Besök hos samhällsvetenskapliga fakultetens institutioner – och goda helger!

Den här terminen har jag, tillsammans med berörda i universitetets ledning, dekanus samt områdes- och fakultetskanslichef besökt alla institutioner vid samhällsvetenskaplig fakultet. Fakulteten, med sina idag 21 institutioner och centra av inbördes mycket olika storlek och profil, är lika stor som Örebro universitet, och trots att det bara är en fakultet är bredden och mångfalden i verksamheten lika påtaglig som imponerande.

Påfallande i denna besöksomgång var nog särskilt att en rad institutioner, helt oberoende och uppenbarligen ovetande om varandra, betonade att samtliga deras professorer och lektorer både undervisar och forskar och att man infört nya regler för att säkerställa detta, utifrån visionen om att utbildning och forskning hör samman – att ”köpa loss” all tid för forskning är varken tillåtet eller önskvärt. Många institutioner har också genomfört, eller är i färd med, omfattande reformarbete inom sina utbildningar, och många arbetar också intensivt med rekryteringar. Inte minst gäller det lärarutbildningsinstitutionerna, där de ökade uppdragen ställer stora krav – det innebär också en hel del svårigheter med en så stor expansion på kort tid. Påfallande vid besöken var också att många (bland annat Psykologiska institutionen, som också på internationellt vis plockade fram kameran vid besöket; Foto: Henrik Dunér) lyfte fram sitt internationella arbete, både med rekrytering av doktorander och lärare och med forsknings- och utbildningssamarbeten. Också detta något mycket positivt, som samtidigt ställer krav på verksamheten – det finns behov av utvecklat centralt stöd för bistånd vid rekryteringar och översättningar av dokument till engelska, men det uppstår också allehanda andra språkfrågor i vardagen på institutionerna. Här finns en omfattande utvecklingspotential för hela universitetet, och jag är övertygad om att vi har mycket att lära av varandra.

En nyhet från årsskiftet är att Ekonomisk-historiska institutionen – den sista vi besökte – byter namn till Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer, vilket är utmärkt eftersom det speglar bredden i verksamheten väsentligt bättre. Det näst sista av  besöken gick till en institution som ännu inte finns: Institutionen för folkhälsovetenskap, som bildas vid årsskiftet då CHESS (Centre for Health Equity Studies) och SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning) går samman. (Foto: Vilhelm Stokstad.) Det var oerhört roligt att få ta del av den positiva anda och stora energi som genomsyrar detta samgående. Det kommer att betyda mycket både genom utvecklingen av en ny grundutbildning, som med sin samhällsvetenskapliga profil kompletterar KI:s medicinska, och genom de forskningsmässiga synergieffekter och utvecklingsmöjligheter som skapas.

Men nu är det hög tid att ta ledigt! Jag önskar alla, medarbetare som studenter, goda och vilsamma helger som ger nya krafter inför 2018, med ny universitetsledning och nya områdesledningar, och många nya spännande utmaningar.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Staffan Helmfrid in memoriam

Under mina fem år som rektor har jag haft privilegiet att få glädjas åt och ha god kontakt med hela fem företrädare i ämbetet, som alla genom åren solidariskt förblivit engagerade i universitetets utveckling.

När vi nu nåtts av sorgebudet om Staffan Helmfrids bortgång den 15 december, två dagar efter hans 90-årsdag, går tankarna allra främst till hans familj. Men han har också genom åren verkat i en lång rad sammanhang där hans frånfälle nu väcker stor saknad.

Staffan Helmfrid var professor i kulturgeografi och rektor 1978-88, en viktig period i universitetets historia. Om hans forskargärning kan andra säga mer i sak, men hans produktivitet och prisbelönta gärning talar för sig själv. Själv hade jag glädjen att möta honom regelbundet såväl i Vitterhetsakademien, där han var sekreterare 1993-98, som i Sällskapet de 17, där han senast i våras vid 130-årsjubileet höll ett sedvanligt briljant anförande. Hans Tson Söderström, en av kollegorna i sällskapet, nämner vid sidan av rektorskapet särskilt Staffans tidigare insatser som ordförande i IIES och som den förste ordföranden för det vetenskapliga rådet i SNS. ”I bägge fallen ledde han verksamheten med kraft och oväld, men också med stor humor och känsla för mänskliga värden.”

Jag kommer aldrig att glömma det lysande tal Staffan höll vid sin promotion till jubeldoktor 2012, där han bland annat beskrev ett avgörande vägval i livet: hur han lämnat ”Mammons tempel på Sveavägen” till förmån för ”det friaste av alla fria universitet”. Sådan var Staffan: frispråkig, skarp och spirituell; inte bara en företrädare utan en föregångare och förebild. Det är med stor tacksamhet som Stockholms universitet hedrar hans minne.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Årets anslag – en resumé

En gång om året brukar jag skriva en rätt knappologisk blogg med diverse siffror gällande utfallet av externa medel som tilldelats Stockholms universitet. Nu är det dags igen – och i år har det om möjligt gått ännu bättre än vanligt. Det kan verka som ren sifferexercis – men utfallet är viktigt.

SU har under året beviljats sammanlagt 18 EU-projekt, motsvarande närmare 21 miljoner euro. Efter att två av våra sju beviljade ERC Starting Grants flyttat till andra lärosäten (Uppsala universitet respektive École Polytechnique i Paris) återstår totalt knappt 18 miljoner euro fördelat på 16 projekt. SU koordinerar totalt nio ERC-projekt och är partner i övriga sju projekt. En tredjedel av projekten är knutna till det Humanvetenskapliga området, medan två tredjedelar hör till det Naturvetenskapliga området.

Ytterligare 12 EU-projekt inom forskning har beviljats till SU, om totalt 3,4 miljoner euro. SU är koordinator i ett av dessa projekt. Två av projekten ligger inom det Humanvetenskapliga området. Miljöforskning är ett gemensamt tema för de återstående tio projekten. Ett flertal av dessa projekt drivs av konsortia finansierade av s.k. partnerskapsprogram (t.ex. BONUS, ERA-NET, Joint Programming Initiative och Public-Private Partnership) där nationella finansiärer eller företag i Europa samarbetar om finansiering med visst stöd från EU-kommissionen.

Ett antal forskare, flertalet inom området klimat, hav och miljö, har också beviljats bidrag om 12 mnkr från finansiärer i Nordamerika. Därtill har totalt fyra bidrag beviljats med olika internationellt samverkande finansiärer.

Hundraårsjubilerande KAW har i år beviljat Stockholms universitet hela sju Wallenberg Academy Fellows, av totalt 24 i landet. Bland de beviljade har SU fem externa Fellows – vilket är hälften av landets totalt tio. Därtill har vi fått två förlängningsanslag samt ett omställningsbidrag om totalt 18,5 mnkr. Därutöver beviljades ytterligare två förlängningsanslag om sammanlagt 24 mnkr genom omvandling av VR:s konsolideringsbidrag. Två Wallenberg Scholars beviljades förlängning om totalt 35 mnkr. Därtill beviljades ett projektförlängningsanslag på 75 mnkr, två nya projekt om 55 mnkr, ett nätverksbidrag om 9,5 mnkr samt ett bidrag för gästforskare inom matematik. MMW har därtill beviljat två bidrag om totalt 24,5 mnkr för projekt av hög vetenskaplig potential.

Från Vetenskapsrådet fick SU i år 149 mnkr till totalt 39 projekt inom N-området, och 110,5 mnkr till 31 bidrag inom H-området. Inom utbildningsvetenskap gick 85 mnkr till nio projekt varav tre forskarskolor, inom utvecklingsforskning 18,8 mnkr till sju projekt varav två inom Swedish Research Links, och inom medicin och hälsa ca 14 mnkr till tre projekt. SU beviljades även 50 mnkr för ett tioårigt projekt inom Rådsprofessorsprogrammet. Vad gäller forskningsinfrastruktur fick SU fyra av fem anslag som huvudsökande beviljade, och därtill ytterligare nio som medsökande (en beviljningsgrad på 85%). Vi har även fått 12 konferensbidrag och 13 postdoc-bidrag om drygt 40 mnkr beviljade, liksom ett bidrag på 5 mnkr i Energimyndighetens och VR:s gemensamma satsning på energiinriktad grundforskning.

Från Riksbankens Jubileumsfond fick SU i år totalt ca 53 mnkr för 11 projekt samt ett infrastrukturstöd; ca 25% av den totala beviljningen i landet. En forskare fick bidraget Pro Futura Scientia, och fyra bidrag för sabbaticals beviljades, liksom två kommunikationsbidrag och ett Humboldtstipendium för gästforskarutbyte.

Formas beviljade totalt ca 75 mnkr inom ramen för såväl den allmänna utlysningen som diverse riktade utlysningar. Forte beviljade totalt ca 58 mnkr inom sina olika utlysningsformer. Därtill kommer ett antal bidrag från Cancerfonden, Gålöstiftelsen, Hjärnfonden, Ragnar Söderbergs stiftelse, Skolforskningsinstitutet, SSF och Strålsäkerhetsmyndigheten. Under året har en UNESCO-professur inrättats vid SU i syfte att utveckla en modell för storskalig högre utbildning med fokus på länderna i södra Afrika, som tilldelats Love Ekenberg vid DSV. Slutligen bör nämnas att Anja-Verena Mudring vid MMK fick årets Göran Gustafsson-pris i kemi.

Som sagt, det är en viss sifferexercis – men de externa bidrag vi får som universitet är en av våra viktigaste kvalitetsindikatorer på forskningssidan. Stockholms universitet brukar ibland glömmas bort bland forskningsuniversiteten, eftersom vi varken har medicin eller teknik – och därtill är landets största utbildningsuniversitet. Men det utomordentligt goda utfall vi samtidigt får från olika forskningsfinansiärer visar på vår stora styrka och konkurrenskraft inom forskningen. Hos oss hör utbildning och forskning alltid nära samman. Jag vill också passa på tillfället att gratulera alla framgångsrika bidragstagare!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nobel 2017 i backspegeln

Nobelfestligheterna är över för i år, men pristagarna är fortfarande i Sverige, och några av dem besöker också kollegor på Stockholms universitet nu i veckan. Dessutom väntas flera av dem till onsdagens Luciabal, som för övrigt firar hundraårsjubileum i år. Vi har många forskare i Nobelkommittéerna – i år var det Peter Brzezinski, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik som presenterade kemipristagarna. Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius, som presenterade litteraturpristagaren, är professor i litteraturvetenskap här.

Men alldeles speciellt för Stockholms universitet i år är att Beatrice Fihn, som fick motta Nobels fredspris som generalsekreterare för anti-kärnvapenorganisationen ICAN, är alumn från Stockholms universitet där hon studerat internationella relationer– det var dessa studier som ledde till en praktikplats i Genève som i sin tur ledde vidare till posten inom ICAN.

I en artikel på DN debatt på Nobeldagen skrev Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid SU, om skolans fokus idag på att elever ska tänka själva och tänka kritiskt. Istället pläderade hon för betydelsen av ämneskunskaper på djupet – de behövs både i skolan och högskolan. I samband med Nobelveckan brukar det inte bara vara fokus på de prisbelönta forskningspresentationerna, utan också på studenter. Studenterna hyllar pristagarna i Blå hallen och anordnar olika evenemang till deras ära, som Students’ Nobel Night Cap. Pristagarna framträder i olika sammanhang för studenter och i skolor. Inte sällan – och så även i år – lyfte pristagarna särskilt fram sitt stora engagemang inom utbildningen, ofta grundat i deras egen första upptäckt av forskningen inom det egna ämnet. Forskningsmässiga genombrott och kritiskt tänkande har ett gemensamt: de förutsätter god utbildning som ger solid kunskap.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

NUS 2017 – europeiska och nordiska perspektiv

Jag har tillbringat slutet av veckan i Köpenhamn med kollegorna inom den nordiska rektorskonferensen. Den inleddes med middag igår – ett tillfälle till informella möten och nätverkande. Idag stod tre frågor på dagordningen: Brexit, akademisk frihet och autonomi samt internationellt samarbete ur nordiskt perspektiv.

Vad gäller Brexit kunde timingen inte ha varit bättre, med morgonens rykande färska genombrott i förhandlingarna som bakgrund. Vi fick två olika universitetsperspektiv på frågan, dels ett mer allmänt från Jamie Arrowsmith, verksam vid Universities UK, dels från rektor vid Cardiff-universitetet Colin Riordan, under många år tillika ansvarig för det internationella utskottet i den brittiska rektorskonferensen. Av den sistnämndes presentation framgick det med all tydlighet att den största förändringen med Brexit för universiteten inte handlar om vare sig finansiering eller nätverk, utan om att universiteten med ens hamnat i politikens centrum, på grund av deras ställningstagande för Bremain-linjen – detta var, påpekade han, första gången som alla lärosäten i Storbritannien haft en helt enad front – vilket bland annat också lett till att de hamnat i mediernas skottglugg och på många håll därför nu är starkt ifrågasatta. Presentationerna fokuserade i hög grad på komplexiteten i problemen ur brittiskt perspektiv. Som en möjlig positiv följd nämnde Riordan till sist ändå att man från brittiskt håll tenderat att låta EU ta hand om det inomeuropeiska samarbetet och försummat de bilaterala nätverken inom Europa, där det nu finns ett nyväckt intresse. Bland annat kommer en brittisk rektorsdelegation att besöka de nordiska länderna i mars.

Passet om akademisk frihet och autonomi delades även det mellan två presentationer: ett med situationen i Turkiet som nyckelexempel och ett med fokus på de mätningar av autonomin vid europeiska universitet som regelbundet görs av European University Association, på grundval av uppgifter från rektorskonferenserna i respektive land. Mätningarna har fyra fokusområden: organisationsmässig autonomi och finansiell autonomi (där Sverige i båda fallen hamnar på plats 19 av totalt 29), autonomi i rekryteringar (där vi kan stoltsera med plats två) och akademisk frihet (där vi hamnar på plats 15). Resultaten förtjänar onekligen att analyseras närmare ur svenskt perspektiv.

Dagen avslutades så med en paneldebatt om internationaliseringsläget i Norden, med Hans Adolfsson som svensk representant. Norden som internationell plattform är enligt min mening starkt underutnyttjad, trots många vackra ord och deklarationer. Tyvärr verkar det inte bli bättre. I veckan fattade till exempel Ämbetsmannakommittén för utbildning inom Nordiska ministerrådet ett beslut som kommer att bli fatalt för de fyra väletablerade så kallade nordiska samarbetsorganen, genom att finansieringen till dem kommer att avslutas genom nedtrappning från 2019. För Stockholms universitet och KTH gäller det Nordita, det nordiska institutet för teoretisk fysik, som förra året firade sitt tioårsjubileum i Stockholm efter 50 framgångsrika år i Köpenhamn. Medlen för instituten överförs nu istället till Nordforsk, inom ramen för ett nytt ”instrument” för nordiskt samarbete som inte alls passar för instituten. Processen har varit både illa genomtänkt och illa genomförd. Om inga drastiska åtgärder vidtas innebär det att fyra välfungerande samarbetsplattformar – som därtill just utvärderats internationellt, i all synnerhet i Norditas fall med utomordentligt resultat – i praktiken kommer att upphöra som nordiska institutioner. Det är uppenbart att ett sådant beslut knappast kommer att gagna grundbulten i det nordiska samarbetet: att främja verksamheter som producerar nordiskt mervärde.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nya beslut, avtackningar och avtal

Det är intensiva veckor så här i terminsslutet. Universitetsstyrelsen sammanträdde i fredags för sista gången i år. Vi behandlade flera viktiga frågor för universitetet, som riskanalysen för 2018, eller integrationen av Institutionen för neurokemi i Institutionen för biokemi och biofysik. Viktigast av allt vid mötet var nog dock inte besluten, utan punkten som handlade om strategiskt arbete på områdesnivån, som tillkommit på anmodan av våra externa ledamöter, där de avgående vicerektorerna Karin Helander för humanvetenskap och Anders Karlhede för naturvetenskap fick lämna sina ”testamenten”, som sammantaget gav en bra bild av var universitetet som helhet, genom sina båda områden, befinner sig i många centrala strategiska frågor. Vid mötet avtackade också vår ordförande, justitierådet Kerstin Calissendorff, såväl Karin och Anders för deras insatser i universitetsledningen som våra interna ledamöter i universitetsstyrelsen som avgår vid årsskiftet: humanistiska fakultetens dekanus Bengt Novén, juridiska fakultetens dekanus Jonas Ebbesson och naturvetenskapliga fakultetens suppleant, tidigare sektionsdekanus Cynthia de Wit. Jag vill varmt instämma i ordförandens tack för deras insatser!
Det är också julminglens tid: i förra veckan deltog jag i Handelskammarens mingel som spännande nog detta år hade vetenskap och vetenskapligt baserad kunskap som tema, liksom i Stiftelsen Vetenskapsstadens mingel, där vi rektorskollegor från KI, KTH och SU hade glädjen att gemensamt invigningstala, som en betoning av den enorma betydelsen av forsknings- och utbildningssamarbetena mellan våra tre stora lärosäten inom Vetenskapsstaden i Stockholm.
Denna vecka har jag hittills bland annat skrivit under ett nytt samarbetsavtal med vår allra närmaste granne Naturhistoriska riksmuseet. Överenskommelsen, som handlar om såväl forskning och utbildning som samverkan, både fördjupar och vidgar det goda samarbete vi redan har sedan många år, och jag är övertygad om att den kommer att bli till stor nytta för vår fortsatta verksamhet på ömse håll. Jag skrev också idag under avtalet gällande SUBIC, Stockholm University Brain Imaging Centre – en av våra riktigt betydande egna infrastruktursatsningar under senare år, som leds från Institutionen för lingvistik men är områdesövergripande. Det är riktigt roligt att denna satsning nu äntligen är i hamn!
Imorgon inleder vi Nobelveckan vid Stockholms universitet, med att ta emot ett antal studenter från amerikanska, kinesiska och japanska universitet som spenderar veckan i Stockholm och får ta del av flera Nobelaktiviteter. Den fortsätter sedan med fredagens Nobelföreläsningar i Aula Magna. Välkomna dit!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Till den akademiska frihetens försvar

Hat, hot och trakasserier hör dessvärre numera till vardagen vid våra universitet och högskolor. Och just nu syftar jag inte på de sexuella trakasserier som under denna höst har blottlagts över hela samhället i spåren av #metoo, och senast i #akademikeruppropet i fredags – ett upprop som i sig öppnar förskräckande perspektiv gällande vad som har förnekats och förtigits under åren. Här finns sannolikt mycket att återvända till för lärosätenas del, för att komma till rätta med missförhållanden både då och nu.

Men det finns också idag externa hat, hot och trakasserier som emellanåt riktas mot våra institutioner och som i grund och botten handlar om annat – till exempel vetenskapliga problem eller val av forskningsfrågor. Där krävs klarspråk från lärosätenas sida. Vi ska aldrig behöva godta utpressning från politiska extremister som inte vill acceptera de resultat som vi som lärosäten förmedlar på vetenskaplig grund. Inte heller ska vi behöva acceptera att vetenskapligt grundade åsiktsskillnader – för sådana förekommer faktiskt – läggs till grund för förhastade slutsatser och politisk påtryckning eller utpressning. I den mån det kan föreligga olika forskningsbaserade resultat som skiljer sig åt behöver de i första hand debatteras internt inom forskarsamhället.

Det förekommer också att externa hot riktas mot våra forskare som drabbar inte bara dem utan också deras familjer. Det är givetvis helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Det är också i förlängningen ett hot mot akademisk frihet, som är en grundbult i vårt akademiska system, vilket också särskilt framhålls i Stockholms universitets strategier. Vi kan aldrig någonsin acceptera detta slags begränsningar i yttrandefriheten, och kommer även för framtiden att med kraft stå upp till försvar för den akademiska friheten!

Publicerat i Uncategorized