Under veckan recenserade DN (Jonas Elvander) en nyutkommen antologi om ”den akademiska marknaden” med den provocerande undertiteln ”The breakdown of scientific thought”. Tesen som drivs är att samtliga högskolereformer under de senaste 20 åren gått i riktning mot effektivisering och ”New public management”.
Uppdraget till den nya myndigheten UKÄ från årsskiftet, att mäta effektiviteten i högskolesektorn inom såväl utbildning som forskning, nämns inte specifikt i artikeln men är onekligen en kraftfull markering i en sådan riktning.
Problematiskt är att denna utveckling tycks gå hand i hand med ett bristande intresse för omvärldsbevakning och analys. I en snabbt föränderlig högskolesektor kunde det ju även anses ligga i linje med ett vinsttänkande: om Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft behövs solid omvärldskunskap. Men först efter massiva protester, inte minst från sektorn och dåvarande HSV, fick UKÄ behålla sitt uppdrag på detta område, dock utan särskilda resurser. UKÄ gör samtidigt vad de kan. I förra veckan publicerades deras årsrapport med statistik om lärosätena och deras utbildningar. Perspektivet är förstås svenskt – men det är utomordentligt nyttiga basfakta.
Universitetskanslern påpekar gärna att det är bekymmersamt att bevakningen av den största statliga sektorn, som inklusive studiemedel omsätter 72 miljarder, är så svag. Det är lätt att instämma i detta. Faktum kvarstår också generellt, att omvärldsanalysen i den svenska högskolevärlden brister, särskilt när det gäller internationella utblickar – mer centrala än någonsin i en globaliserad högskolesektor.