Vi har i Sverige just genomlidit en valrörelse där forskningsbaserad kunskap inte direkt stod högst på agendan. Nu står en ny regering på tröskeln, och det finns många medskick att göra gällande de under valrörelsen helt bortglömda frågorna om högre utbildning och forskning, med adress både till regering och opposition. Men det får vänta tills regeringen faktiskt är på plats. 

Samtidigt befinner vi oss i en ekonomisk krissituation utan motsvarighet under senare år, där ökande inflation och stigande elpriser leder till drastiskt ökande kostnader, vilket – som även lyfts fram i medierna – inte minst slår hårt mot den högre utbildningen. SUHF har i en skrivelse till regeringen påtalat det ohållbara i situationen och äskat kompensation, permanent eller åtminstone tillfällig, för de kraftigt ökade hyreskostnaderna. Till detta kommer ett visst studenttapp efter pandemin, med den påföljande prognosen att takbeloppet inte kommer att nås. 

Krisen för energi och ekonomi liksom studenttappet delar vi med övriga lärosäten i Europa. Men även på andra sätt är det internationella läget inte ljusare; där finns än värre hot som drabbar universiteten. Jag har just deltagit i den nybildade Research and Innovation Strategy Group inom European University Association, som haft sitt första möte i Bryssel. Där deltog via länk även en rektorskollega från Ukraina, vars universitet precis till stora delar totalförstörts i en rysk robotattack. Det ger onekligen perspektiv på våra lokala problem. Rapporterna från Iran, där protesterna som i hög grad drivs av just studenter, fortsatt brutalt slås ner är lika mörka och oroväckande. 

Vilka förväntningar finns då på oss som universitet under dessa svåra omständigheter? Min uppfattning är att vår uppgift i allt väsentligt ändå förblir densamma. Det krävs förstås särskild lyhördhet för den unika situation där vi befinner oss, men framför allt krävs en grundläggande respekt för den akademiska friheten. Vårt uppdrag är att skapa ny kunskap genom fri grundforskning och genom att bidra till att lösa samhällets utmaningar i tillämpad forskning och samverkan, och att vidareförmedla och utveckla kunskapen i och genom våra utbildningar. Det krävs också internationell dialog, för att hantera den svåra geopolitiska situation där vi befinner oss – och gemensamt, över nationella gränser, kunna hantera vårt kärnuppdrag. Detta är vårt främsta ansvar som universitet gentemot samhället, både nu och framgent.