riskerar också lätt att förlora sin substans när de laddas med olika innehåll beroende på avsikt och avsändare. Det är därför välgörande att läsa ett antal forskningsbidrag som benar ut begreppen och analyserar den historiska utvecklingen, detta på ett område som snarare brukar domineras av mer eller mindre välinformerade debattörer. Förhoppningsvis kan denna forskning också stimulera mer nyanserade diskussioner både inom och utanför sektorn.

Samtidigt är utvecklingen på området rörlig materia. Senast i förra veckan lanserade SFS, SUHF och SULF gemensamt ett förslag till komplettering i regeringsformen för att grundlagsskydda den akademiska friheten i hela högskolans verksamhet. Avsikten med förslaget är att styra undan från diverse särintressen och långsiktigt värna om och främja det fria tankeutbytet och både den högre utbildningens och forskningens frihet.