CIVIS vidgas mot Afrika

Jag har tillbringat tre dagar i Marseille i sällskap av kollegorna i CIVIS-alliansen, som hållit konferens under rubriken Nya horisonter för ett europeisk–afrikanskt partnerskap. Som framgick av den ursprungliga CIVIS-ansökan var avsikten redan från början att vidga alliansen också till ett antal afrikanska partners. Under ledning från Tübingens universitet har ett avtal och en avsiktsförklaring tagits fram, där sex ledande afrikanska universitet nu tecknar partnerskap med CIVIS. På så sätt vidgas alliansen utöver det rent europeiska perspektivet, och våra universitet berikas både genom att fördjupa och utvidga redan pågående utbyten och genom att utveckla nya. 

Det handlar om både utbildnings- och forskningssamarbeten över två kontinenter för att gemensamt möta samhällsutmaningarna, exempelvis klimat och hälsa, och att skapa mötesplatser för ömsesidigt utbyte – för jämlikt samarbete i en ojämlik värld, som en afrikansk kollega formulerade saken. Vicedekan Stefan Helgesson från Stockholms universitet, som deltagit i arbetet med att ta fram samarbetsavtalet, hade hedersuppdraget att sammanfatta konferensen. Begreppet kolonialism är oundvikligt i sammanhanget. Men det är viktigt med såväl nyansering som diversifiering – Europa och Afrika är inte två monoliter, utan kontinenter med stor mångfald och stor inbördes variation mellan länder och kulturer.

Vid själva signeringsceremonin medverkade också studenter, däribland Wictoria M Wernicka från Stockholms universitet, som är sekreterare i CIVIS studentråd. Det är viktigt och bra att studenterna tar aktiv del i arbetet inom alliansen – deras ökade mobilitet är ju själva kärnan i vår verksamhet. 

Idag har vi även haft rektorsmöte där vi tagit ställning till budget och nyckeldokument i den nya ansökan till EU-kommissionen inför CIVIS 2.0. Vi har givetvis också diskuterat kriget i Ukraina, där CIVIS står beredda att bidra på alla möjliga sätt. Det finns en stark vilja att samordna våra insatser och dra nytta av alliansens hela bredd för att bistå våra ukrainska kollegor, både studenter och forskare. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Moratorium för avtal med ryska universitet

I fredags skrev jag om den ryska invasionen av Ukraina, ett fruktansvärt övergrepp på alla de grundläggande värden vi, både som samhälle och som universitet, står bakom. Situationen har sedan dess förvärrats samtidigt som invasionstrupperna möter ett heroiskt ukrainskt motstånd. Stockholms universitet vill på alla tänkbara sätt bistå drabbade kollegor och studenter från Ukraina. Samarbeten för att främja ett sådant stöd är också synnerligen aktuella, såväl inom Stockholm trio som inom CIVIS-alliansen, där intensiva kontakter pågår. 

Härutöver är det dock min bestämda uppfattning att det krävs ytterligare åtgärder. Normalt sett är det Stockholms universitets syn att politik och akademisk verksamhet bör hållas åtskilda. Den situation vi nu befinner oss i är dock helt exceptionell, med en aggression i Europa utan motstycke sedan andra världskriget. Ryska universitet är som regel statliga och har därmed i praktiken Vladimir Putin som styrande person, givet den auktoritära regimen. 

Därför behöver Stockholms universitet omgående införa ett moratorium för våra centrala utbytesavtal med ryska universitet. Vi har inte för avsikt att, på institutionell nivå, under rådande omständigheter samarbeta med ryska statliga organisationer. 

Detta betyder på intet sätt att enskilda forskarsamarbeten måste upphöra. Tvärtom är det av yttersta vikt att hålla sådana samarbeten och kontakter vid liv, för att underhålla kontakterna med det ryska forskarsamhället och de många oppositionella där som inte stödjer kriget i Ukraina.  

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Situationen i Ukraina

Att den ryska invasionen i Ukraina har försatt Europa i en krissituation utan motstycke sedan andra världskriget, med förödande konsekvenser för den ukrainska civilbefolkningen, står skrämmande klart – vilket ju den svenska regeringen också med kraft har betonat. 

Som universitet är det vår särskilda uppgift att stå upp för grundläggande värden som akademisk frihet och yttrandefrihet. Universiteten i Ukraina har nu tvingats stänga på grund av invasionen, vilket givetvis får allvarliga konsekvenser inte bara för forskning och utbildning utan för enskilda och för hela samhället. Samtidigt finns i krig och kris en påtaglig risk för desinformation av olika slag, och här är det också vår uppgift som universitet att hålla det kritiska tänkandet högt. 

De tio universiteten i CIVIS-alliansen, som Stockholms universitet är en del av, har publicerat ett uttalande om den pågående krisen. Här överbryggas gränserna i Europa mellan öst och väst, nord och syd, med utgångspunkt i vårt gemensamma uppdrag som europeiska universitet. 

Som alla andra lärosäten har Stockholms universitet undersökt medarbetares och studenters eventuella kopplingar till Ukraina för att vid behov kunna erbjuda stöd. Nu står vi också beredda, tillsammans med Scholars at Risk, att bistå kollegor och studenter på flykt så gott vi kan – och det riskerar att bli snar verklighet. 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Vetenskapsdiplomati i teori och praktik

I veckan som gått anordnade STINT ett seminarium om vetenskapsdiplomati. De har tagit fram en rapport författad av Stefan Kuhlmann och Ewert Aukes, båda verksamma vid University of Twente i Nederländerna och ledande experter på området. Rapporten, Science Diplomacy in and for Sweden, konstaterar att Sverige har en stark tradition av diplomatiskt initiativtagande – till exempel det så kallade ”Swedish Initiative” i FN som ledde fram till den nu femtioårsjubilerande miljökonferensen i Stockholm 1972. De konstaterar också att det pågår olika former av vetenskapsdiplomati i praktiken, men att fältet är differentierat, för att inte säga fragmenterat, och att en diskurs kring vetenskapsdiplomati lyser så gott som helt med sin frånvaro, förutom att dess betydelse framsynt betonas i Internationaliseringsutredningen. 

Författarna föreslår etablerandet av ”a strategic intelligence clearing house”, ett obundet forum gemensamt för alla intressenter, som kan erbjuda utrymme för utbyte och samordning. De hänvisar till Internationaliseringsutredningens förslag om en plattform för internationalisering – en sådan har nyligen etablerats med UHR i spetsen och med samtliga övriga berörda myndigheter förutom universitet och högskolor, samt tre lärosätesrepresentanter och företrädare för SFS. Bland de prioriterade frågorna för plattformen återfinns ansvarsfull internationalisering, en fråga som STINT drivit starkt och som har nära släktskap med vetenskapsdiplomatin. Plattformens sammansättning gör dock att den knappast är ägnad att fungera som det forum som rapporten efterlyser – men kanske kan en bredare sammansatt gruppering knyta an till det arbete som redan är planerat att göras. 

I en paneldebatt som följde på presentationen av rapporten framgick att ingångarna till ämnet är vitt skilda beroende på perspektiv, exempelvis om arbetet bäst bedrivs top-down eller bottom-up eller vad det ska fokusera på. Från rektorsperspektivet lyfte jag fram att lärosätena dagligen bedriver vetenskapsdiplomati i praktiken, utan åthävor eller behov av någon särskild handpåläggning. Forskningen är i grunden internationell och forskare kan inte sällan mötas över politiska och ideologiska barriärer mellan nationer. Samtidigt gäller det naturligtvis att inte vara naiv i internationell samverkan; det är viktigt att forskarna inte tas som gisslan i ett diplomatiskt spel som kan riskera forskningens frihet.  

Det är komplexa frågor. Själv hoppas jag att STINT-rapporten ska fungera just som den är avsedd: som en motor i utvecklingen av ett viktigt område relaterat till våra internationella forskningsutbyten, särskilt viktigt i tider då internationella konfliktlinjer skärps och gränser snarare tenderar att slutas. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

#sticktoscience

Stick to Science – med denna hashtag lanseras idag en signeringskampanj på nätet för en öppen och inkluderande ERA – European Research Area. Lanseringen sker inom ramen för konferensen Horizon Europe: The First Assessment, under rubriken ”Science without Borders: Why European trusted partnerships matter more than ever”. 

Initiativet, som kommer från forskarsamhället, är en appell för öppen och gränsöverskridande samverkan mellan europeiska aktörer inom forskning och innovation. Det är en direkt replik på att avtalen med Schweiz och Storbritannien om forskningssamverkan har försenats, på grund av politiska stridigheter som inte har med forskningen att göra. Givet de stora globala samhällsutmaningar vi står mitt i – klimatkris, pandemi, osv – är behovet av högkvalitativ forskning över geografiska gränser stort. Att i ett sådant läge låta politiska åsiktsskillnader hindra forskningssamarbeten gynnar i ett större perspektiv knappast samhällets behov. 

Stockholms universitet är en av förundertecknarna till uppropet, som nu också är öppet för individuell signering.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nytt postdoktorsavtal på plats

Idag träder det nya postdoktorsavtalet i kraft, som gör det möjligt att anställa postdoktorer i totalt tre år: två år plus ytterligare ett. Det är ett efterlängtat och mycket välkommet avtal, som ansluter bättre till internationell praxis – även om fyra år hade varit ännu bättre! Tidigare har många institutioner använt den tvååriga allmänna visstidsanställningen för att i praktiken förlänga sina postdoktorer, och därmed öka deras möjligheter till meritering och till att vidga fönstret för att exempelvis kunna söka biträdande lektorat. När ”nya LAS” träder i kraft vid halvårsskiftet är ”alvan” tänkt att ersättas av en ettårig särskild visstidsanställning. Tack vare postdoktorsavtalet kommer detta i praktiken att betyda att det totala tidsfönstret är detsamma om man även framgent skulle vilja utnyttja möjligheten att förlänga en postdoktor. Men framför allt är det både tydligare och mer transparent att de som de facto är postdoktorer också benämns så. Dagens nya avtal är därför ett viktigt steg i arbetet för mer transparenta karriärvägar för unga forskare. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dialoger – nationellt och internationellt

Det är en intensiv vecka för landets lärosäten, givetvis främst på grund av terminsstarten men också för ledningarna. Vi har haft den årliga ”Steningevikskonferensen” som i år återigen måst hållas i digitalt format – en konferens arrangerad av UKÄ inom ramen för deras uppdrag gällande ledningsutveckling för universitet och högskolor – där utbildningsdepartementet deltar för att presentera aktuella frågor, och det finns tillfälle till dialog. Där deltog nu både statsrådet Anna Ekström, statssekreterare Samuel Engblom och ett antal övriga medarbetare från departementet. I sak var innehållet som framfördes detsamma som när den nya departementsledningen i december för första gången träffade SUHF:s rektorer – men det speciella med ”Steningevik” är att statsrådet inte bara levererar sitt budskap, utan även öppnar för dialog, vilket säkert kan vara nog så utmanande. Alla rektorer var närvarande i år, och flera tog också tillfället i akt att ställa frågor och föra fram sina synpunkter. ”Steningevik” är, som statsrådet påpekade, närmast mytiskt – det har blivit en unik arena som det finns all anledning att värna i tider av bristande tillit och positioneringar av olika slag i samhället. 

Detsamma gäller fredagens dialogseminarium mellan forskningsfinansiärer och lärosäten, som har utvecklats från att ha varit en arena enkom för att diskutera finansieringsmässiga teknikaliteter i form av den så kallade SUHF-modellen, till att avhandla gemensamma forskningspolitiska frågor. Under den tioårsperiod som jag varit verksam i universitetsledningen – varav nu nio år som rektor – har det skett en tydlig ökning av sådana frågor där det är helt nödvändigt med samråd och samsyn mellan finansiärer och lärosäten, inte sällan också explicit efterfrågat av regeringen, exempelvis beträffande öppen vetenskap eller det nya systemet för kvalitetsbaserad resursfördelning. I år handlar seminariet om meritering och meritbedömning ur nationellt och internationellt perspektiv, och om Sveriges strategi för Horisont Europa. 

Gemensamt både för ”Steningevik” och dialogseminariet är att det står klart att frågorna sträcker sig långt utöver det nationella perspektivet, och det är förstås inget nytt. Vi som sektor måste förhålla oss till den internationella arenan – det påmindes vi inte minst om när EU-kommissionens ”European Strategy for Universities” offentliggjordes tidigare i veckan, som blir föremål för många dialoger framöver, närmast ett seminarium med European University Association i veckan som kommer. Strategin trycker mycket på den europeiska dimensionen i högre utbildning och forskning, på universitetens betydelse för den gröna och den digitala omställningen men också som fyrbåkar för europeisk kultur och europeiska värden, samt deras roll i att driva EU:s ledande roll globalt. Mycket av det som sägs är givetvis både samt och viktigt – lärosätena är, och ska vara, drivande i de stora samhällsförändringar i Europa och världen som vi befinner oss mitt i – men det tydligt eurocentriska perspektivet är inte oproblematiskt. Universitet och högskolor får aldrig bli instrumentella, aldrig gå ärenden för specifika, regionala, politiska intressen. Vårt uppdrag är globalt, och trots de svårigheter detta innebär måste vi ytterst sträva mot att värna de akademiska kärnvärdena för alla lärosäten världen över, liksom vår öppna samverkan i forskning och högre utbildning över alla nationella gränser. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ny termin för dörren – med nya rekommendationer

Igår kom så nya rekommendationer från regeringen och Folkhälsomyndigheten som sjösätts imorgon, och som förtydligades beträffande universitet och högskolor vid en ytterligare pressträff idag med utbildningsministern och UKÄ:s generaldirektör. För Stockholms universitet, liksom för de flesta andra lärosäten, innebär det dock inga egentliga ändringar i sak. För Stockholms universitets del fattades ju före jul ett inriktningsbeslut inför vårterminen, där det huvudsakligen förtydligas att undervisning och examination till stor del kan ges på campus men med digitala inslag där så är motiverat för att undvika trängsel, men att salstentamina på plats i de kurser där detta utgör ordinarie examinationsform är att föredra av rättssäkerhetsskäl. Dock har det förvärrade smittoläget sedan detta beslut fattades gett anledning till några ytterligare förtydliganden, där det dels preciseras att prioritering av vilka moment som bör hållas fysiskt bör ske med utgångspunkt i det pedagogiska värdet av fysisk undervisning, dels att det vid salstentor bör erbjudas fler möjligheter till omexamination. Eftersom institutionerna har så olika förutsättningar för sin undervisning är det viktigt för kvalitetens skull att den enskilda institutionen har rätt att besluta vilken undervisning och examination som ska äga rum på campus och vad som istället ska genomföras digitalt. I övrigt gäller det vi nu är vana vid efter två år av pandemi – att hålla avstånd, att undvika trängsel och givetvis att stanna hemma vid symptom. 

På fredag är det Välkomstdagen – som givetvis hålls digitalt – och nästa vecka Orientation day för våra internationella studenter. Jag vill varmt välkomna alla nya studenter till Stockholms universitet! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nya rekommendationer – och nytt från statsråd och statssekreterare

Så har regeringen och Folkhälsomyndigheten återigen hållit presskonferens och kommunicerat behovet av nya restriktioner och rekommendationer i denna pandemi som aldrig tycks upphöra. Denna gång är konsekvenserna för universitet och högskolor dock tämligen begränsade. Huvudregeln är att undervisningen i så stor utsträckning som möjligt ska bedrivas på campus, med iakttagande av smittsäkerhetsåtgärder som att hålla avstånd. Dock bör undervisningen även delvis ges digitalt, där det exempelvis inte är möjligt att undvika trängsel. Vad gäller den skärpta rekommendationen om att anställda ska ges möjlighet att arbeta hemifrån där så är möjligt omfattar detta alltså normalt inte undervisning och examination. Redan då SUHF:s rektorer nyligen fick besök av utbildningsminister Anna Ekström och statssekreterare Samuel Engblom betonade den senare att vi som lärosäten bör bedriva undervisning på det sätt som ger det bästa resultatet för studenterna, och examinera på det bästa och mest rättssäkra sättet. Detta fokus på intentionerna bekräftar vårt ansvar och vår möjlighet som lärosäten att tillämpa de nya rekommendationerna med hänsyn framför allt till verksamhetens och studenternas bästa. För Stockholms universitets vidkommande bedömer vi att detta i huvudsak är vad vi redan gör. Icke desto mindre kommer vi att återkomma med vissa förtydliganden, för att underlätta ansvarsfulla och välinformerade beslut i hela vår stora organisation. 

Vid mötet med SUHF passade Anna Ekström också på att presentera sin nya agenda som utbildningsminister, nu med bland annat högre utbildning och forskning i portföljen. Hon vill lägga fokus på kvaliteten i den grundläggande utbildningen, där hon betonade att hon inte ser någon motsättning mellan hög kvalitet och utbyggnad av utbildningarna i hela landet och för hela livet. Likaså nämnde hon det högskolepedagogiska lyftet som presenterats när hon tidigare under veckan besökte Uppsala universitet – det första besöket för det nya statsrådet gick dock till blivande Mälardalens universitet. Vidare presenterade hon för de samlade rektorerna det nya omställningsstudiestödet som en viktig trygghets- och frihetsreform. Hon beskrev utbildningarnas forskningsanknytning inte som en lyx, utan ett måste. 

På forskningssidan lyfte hon fram forskningspropositionens satsningar och underströk att hon kommer att arbeta hårt för att Sverige ska befinna sig i forskningsfronten. Vikten av kvalitet och en god balans mellan grundforskning och ”det som tidigare kallats tillämpad forskning” betonades, samtidigt som hon underströk att riksdag och regering måste kunna göra prioriteringar på särskilt angelägna områden. Forskningens frihet, liksom hat och hot mot forskare, nämndes – där har regeringen ambitionen att ta ansvar. Forskningsinfrastruktur nämnde hon som en hjärtefråga, där hon särskilt betonade att det inte bara handlar om apparater, utan lika mycket också samlingar, register mm – och till sist nämnde hon också utmaningarna med ökade kostnader för vetenskaplig publicering och för forskningsdata. Kort sagt, statsrådet är synnerligen välorienterad när hon nu, som hon uttryckte det, kommer ”hem till mina frågor”. Vi ser fram mot tio månader av förhoppningsvis god interaktion med utbildningsdepartementet innan det är dags för nästa val. 

Denna blogg blir min sista för i år. Jag vill önska alla medarbetare och studenter goda helger, och ser trots allt i tillförsikt fram mot det nya året! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvalitetssäkringssystemet för utbildning: godkänt med förbehåll

Så har UKÄ äntligen fattat sitt beslut efter lärosätesgranskningen av kvalitetssäkringsarbetet för utbildning vid Stockholms universitet. Det samlade omdömet blir Godkänt kvalitetssäkringsarbete med förbehåll. 

Vi får den sammanvägda bedömningen Tillfredsställande avseende fyra av de sex bedömningsområdena: Styrning och organisation, Förutsättningar, Utformning, genomförande och resultat samt Jämställdhet. Här finns nedslag med enstaka bedömningsgrunder som bedöms inte vara uppfyllda, men helheten får godkänt. Bedömargruppen lyfter bland annat fram genomtänkta styrdokument och ambitionsnivån i universitetets mål att uppnå en ”genomsyrande kvalitetskultur”, där bland annat kvalitetsdialogerna nämns – ett mål som man också skriver är på god väg att nås i ett av både medarbetare och studenter välkänt och uppskattat system. 

Däremot får vi bedömningen Inte tillfredsställande avseende de två återstående: Student- och doktorandperspektiv samt Arbetsliv och samverkan. Gällande det första av dessa konstaterar bedömargruppen att det fungerar väl på central nivå men mindre bra ur ett studentnära perspektiv. Bristerna som identifieras avser rutiner, processer, systematik och uppföljning. Bland annat efterlyses programråd för samtliga utbildningsprogram, och det konstateras brister i genomförandet av kursvärderingar på forskarnivå. Även gällande Arbetsliv och samverkan efterlyser bedömargruppen bland annat programråd med externa ledamöter för samtliga yrkesutbildningar men även för huvudområden i generella examina. 

Universitetet har nu två år till sitt förfogande för att åtgärda identifierade brister i de två bedömningsområdena som fått omdömet inte tillfredsställande. Bedömargruppens rapport innehåller också en rad rekommendationer och pekar ut möjliga utvecklingsområden. Nu får REBUS uppdraget att, i nära dialog med universitetsledningen, ta fram förslag på åtgärder utifrån yttrandet – för att i den uppföljande utvärderingen om två år förhoppningsvis få ett förbehållslöst godkännande. Jag förlitar mig på det stora engagemang från både medarbetare och studenter, som varit så tydligt när vi gemensamt byggt upp universitetets kvalitetssäkringssystem, för att ta det sista steget och nå ända fram. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar