Budgetinternat inför 2017

Områdesövergripande rådet är i Hässelby för sitt årliga budgetinternat. Vi har haft grundliga diskussioner av budgeten för 2017 inför universitetsstyrelsens beslut i oktober. img_1970Bland annat planeras en stor satsning på forskning om barn, migration och integration, som också nämndes under höstupptakten. På förvaltningssidan krävs inför nästa år bland annat en engångssatsning till Fastighetsavdelningen för utvecklings- och förbättringsarbeten, allt i enlighet med den plan för myndighetskapitalets förbrukande som tidigare presenterats för universitetsstyrelsen. Detta är också den första budget där resurserna till IT-nära förvaltning tagits fram med hjälp av den nya organisationen avsedd att säkerställa kärnverksamhetens insyn och påverkan på universitetets IT-system, som nu också visat sig fungera väl i praktiken. Vi  hann också med en längre diskussion om principerna för finansiering av forskningsinfrastruktur inom Stockholms universitet. Ambitionen är att fastställa områdesövergripande principer för finansiering och hantering, som sedan tillämpas i varje specifikt fall.

Sist igår presenterade det nya kårpresidiet sin strategiska och operativa plan för läsåret 2016-17. Det är en omfattande och ambitiös plan, som innefattar alltifrån övergripande frågor om studentinflytandestruktur och organisationsutveckling till konkreta frågor om inspelade föreläsningar, en studiesocial lokal på campus eller breddat deltagande.

Idag stundar bland annat diskussioner om den centrala åtgärdsplanen för 2017-18 samt om open access och open science, som i likhet med infrastrukturfrågorna är några av de stora utmaningar som vi har att hantera som universitet framöver.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pro Futura, universitetsstyrelse och nystart för Hallwylska professuren

Igår kväll var jag på SCAS i Uppsala, på installationsceremonin för fem nya unga toppforskare inom img_1964RJ:s och SCAS program Pro Futura Scientia XI, ett program som för svenska forskare ger fem års forskning och som innefattar en tenure track-anställning. I år kom två av de img_1965fem forskarna från Stockholms universitet, Aryo Makko i historia och Julia Uddén i psykolingvistik (fn verksam vid Max Planckinstitutet i Nijmegen). Det var ett fullmatat program, inte minst med spännande presentationer från de nya forskarna.
I förmiddags hade vi höstens första sammanträde med universitetsstyrelsen. Det var relativt få punkter på agendan, vilket innebar att det fanns ovanligt gott om tid för att ta upp för universitetet viktiga frågor av mer forskningspolitisk karaktär. Bland annat diskuterade vi de ökande kostnaderna för infrastrukturer, men också – apropå remissen om den så kallade ”tombolan” som omfördelar forskningsmedel utifrån diverse indikatorer – frågor om rankning och bibliometri. Styrelsens externa ledamöter framhöll behovet av en nära kontakt mellan forskningsuniversiteten i alla dessa frågor.
På eftermiddagen deltog jag i en invigningsceremoni på Nordiska museet för vårt nya samarbete kring den anrika Hallwylska professuren. Ursprungligen var det en fast professur, där innehavaren delade sin tid mellan museet och universitetet. Men som för många gamla donationsprofessurer visade det sig, när den senast utlystes, att medlen inte räckte. För styresmannen Sanne Houby-Nielsen var detta dock inte ett nederlag, utan en utmaning. Hon inledde strax diskussioner om ett nytt tematiskt samarbete kring en Hallwylsk gästprofessur, där även universitetet bidrar med medel, och där det första gemensamma temat gäller Arktisforskning. Ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson hedrade evenemanget med ett engagerat tal om Arktis centrala betydelse såväl regionalt, nationellt som internationellt.
För Stockholms universitet betyder detta nya möjligheter att ta sig an samverkansuppdraget på ett mer flexibelt och dynamiskt sätt, med Arktisforskningen som plattform, som ju engagerar universitet brett. Vi rankades nyligen på femte plats i världen vad gäller inflytandet från vår Arktisforskning.img_1967
Lotten Gustafsson Reinius, etnolog med bakgrund från Stockholms universitet och tidigare chef för Etnografiska museet, blir den första innehavaren av gästprofessuren. Hon höll sin installationsföreläsning om sin planerade forskning kring människor i Arktis, i ljuset av klimatförändringarna. För att markera ämnets möjligheter till områdesöverskridande forskning talade också Martin Jakobsson från Bolincentret för klimatforskning och Institutionen för geologiska vetenskaper om Arktis ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Dialogen som följde mellan de två visade på att mångvetenskapliga angreppssätt på viktiga forskningsfrågor kräver tid, men också på fruktbarheten i samverkan, som tillför skilda perspektiv från de olika forskningsområdena.
På onsdag firar Naturhistoriska riksmuseet sitt hundraårsjubileum i Frescati – även detta är ett exempel på ett långvarigt museisamarbete, som även rymmer stor utvecklingspotential.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Möte med studentmarskalkarna

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lärosätenas budget och styrning – nytt från Rosenbad

Idag inbjöds rektorerna, denna gång tillsammans med ordförandena i fullsizerenderuniversitetsstyrelserna, till ett halvdagsseminarium på Rosenbad där dels budgetpropositionen presenterades i mer detalj med särskilt avseende på universitet och högskolor, dels en diskussion ägnades styrningsfrågor inom akademin, först med en panel som diskuterade relationerna mellan styrelse och myndighetschef – där vår styrelseordförande Kerstin Calissendorff deltog – och därefter med Kåre Bremer som talade om ledningsutredningens slutsatser.

Vad gäller nyheterna inom högre utbildning och forskning handlar det, som en uppmärksam läsare av budgetpropositionen redan kunde konstatera igår, om en satsning på lärar- och förskollärarutbildning, om bättre etableringsmöjligheter för nyanlända, om förstärkta anslag för forskning och om specifika satsningar för att möta samhällsutmaningar. Samtidigt är det alltid intressant att få statsrådets infallsvinkel på frågorna. Idag kunde man konstatera att regeringens ideologiska profilering av politiken för högre utbildning och forskning är konsekvent: det handlar om ökad jämställdhet, ökad samverkan, attraktiva karriärvägar inklusive ökad mobilitet samt om ökad forskningsanknytning inom utbildningarna, vilket också innebär ett fokus på de lärosäten där forskningen inte alltid hållit jämna steg med utbildningen. Det står också klart att uppföljning och utvärdering kommer att intensifieras från regeringshåll.

Ett stort fokus ligger på lärarutbildningarna, och här är Stockholms universitet den stora vinnaren, med totalt 415 nya platser när satsningen är fullt utbyggd 2021. Men det är mindre en vinstlott än ett stort ansvar. Den enskilt största satsningen görs annars på ökade basanslag till lärosätena, vilket var ett löfte redan i regeringsförklaringen. Men även om anslagen ökar betyder det inte att andelen ökar i förhållande till rådsfinansieringen, där de nya ökningarna främst avser satsningar på samhällsutmaningar (och inte fri grundforskning, som Stockholms universitet särskilt lyfte fram i sitt inspel till forskningspropositionen).

Intressant var också en framåtblick med tre fokus: styrning, där en möjlig utredning aviserades för att se över om de statliga styrmekanismerna för att uppnå verksamhetsmålen behöver regleras, i linje med förslag från Kåre Bremers utredning; internationalisering, där det står klart att det blir en utredning som kommer att omfatta både högre utbildning och forskning; livslångt lärande, där ministern hänvisade till Lars Haikolas utredning om den högre utbildningens utveckling och konstaterade att ”programmifieringen” varit förödande för behoven att kunna ”växa och växla”, under hela livet och i hela landet. Detta är uppenbarligen en hjärtefråga för ministern, som talade om behovet av en frihetsreform, vars former ännu inte är klara. För Stockholms universitet, med den största andelen fristående kurser i hela landet, är det positivt.

De frågetecken som fanns efter läsningen av budgetpropositionen igår blev dock knappast klarare idag. De lärosäten som fått fler platser inom lärarutbildningarna vet ännu inte hur de nya platserna fördelar sig över förskollärarutbildning, KPU, grundlärarutbildning respektive ämneslärarutbildning. Inte heller står det klart hur basanslaget för forskning kommer att fördelas, förutom att en grundprincip är att forskning ska knytas till utbildning, vilket ger anledning att tro att förstärkningen inte främst avser forskningsuniversiteten. I den mån det drabbar de stora universiteten negativt är det ett bekymmer med tanke på det starkt ökade ansvar vi samtidigt, genom en förändrad finansieringsmodell, i framtiden måste bära för våra forskningsinfrastrukturer. Men här får vi facit först i forskningspropositionen.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Med SEI i Tallinn

Varje år håller Stockholm Environment Institute styrelseinternat vid något av sina centra img_1956runt om i världen. Denna höst är vi i Tallinn, där Lauri Tammiste nyligen tagit över som Centre Director. Han leder en verksamhet med 20 medarbetare, som driver ett 40-tal externfinansierade projekt inom klimat och miljöområdet, som rör allt ifrån styrning inom miljöområdet eller miljöekonomi till frågor om hållbar utveckling och implementeringen av Agenda 2030. Som vanligt inom SEI ligger många av frågorna i skärningspunkten mellan forskning och policy; vid centret i Tallinn handlar det inte minst om nationellt policyarbete på miljöområdet. Med centra i fyra världsdelar är SEI samtidigt till själva sin karaktär en internationell organisation, med betydande nätverk och många samarbetspartners inom såväl privat som offentlig sektor, och inte minst vid universitet och högskolor. För Stockholms universitet är SEI en viktig strategisk partner, med affilierade forskare och en rad konkreta samarbeten. Exempelvis samarrangerade vi i förra veckan för första gången med SEI och KVA den årliga Gordon Goodman Lecture, med Daniel Nocera från Harvard som talare – en av världens ledande forskare inom förnybar energi.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Med SUHF i Paris

Jag har tillbringat några dagar i Paris – i 34 graders värme – på internat med SUHF:s styrelse, där vi besökt OECD och UNESCO samt IAU (International Association of Universities).
OECD:s enhet för högre utbildning utgör en anspråkslös del av den jättelika organisationen. Det hindrar inte att ambitionsnivån är hög i det nya arbete som kommer att påbörjas under 2017, och som består av två inbördes relaterade delar. Dels inleds ett större benchmarkingprojekt som ska mäta kvaliteten i de olika medlemsländernas skilda system för högre utbildning, förklara kvalitetsskillnader dem emellan och ge goda exempel. Projektet ska omfatta både styrning och tillgängliga resurser, och handla både om utbildning, forskning och samverkan. Den sistnämnda kallar man ”engagement”, vilket tycks lova ett brett angreppssätt, men när det kommer till kritan är de tänkta indikatorerna högst konventionella; det handlar främst om patent och licenser, om spinoff- och startup-företag. Dels påbörjas också en djupanalys av olika områden av betydelse för högre utbildning, där det första gäller anpassningen till arbetsmarknaden, som även den kommer att mätas på systemnivå i utvalda länder. Det är slående i vilken grad OECD:s arbetssätt är rent kvantitativt. Klart står också att analysen som regel stannar vid den nationella nivån. Därmed blir tyvärr resultaten också av begränsat värde (annat än som slagträn i utbildningspolitiska debatter) i den mån man inte lyckas finna metoder för att spjälka upp dem på lägre nivåer. Samtidigt är det en enorm utredningsapparat som här sätts igång, delvis överlappande andra pågående utvärderings- och rankningsprojekt.
UNESCO, som tidigare hade en hel division för högre utbildning, har nu krympt till en betydligt mindre sektion med blygsamma sju medarbetare. De arbetar med kvalitetssäkring, inte minst regionalt –bland annat i Afrika där endast 20 länder idag har nationella kvalitetssäkringsorgan – men organiserar till exempel också en stor internationell konferens på temat kvalitet i högre utbildning 2018, med ambitionen att blicka bortom 2030. Ett annat stort område gäller frågor om tillgodoräknande och mobilitet, allt i syfte att stödja internationaliseringen. Här finns både fem regionala konventioner och sedan 2011 också en global konvention, som alla utom USA har ratificerat. Frågor om IT i högre utbildning är ett tredje nyckelområde. Hur kan IT-användningen bidra till att uppfylla det fjärde målet för hållbar utveckling, om utbildning för alla, i syfte att nå nya kategorier av studenter och för att främja det livslånga lärandet? Slutligen driver sektionen också programmet UNESCO chairs, som nu firar 25 år, med 650 innehavare över hela världen.
International Association of Universities grundades 1950 som en frivilligorganisation knuten till UNESCO. Organisationen huserar idag högst upp i UNESCO-byggnaden, med strålande utsikt.img_1955 IAU, som idag har 640 medlemmar i 130 länder, samlar såväl nationella organisationer av SUHF:s typ som enskilda universitet och högskolor – Stockholms universitet är ett av idag åtta svenska lärosäten som är medlemmar. IAU:s kansli har för närvarande 15 medarbetare, med en diger agenda. Man arbetar med kunskapsspridning och analys, med databaser och publikationer, med utbildning, rådgivning och nätverksbyggande. Flera projekt under åren har varit SIDA-finansierade, bland annat ett utvecklingsprojekt för utbildning på forskarnivå i Afrika. Vid den kommande kongressen i Bangkok i november ska en ny strategi för de närmaste fyra åren antas, med fokus på frågor om hållbar utveckling inom högre utbildning, på internationaliseringsfrågor ur globalt perspektiv och på värdebaserat ledarskap i förändringstider.
Som alltid är det nyttigt att få tillfälle att i globalt perspektiv reflektera över det svenska sammanhang där vi verkar. Som ofta slås jag då av vilken potentiell styrka vi har i vårt svenska system där den enskilda kursen utgör basenheten; i den övriga världen brottas UNESCO idag med problemet hur man, till förmån för det livslånga lärandet, alls ska kunna locka lärosäten att erbjuda annat än bara programstudier. Vid Stockholms universitet har vi som bekant den största andelen fristående kurser i landet. Givetvis bör vi reflektera noga över utbud och dimensionering, ett viktigt arbete som redan intensivt bedrivs inom områdena. Samtidigt leder den stora mängden fristående kurser till problem med genomströmningen, vilket är en av våra stora utmaningar. En annan utmaning rör det internationella nätverksarbetet, som ger en viktig ram och ett stöd till det internationella arbete som våra forskare och lärare redan bedriver som en självklar del av sin verksamhet. Men det gäller att prioritera rätt i den stora mängd av organisationer och andra möjligheter som står till buds. Stockholms universitet stärker nu stödet till internationaliseringsarbetet genom att Maria Wikse, efter 10 år vid Riksbankens jubileumsfond, den 1 oktober återvänder till Stockholms universitet som ”Head of International Affairs”. Det är en viktig strategisk uppgift för framtiden, och Maria hälsas varmt välkommen!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

UKÄ utan kansler

Gårdagens besked från utbildningsdepartementet med anledning av Sten Heckschers utredning om Karolinska institutets ansvar i Macchiariniaffären skakar inte bara om KI. Heckschers skarpa och klargörande utredning är givetvis framför allt en väckarklocka vad gäller missförhållanden just på KI, men den är också viktig läsning för hela sektorn. Inte minst rekryteringsfrågan, som vi haft i särskilt fokus på Stockholms universitet under senare år, är här av största vikt: vi måste som lärosäten i våra rekryteringar verkligen säkerställa att vi inte begår misstag. Att det kan bli fatalt visar Macchiarinifallet med all önskvärd tydlighet, men även under mindre dramatiska omständigheter kan felrekryteringar långsiktigt få ödesdigra konsekvenser för verksamheten. Nu tvingas alltså även universitetskanslern att lämna sitt uppdrag på grund av att hon i sin tidigare myndighetschefsfunktion ansvarade för rekryteringen av Macchiarini. Det är naturligtvis ett tungt ansvar.

Samtidigt måste det sägas att Harriet Wallberg under sina två år som universitetskansler  har varit synnerligen lyhörd för sektorn och benägen till dialog, utan att ge fördenskull avkall på skärpan i de krav som ställs på UKÄ som utvärderingsmyndighet. Hennes avsked inträffar också vid en synnerligen olycklig tidpunkt. Ett nytt utvärderingssystem för högre utbildning är just på väg att implementeras, och det är bara att hoppas att UKÄ nu ändå förmår fullfölja de ansatser som grundlagts utifrån Wallbergs tidigare utredning på regeringens uppdrag. Att så sker är av största vikt för alla universitet och högskolor i Sverige.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar