SUHF:s årskonferens och förbundsförsamling – grattis LTU 50 år!

Jag är just hemkommen från SUHF:s årskonferens och förbundsförsamling, som har hållits under två dagar i Luleå – den första dagen i strålande sol, den andra i snöglopp. 

Efter två års uppehåll var det fantastiskt att kunna hålla både konferens och förbundsförsamling på plats med fysiskt deltagande. Extra roligt var att det skedde just vid femtioårsjubilerande LTU, vårt nordligaste lärosäte i en osedvanligt dynamisk del av Sverige. Att statsrådet Matilda Ernkrans, som invigde årskonferensen, och de internationella talarna deltog via länk var samtidigt inget problem över huvud taget – här har vi fått en helt annan acceptans, vilket är utmärkt och befrämjande inte minst just för internationella utbyten. 

Gårdagens årskonferens ägnades den synnerligen aktuella frågan om ”Framtidens lärosäten – pandemins påverkan”, nog den enskilda fråga som upptagit oss alla mest sedan den värsta krishanteringen var överstånden. Ruth Graham, oberoende konsult från UK kring högre utbildning, höll en initierad och spännande key noteföreläsning om förändringar inom ingenjörsutbildningar under det senaste decenniet, samt hur dessa påverkats av pandemin, och om behovet av förändrade meritbedömningar internationellt som bättre kan göra reda för insatser på utbildningsområdet. Dagens andra huvudtalare var Handelshögskolans rektor Lars Strannegård, som talade om betydelsen av campus i en digitaliserad värld, utifrån det omfattande utvecklingsarbete som under hans rektorstid genomförts på Handels – både för att skapa gemensamma mål för syfte och policy kring utbildning vid lärosätet och för att skapa ett levande campus med utgångspunkt i olika konstprojekt som integreras i utbildningarna. För SU, med bland annat Accelerator, är den senare frågan självklar – för andra blev det en viktig ögonöppnare om de stora möjligheter som det kan innebära att inkludera fler aspekter av kunskapsinhämtande för våra studenter. Dessutom fick vi ta del av en rad pågående konkreta exempel, inte minst från värdlärosätet LTU, om både spännande nydanande utbildningar och olika framtidsprojekt. Sammantaget blev det en utomordentligt inspirerande årskonferens, som gav upphov till mycket diskussion mellan deltagarna både inom och utom det officiella programmet, just så som det ska vara vid akademiska sammankomster. 

Dagens förbundsförsamling hade som vanligt mer karaktären av årsmötesförhandling, men här rymdes också viktiga diskussioner – bland annat om behovet av utökad analyskapacitet för SUHF, om den återkommande autonomifrågan som vi nu arbetar aktivt på att konkretisera, och om arbetet inom EU – och inte minst EUA – med den kommande europeiska universitetsstrategin. Att få till ännu bättre samarbeten mellan våra lärosäten är och förblir ett av mina viktigaste mål som SUHF-ordförande, och jag är övertygad om att just denna samsyn och samverkan är nyckeln till en gynnsam framtida utveckling för högre utbildning och forskning i Sverige, i ett politiskt läge som är mer instabilt än på länge. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Med forskningen i fokus

Förra veckan, ofta kallad ”Nobelveckan” eftersom det är den vecka då priserna offentliggörs, var som alltid det unika fönster då forskningen får stå i centrum för offentlighetens uppmärksamhet. Bristen på kvinnor som pristagare detta år var en inte oväntad och rimlig kritik. Själva priserna däremot finns föga att invända mot, särskilt glad är jag för egen del detta år över fysikpriset som lyfter fram de helt avgörande klimatfrågorna men gör det med grundforskningen som bas, och därmed visar på dess avgörande betydelse för att hantera klimathotet för framtiden.

I torsdags beslutade regeringen också om en nationell strategi för svenskt deltagande i Horisont Europa, EU:s nionde ramprogram för forskning och innovation som pågår 2021-2027. Syftet, enligt utbildningsdepartementets pressmeddelande, är att stärka svenskt deltagande och befästa landets position som ledande kunskaps- och forskningsnation. De åtta specifika mål som satts för det svenska deltagandet förefaller alla kloka och välunderbyggda. Det hänger på oss som utförare av forskningen att se till att de förverkligas. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

B 15 – internationell konferens om öppen tillgång

I dagarna har B15 – the 15th Berlin Open Access Conference – ägt rum i digitalt format. Jag hade glädjen att tillsammans med Anna Lundén från KB delta i den första plenarpanelen, där vi presenterade Sveriges arbete för tillgång till öppen vetenskap. Inom Bibsam-konsortiet, som har ansvaret för de svenska förhandlingarna med förlagen, har vi tre principer för nya avtal: omedelbar öppen tillgång med CC/BY-licens för alla forskare affilierade med våra 90 deltagande organisationer; fortsatt tillgång till fri läsning av tidigare prenumerationsbaserat innehåll; en hållbar prismodell som stödjer övergången till öppen tillgång och en omdirigering av betalningsströmmarna. Internationellt ligger Sverige i framkant – efter Nederländerna och Finland – med 21 så kallade transformativa avtal, som uppfyller kriterierna för att främja en övergång till ett öppet vetenskapssystem, och tre avtal med rena OA-förlag. Vi har också, genom SUHF, en gemensam tydlig färdplan för övergången till öppen vetenskap. 

Detta innebär dock långtifrån att alla problem är lösta. Vi behöver se till att nya avtal framgent har obegränsad öppen publicering, för att undvika kostsamma tilläggsavtal. Vi måste fortsatt arbeta för att de transformativa avtalen inte får etableras som ”det nya normala”, där vi riskerar att låsas upp i dyra hybridlösningar och fortsatt tvingas betala för både publicering och läsning. Vi behöver analysera konsekvenserna av att de mest forskningsintensiva lärosätena i praktiken framgent kommer att få bära hela kostnaden för vetenskaplig publicering och läsning, när den senare blir helt fritt tillgänglig, och på olika sätt agera utifrån detta. Inte minst behöver vi planera ytterligare för framtiden bortom de transformativa avtalen, med alternativa publikationsvägar, publiceringsplattformar och öppna infrastrukturer. Även detta arbete bedrivs inom en grupp tillsatt av SUHF, med uppdraget att formulera ett underlag till en nationell strategi vid årsskiftet 2022/23, alltså i god tid innan de transformativa avtalens tid löper ut 2024. Detta förutsätter också en översyn av våra meriteringssystem – ett arbete som bara kan ske i samverkan inom vetenskapssamhället och som nu pågår intensivt på många håll internationellt. I Sverige har vi så sent som idag, vid SUHF:s styrelsemöte, haft dialog med Vetenskapsrådet som under hösten påbörjar ett projekt med att se över sina meritbedömningar. Det är både bra och viktigt att vi här gör gemensam sak med VR och synkroniserar vårt arbete. SU, som är ett av få lärosäten som hittills undertecknat DORA, hör till de svenska pionjärerna, men även vi har arbete att göra internt för att implementera detta. Det blir temat för diskussionerna vid rektors prefektmöte i höst. 

Generellt krävs här en kulturförändring. OA-rörelsen startade en gång som ett forskardrivet initiativ, för att göra vetenskapen globalt tillgänglig för alla och befria forskningen från vinstdrivande aktörers järngrepp. Idag stöds OA-initiativet, inte minst inom EU, också från politiskt håll – vilket på många sätt är en styrka men också riskerar att förskjuta perspektivet så att forskarna snarare ser det som ett politiskt påfund. Vad det ytterst handlar om är därför att vi som forskare, och som lärosäten, behöver återta initiativet och ägarskapet till vår forskning i övergången till öppen vetenskap. Denna övergång är på god väg – men vårt ansvar är att se till att den sker på det sätt som bäst gagnar forskningen för framtiden. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Forskningspolitiken vs utlänningslagen

Sommarens ändringar i utlänningslagen har medfört konsekvenser som riskerar att bli helt fatala för internationella doktorander och unga forskare, och som därmed hotar Sveriges position som framstående kunskapsnation. 

I den forskningspolitiska propositionen från december 2020 konstaterar regeringen att ”andelen utländska doktorander som stannar i Sverige bör öka. Det är viktigt att skapa förutsättningar för att både rekrytera och behålla den kompetens denna grupp besitter”, och senare i samma stycke nämns de nya reglerna per den 1 januari 2020 om uppehållstillstånd för forskning och studier inom högre utbildning, en reform som ”syftar till att locka fler studenter, forskare och andra högkvalificerade personer till Sverige och underlätta för dem som har utbildats i landet att stanna kvar och arbeta här” (2020/21:60, s 123). Det är en klok och offensiv forskningspolitik. 

Nu rycker emellertid utlänningslagens krav på ”viss varaktighet”, ifråga om kravet på ekonomiskt självförsörjande, undan mattan på många doktorander och unga forskare. Av Migrationsverket har begreppet tolkats som ”en visstidsanställning om minst 18 månader från den dag då ansökan prövas” (RS/084/2021). Doktoranderna kan därmed inte ens längre räkna med att få fullfölja sin forskarutbildning i Sverige under rimliga villkor, medan nydisputerade inte längre har möjlighet att med hjälp av ”bryggfinansiering” efter disputationen kunna säkra en flerårig post-doc eller motsvarande. 

I ett upprop från SULF, Fackförbundet ST och SFS doktorandkommitté konstateras att: ”Omöjligheten att säkra ett långsiktigt eller permanent anställningsavtal kommer att leda in doktorander och andra forskare i en ond cirkel av en serie tillfälliga uppehållstillståndsförlängningar från Migrationsverkets sida…” – i synnerhet som det inte är ansökningsdatum utan prövningsdatum som räknas, vilket omöjliggör planering för den enskilda forskaren. Dessutom har lagen införts med omedelbar tillämpning – det vill säga att doktorander som kommit till Sverige under helt andra förutsättningar nu finner sina villkor drastiskt försämrade. 

Det som här riskeras är inte bara en faktisk kompetensförlust, utan också Sveriges långsiktiga rykte som en attraktiv utbildnings- och forskningsnation. Inte enbart doktorander och unga forskare, utan också masterstudenter, lär dra öronen åt sig när ryktet om dessa försämrade villkor sprider sig internationellt. Det är en förlust av talang och kompetens Sverige inte har råd med. 

Forskningspropositionen är beslutad av riksdagen. Det betyder att samma riksdag, i konsekvensens namn, bör införa ett undantag för doktorander och unga forskare från kravet på att vara ekonomiskt självförsörjande i den snäva mening som Migrationsverket definierat. Här står Sveriges alla lärosäten eniga, och SUHF kommer att inom kort lämna in en skrivelse med denna innebörd till regeringskansliet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Höstupptakt

Hösten har kommit till campus. I fredags var det höstupptakt för Stockholms universitet i det nya format vi utvecklat under pandemin med digitala medarbetarträffar, som vi beslutat fortsätta med även framgent eftersom det främjat deltagande och delaktighet. Nu har även det digitala formatet vidareutvecklats och fått namnet Panorama. Tanken är att göra panoreringar över universitetet, över den pågående verksamheten och de viktiga utmaningar vi står inför. Det är ett gott exempel på den utveckling jag hoppas på, där vi drar nytta av lärdomar från pandemin för att utveckla verksamheten för framtiden. 

Den 29 september hävs som bekant de flesta pandemirelaterade restriktionerna, vilket är startskottet för en återgång till full verksamhet på campus. Vi har samtidigt en kampanj för att höja vaccinationsnivån bland våra studenter – en viktig åtgärd för att minska risken för smittspridning. Samtidigt fattade vi redan i början av sommaren, när rekommendationen om undervisning på distans upphörde, ett övergripande beslut om en successiv återgång till verksamhet på campus under hösten, där varje prefekt och avdelningschef ansvarar för att välja tidpunkter och former som är mest lämpliga för varje institution. Det finns ingen anledning att nu frångå dessa övergripande riktlinjer. Det kommer en del otåliga mejl från studenter som inte tycker att det går fort nog. Jag har all sympati för detta – ett och ett halvt år med digital utbildning är en lång tid – men det krävs också en rimlig planeringshorisont, i synnerhet för våra största utbildningar, för att öppnandet ska fungera väl. Ett är säkert: vi är framför allt, och ska vara, ett campusuniversitet, och återgången har därför hög prioritet. Men vi vill samtidigt integrera vår ökade digitala kompetens i utbildningarna. Att engagemanget är stort i dessa frågor visar de många spännande projekt på detta tema som fått medel i den senaste utlysningen av rektors kvalitetsmedel inom utbildning. Det lovar gott! 

Det finns alltså all anledning att se fram mot det nya läsåret med tillförsikt, med vår återöppning i fokus! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nytt miljöcertifikat

Stockholms universitet har för andra gången blivit miljöcertifierade enligt miljöstandarden ISO 14001, efter ett uppehåll sedan 2019 beroende på upphandlingsproblem. Det allra mest positiva med detta ofrivilliga uppehåll är att det visat att det ständiga förbättringsarbete på miljöområdet som krävs för certifikat är på plats vid Stockholms universitet, helt oberoende av den externa granskningen. Intresset och deltagandet från hela universitetet är stort och arbetet har därför pågått som vanligt under uppehållet. 

I den nya revisionsomgången har också en rad positiva aspekter lyfts fram, bland annat universitetets återkommande Hållbarhetsforum, att miljö ingår bland universitetets profilområden, den nya resepolicyn och det faktum att vår klimatfärdplan 2020-2040 har kommunicerats brett inom organisationen. Samtidigt pekas vissa förbättringsområden ut: en förtydligad mätbarhet för universitetets miljömål och förtydligandet av roller inom arbetet med miljöledningssystemet. 

Att vi nu får ett kvitto på att vårt miljöledningssystem i grunden fungerar som det ska och att vi i många avseenden också befinner oss i frontlinjen, inte minst vad gäller forskning och utbildning om klimat och miljö men också avseende vårt eget interna förbättringsarbete, är både en välkommen bekräftelse av det stora engagemang som finns hos medarbetarna och ett uppmuntrande och sporrande besked inför framtida utvecklingsinsatser. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välkomstdagen

Idag tar Stockholms universitet emot höstterminens nya studenter, och jag vill passa på att önska alla varmt välkomna! Lokalerna på vårt campus är öppna igen, men välkomstdagen hålls digitalt – det är enda möjligheten om vi ska kunna följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer och undvika trängsel. 

Vi är i grunden ett campusuniversitet – även om vi också har viktiga inslag av digital undervisning som vi gärna vill utveckla och förbättra. Men nu riktar vi framför allt in oss på att det ska bli möjligt att gradvis kunna övergå till huvudsakligen campusförlagd undervisning under hösten. 

Samtidigt ser vi en ökad smittspridning av den långt mer smittsamma deltavarianten. Många är förstås otåliga att få komma till campus – medan andra, både lärare och studenter, är oroliga för smittan. För att kunna välkomna alla studenter också fysiskt till universitetet vore därför det bästa att alla som har möjlighet följer Folkhälsomyndighetens rekommendation att vaccinera sig. Häromdagen hade ännu bara 16% i åldersgruppen 18-29 år hunnit bli fullvaccinerade, och vid ett möte med Folkhälsomyndigheten var de mycket tydliga med att restriktionerna – att hålla avstånd och undvika trängsel – först kan hävas när vaccinationstäckningen är större i hela befolkningen. 

Jag önskar våra nya studenter varmt lycka till med studierna – och jag hoppas att snart få se campus fullt igen!  

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

På nya poster

Nu är det klart att Åsa Borin den 1 september tillträder som ny universitetsdirektör och chef för universitetsförvaltningen vid Stockholms universitet, en post hon vikarierat på sedan i april. Avgörande för beslutet har varit den kompetens Åsa visat och det grundmurade och starka förtroende hon åtnjuter i verksamheten, i kraft av sin djupa kunskap om universitetet, förvärvad alltifrån tiden som doktorand i kemi och via en rad senare chefsuppdrag som områdeskanslichef, planeringschef och biträdande universitetsdirektör. Med Åsa Borin får Stockholms universitet en synnerligen kunnig och klok chef för förvaltningen, en chef som redan befinner sig mitt uppe i arbetet med de stora utmaningar som verksamheten står inför, med bland annat projektet Ekonomi i balans, fastighets- och hyresfrågorna och IT-utvecklingsarbetet. Åsa Borin ingår redan i universitetsledningen sedan flera år, och jag ser fram mot att samarbeta med henne i en ny roll. 

Samma dag tillträder också Agneta Pantzare som ny ekonomichef. Hon kommer närmast från motsvarande post vid Polisregion Stockholm. Jag önskar henne varmt välkommen till Stockholms universitet! 

Den 1 september får även Wilhelm Widmark ett nytt uppdrag vid sidan av sin anställning som överbibliotekarie: som rektorsråd för öppen vetenskap. Rektorsråden är rektors särskilda rådgivare i strategiskt prioriterade frågor för universitetet. I praktiken har Wilhelm redan under ett antal år axlat en sådan roll, men att han nu blir rektorsråd är en tydlig markering som gör hans uppdrag och ansvar officiellt. Det är en viktig signal att arbetet med öppen vetenskap är en nyckelfråga för SU, där vi idag, inte minst tack vare Wilhelm Widmarks arbete, ligger i frontlinjen nationellt och internationellt, men ger honom också ett tydligt mandat att företräda rektor och universitetsledningen externt i dessa frågor. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Forskningsinfrastrukturutredningen överlämnad

Så har regeringens särskilde utredare Tobias Krantz överlämnat sitt betänkande Stärkt fokus på forskningens infrastruktur till statsrådet Ernkrans, och samtidigt publicerat en debattartikel i DN som sammanfattar huvudförslagen. Det är en omfattande utredning med många aspekter som med fördel kan diskuteras i en kommande remissomgång. Men några preliminära intryck kan ändå vara på sin plats att förmedla. 

Utredningens mest radikala del avser den nya generella myndigheten för finansiering av forskningsinfrastruktur som föreslås på sikt, med särskilt avseende på dyr nationell infrastruktur. Det är en intressant idé väl värd att begrunda närmare. 

På ett övergripande plan betonar utredningen annars starkt att forskningsinfrastruktur som regel inte ska vara ett självändamål, och därmed inte kan prioriteras utan hänsyn till generella forskningsmässiga prioriteringar, vilket är bra. Det är också utmärkt att utredningen respekterar komplexiteten i det svenska forskningsinfrastrukturlandskapet, och därför inte föreslår några stora och snabba förändringar av typen ”one-size-fits-all”. Därmed läggs inte heller förslag på att reglera organisationen mer, utan fokus läggs snarare på en skarpare uppföljning med tydligare ansvarsutkrävande, något som SU tidigare förordat. 

Att någon omfattande omorganisation av SciLifeLab eller MAX IV inte föreslås är också i grunden positivt: i det förra fallet därför att SciLifeLab, trots sin komplexa organisationsform, visat sig vara en veritabel vetenskaplig framgångssaga; i det senare för att organisationsförändringar i sig innebär stora utmaningar som riskerar att flytta fokus från de verkliga problem som ännu behöver lösas. Dock finns här, liksom i utredningen i övrigt, detaljer som kan få stora konsekvenser och kräver närmare eftertanke. 

Det viktigaste att åtgärda i närtid, enligt utredaren, är organisationen av svensk e-infrastruktur. Det är en uppfattning jag delar, och att utredningen här också stödjer SUHF:s och VR:s gemensamt framtagna förslag om en ny myndighet för e-infrastruktur är givetvis mycket positivt. 

Utredningens tilläggsuppdrag, avseende ersättare för isbrytaren Oden, har även den landat helt rätt – och i enlighet med vad som framförts till utredaren från bland annat SU och SUHF – i förslaget att en konstruktion av en ny forskningsisbrytare är nödvändig för att inte sänka ambitionerna för dagens starka svenska polarforskning. 

Spontant är jag alltså i många avseenden positiv till Tobias Krantz utredning – men givetvis krävs en noggrannare läsning än vad som hittills varit möjlig för att kunna ta ställning mer i detalj. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

EuroScience Policy Forum 29-30 juni

Det är sommar, vilket betyder konferenstider – och det gäller även under pandemins begränsningar. 

29-30 juni går EuroScience Policy Forum av stapeln för första gången, ett samarrangemang mellan EuroScience, Wellcome Trust, Stockholm trio och Wiens universitet, med stöd av Vetenskapsrådet och Stiftelsen Vetenskapsstaden respektive Vienna Science and Technology Fund och Central European University. Det övergripande temat är ”en hållbar akademi”, och det handlar om allt från meritbedömning av tvärvetenskaplig forskning och utvecklingen av en hållbar forskningskultur till forskningens betydelse för de globala hållbarhetsmålen. Frågan om en hållbar akademi har aktualiserats på många håll under senare tid, när förväntningarna och kraven på forskningen att finna lösningar på kriser och samhällsutmaningar – klimatkrisen, pandemin – har ökat påtagligt. Inte sällan leder det också till ett tryck på forskning och forskare att leverera snabba och tydliga svar, något som rimmar illa med forskningens egen, ofta oförutsägbara logik där svaren inte alltid återfinns där man väntar dem. Då krävs stabilitet och integritet från universiteten, från finansiärerna och från forskarna själva. I en tid då medvetandet om att forskningen – och inte minst att den kan komma till nytta – är avgörande för en hållbar samhällsutveckling måste också grundforskningen mer än någonsin värnas och utvecklas, och det behövs djupgående, verkliga samarbeten och utbyten mellan forskare från olika discipliner. Med EuroScience Policy Forum vill Stockholm trio och övriga medarrangörer belysa dessa inte bara för forskarvärlden, utan för hela samhället avgörande frågor. 

Jag är glad och stolt över att Stockholms universitet, som del i Stockholm trio, är delaktig i att arrangera detta forum, som är ett gott exempel på det digitala formatets fördelar – förberedelserna har tagit betydligt kortare tid i anspråk än för ett fysiskt evenemang, och fokus har kunnat riktas mot sakinnehållet istället för logistiken. Samtidigt ser jag fram mot en höst där jag också hoppas på ökade möjligheter att mötas på plats, i verkligheten. I väntan på det ber jag att få önska alla en skön och vilsam sommar! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar