Workshop med Magna Charta Observatory

Som jag nämnde i min förra blogg tillbringade jag slutet av förra veckan i Glasgow på en workshop med Magna Charta Observatory på temat ”Fundamental and Institutional Values in Practice”. Dokumentet Magna Charta Universitatum, som innehåller grundläggande principer för akademisk frihet och institutionell autonomi, liksom gällande sambandet mellan forskning och högre utbildning, signerades i Bologna 1988, vid 900-årsjubileet för Bolognauniversitetet – Stockholms universitet hörde till de ursprungliga undertecknarna. Idag omfattar Magna Charta 805 universitet i 85 länder, med bas i Europa men med växande spridning över världen. I denna workshop var vi 35 deltagare från 19 länder, och det blev intensiva och givande dagar.

Varför är värdefrågor viktiga för universiteten? Frågan behöver knappast ställas i en tid där inte bara universitetens kärnvärden, utan också många av våra grundläggande demokratiska värden sätts i fråga. Den mynnar dock ut i konstaterandet att dessa frågor är värdelösa om de inte fullt ut är integrerade i och anammade av universitetens verksamhet. Tomma värdeord tjänar ingen. Hur kan vi då bättre omsätta våra kärnvärden, både de fundamentala som formulerats i Magna Charta-dokumentet och de institutionella som kännetecknar oss som enskilda lärosäten, i praktiken? Det var dessa frågor vi diskuterade under workshopen, såväl vad gäller ledning och styrning, rekryteringar, forskning och utbildning som studentmedverkan. Diskussionerna gick från det övergripande till det konkreta, från möjligheterna att genom arbetet med värdefrågor på ett bättre sätt stärka, implementera och kommunicera universitetens strategier till de praktiska processer där det sker i vardagen på våra lärosäten. En stor del av diskussionen handlade om etikfrågor: om vetenskaplig integritet och om etiska frågor i utbildningen. Vi fick ta del av många goda exempel, och det är också nyttigt att dela med sig av perspektiv över nationsgränserna. Vi delar många erfarenheter – men det finns också skillnader som tjänar till att sätta det egna systemet i relief. Exempelvis är problemen med indikatorer som tydligt fokuserar enbart på mätbarhet tydliga: de riskerar att leda till ett ”spelbeteende” där forskarna anpassar sig efter systemet, i värsta fall med blufftidskrifter, eller i alla händelser genom gråzoner: med forskning publicerad i mer tveksamma kanaler. Vi enades sist och slutligen om att själva processen för att identifiera våra kärnvärden är minst lika viktig som värdena i sig själva. Den måste ledas och stödjas uppifrån, men förankras bottom-up. Inte minst viktigt är att studenterna engageras, för att vi ska kunna fylla vår dubbla uppgift som lärosäten, att både utbilda och forska.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Terminsstart med dialoger i fokus

Det blev en turbostart på terminen! Universitetsledningen hade internat i förra veckan, som vanligt intensiva dagar med diskussioner om en rad aktuella frågor. En av de helt centrala gäller Albano, där det nu närmar sig beslut om inplacering, vilket förstås är en strategisk fråga av rang för framtiden. Bland mycket annat har vi också diskuterat det årliga budgetunderlaget till departementet, som kommer att behandlas i Områdesövergripande rådet och därefter beslutas av universitetsstyrelsen i februari. Finansiering av infrastruktur är en annan viktig fråga där vi nu nått den punkt där det är dags att ta fram förslag till universitetsövergripande principer. Vi har även – i relation till infrastrukturdiskussionen – på nytt lyft långbänksfrågan om biblioteksnycklar, där vi nu från ledningens sida, med stöd från Avdelningen för planering och ledningsstöd, avser att ta fram ett nytt förslag inför nästa budgetår. Universitetsledningen är, till skillnad från exempelvis Områdesövergripande rådet, inte något formellt beredningsorgan. Den utgör helt enkelt rektors ledningsgrupp, där vi informellt för diskussioner innan de tas upp i de beredande organen. Likaså kan vi där stämma av viktiga frågor som redan beretts och är färdiga för beslut, till exempel åtgärdsplanen för de kommande två åren, eller de nya riktlinjerna för centrum och institut. Därför blir den ett viktigt dialogforum i syfte att vara hela universitetet till gagn.

fullsizerenderI fredags var det dags för SUHF:s årliga dialogseminarium mellan forskningsfinansiärer och lärosäten, ursprungligen tillkommet för att diskutera full kostnadstäckning. I år stod den modellen inte alls på agendan. Istället diskuterade vi andra frågor av strategisk betydelse som vi delar, med utgångspunkt i forskningspropositionen: infrastruktur, samverkan och öppen vetenskap. Forskningsfinansiärer och lärosäten står inför många gemensamma utmaningar, och det är en enorm styrka om vi förmår hantera dem tillsammans, så som vi börjat göra i Universitetens referensgrupp för infrastruktur, där lärosätesledningarna för centrala prioriteringsdiskussioner med Vetenskapsrådet. Själva upplägget var i år anpassat för att bättre möjliggöra en verklig dialog, och av återkopplingen hittills att döma var det givande. I egenskap av SUHF:s talesperson gentemot forskningsfinansiärerna vågar jag också hoppas att anteckningarna från rundabordssamtalen ska ge mer inspiration till fortsatta dialoger i alla våra gemensamma frågor.

Igår deltog jag på SCAS sammankomst i Uppsala för Pro Futura Fellows, och hade tillfälle att gästspela med en föreläsning som filmforskare – det är nyttigt som rektor att hålla åtminstone en smula kontakt med den egna forskningen. Under resten av veckan får jag tillfälle till utblick av annat slag, mer ur ledningsperspektiv, genom Magna Charta Observatory Workshop i Glasgow på temat ”Fundamental and Institutional Values In Practice”. Det finns all anledning att återkomma kring detta.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nytt år, ny planeringschef – och nya utmaningar

Varmt välkomna åter till universitetet efter jul- och nyårsuppehållet! Själv har jag varit borta från campus i två veckor, en välbehövlig vila inför ett nytt år med många nya utmaningar.

Vi får en ny universitetsstyrelse i maj. Förhoppningsvis, med tanke på att vår styrelse fungerar synnerligen väl, innebär det dock för vårt vidkommande inte så stora förändringar, eftersom såpass många ledamöter nyvaldes inför nuvarande mandatperiod. Detta är också sista året med nuvarande vicerektorer och områdesnämnder. Det är ingen hemlighet att jag i hög grad uppskattar nuvarande ledning, och det är nödvändigt att finna goda efterträdare på vicerektorsposterna. Valberedningarna för respektive område har därmed ett oerhört viktigt uppdrag. Detta är helt avgörande processer för att ett universitet som är så decentraliserat som Stockholms ska fungera. Under året hoppas vi också kunna besluta om ett antal strategiskt viktiga institutionssamgåenden, initierade av respektive områdesnämnd. Det visar också den stora betydelsen av välfungerande områdesnämnder.

2017 är också året då beslutet om inplaceringar i Albano ska fattas. Även det är ett avgörande beslut, där jag fortfarande hoppas på en del felande pusselbitar för att få till goda beslutsunderlag. En ny central åtgärdsplan för 2017-18, inom ramen för SU:s övergripande strategier, ska också beslutas nu i januari, och den kommer att staka ut verksamheten för de närmast kommande åren.

2017 är också året då den nya forskningspropositionen ska börja omsättas i praxis, då den nya modellen för finansiering av nationell infrastruktur ska sjösättas på allvar och då det nya kvalitetsutvärderingssystemet införs fullt ut. Det betyder många nya utmaningar.

Vi har också påbörjat vårt uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering. Vid Stockholms universitet har vi ett jämställt universitet som mål och vi är även på god väg mot en jämställd professorskår. Under perioden 2012-15, då regeringens mål för SU var satt till 35%, rekryterade vi 37% kvinnliga professorer. Nu har vi av regeringen fått ett nytt rekryteringsmål för kvinnliga professorer om 46% för åren 2017-19, baserat på andelen disputerade kvinnor inom respektive vetenskapsområde under de senaste åren. Eftersom vi rekryterar internationellt är den nationella disputationsfrekvensen inte något adekvat mått. Med stor sannolikhet blir det dessvärre omöjligt att uppfylla det nya målet om vi ska följa övriga lagar och förordningar gällande rekryteringar och inte aktivt diskriminera manliga sökande. Att ändra strukturer tar tid.

Trots allt ser jag med tillförsikt fram mot 2017 eftersom jag är medveten om hur väl vår verksamhet som regel fungerar i vardagen – detta är något som inte upphör att förundra och glädja mig, med tanke på hur stor och komplex den är. Särskilt glad är jag nu över att Åsa Borin, hittills kanslichef på Naturvetenskapliga områdeskansliet, med ett enormt förtroende från verksamheten och från ledningen, idag tillträder som ny planeringschef. Varmt välkommen, Åsa!

Men låt mig också önska er alla, medarbetare som studenter, ett gott nytt år med ny inspiration och arbetsglädje!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Tack för i år!

Vi har just haft terminens sista rektorsföredragning och nu står julledigheten för dörren. För min del har det varit en osedvanligt intensiv och arbetsfylld termin, med många externa uppdrag och åtaganden utöver det rena rektorskapet. Det är ofta det utåtriktade arbetet, inte minst olika evenemang, som syns här på bloggen. Men vid sidan av det finns vardagen. Den är fylld av möten och avstämningar; jag är övertygad om att en tät dialog med mina närmaste medarbetare i stort som smått främjar ett gott ledarskap för hela universitetet. Men där finns också rader av beslut att fatta, remisser att ta ställning till, interna och externa propåer av olika slag och, inte minst, en ändlös mängd mejl att dagligen besvara eller vidaredelegera.
Något av det bästa i det interna arbetet är mina institutionsbesök, som jag regelbundet gör tillsammans med prorektor och förvaltningschef, med vicerektor och områdeskanslichef samt berörda dekaner. Just nu är vi i full färd med att besöka det humanvetenskapliga området, närmare bestämt de humanistiska institutionerna, och vi fortsätter sedan under nästa år med juridiska institutionen och de samhällsvetenskapliga institutionerna. Mitt syfte med besöken är att få en verklig dialog med prefekter och institutionsledningar kring både utmaningar och möjligheter. Det är nödvändigt vid ett lärosäte av SU:s storlek för att rektor inte ska förlora markkontakten.
Jag blir ofta både glad och imponerad vid dessa besök över den starka och mångfacetterade verksamhet vi bedriver inom såväl forskning och utbildning som samverkan, och över det goda och konstruktiva ledarskapet. Denna termin har det inte minst varit mycket glädjande att se hur aktivt, professionellt och framgångsrikt våra nya institutioner, som bildats genom samgående av flera tidigare småinstitutioner, arbetar med att skapa samsyn kring verksamheten, lösa problem, vinna synergieffekter och utveckla en gemensam kvalitetskultur. Jag inser till fullo vilken oerhörd arbetsinsats detta kräver, och är glad och tacksam över det stora engagemanget hos medarbetarna vid universitetet. Det är själva förutsättningen för vår verksamhet.
Nu vill jag önska er alla goda helger och en vilsam ledighet som ger nya krafter för året som kommer!

img_2079

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Avslutning första snabbspåret för nyanlända lärare

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Samverkan och museerna

Samverkan är en grundbult i Stockholms universitets historia. När en ny högskola för huvudstaden grundades år 1878 var det som bekant för att bedriva grundforskning i upplysningstidens anda – och för att sprida vetenskaplig kunskap till omvärlden genom öppna föreläsningar. Utbildningarna, där vi nu är störst i landet sett till antalet studenter, kom till betydligt senare. Först 1904 fick vi examensrätt, efter en bitter och uppslitande strid.
Då, kan man ju tycka, borde vi väl vara nöjda när nu forskningspropositionen sätter samverkan i fokus. Vi delar regeringens uppfattning att samverkan ska, och måste, vara mångfacetterad och komplex; ministern talar om ”samverkan på alla ledder och bredder”. Men till skillnad från regeringen tror vi just därför inte att samverkan lämpar sig för framtagandet av en enkel indikator för resursomfördelning. Samverkan är inget precist instrument, och kan därför tolkas lite hur som helst. Vid ett möte om forskningspropositionen i förra veckan, för myndighetschefer under utbildningsdepartementet, fick vi veta att utfallet av Vinnovas andra pilotprojekt för bedömning av samverkan ska ligga till grund för den nya samverkanskomponent som, jämte de tidigare kvalitetsindikatorerna för publiceringar/citeringar och externa anslag, ska utgöra nav i det nya omfördelningssystemet inför 2018. Detta ska enligt uppgift användas för fördelning av merparten av de ökade basanslagen. Samtidigt kan vi konstatera att utfallet av denna pilot rimmar illa med regeringens uttalade ambitioner. De deltagande lärosätena fick lämna in en bred portfölj för bedömning, med representativa exempel på sin samverkan. Resultatet blev att endast tekniska universitet eller lärosäten med stark teknikprofil fick högsta betyg. Vinnova genmäler att utfallet beror på den skiftande kvaliteten i portföljerna. Men problemet ligger inte där, utan i en alltjämt dominerande, alltför rigid syn på samverkan som en del av teknikutveckling och innovation, som gör att andra samverkansformer inte kommer lika väl ut. Verkligheten på de stora breddlärosätena ser annorlunda ut. Där bedrivs verkligen samverkan på alla ledder och bredder.
img_2051För att nu bara nämna en aspekt av Stockholms universitets mångfaldiga och rika samverkan vill jag gärna lyfta fram våra museisamarbeten, som på olika sätt fått särskild aktualitet under året. Utan att göra anspråk på att vara heltäckande kan nämnas att det mångåriga forskningssamarbetet med Naturhistoriska riksmuseet nu har fått en aktiv nystart, i samband med museets 100-årsjubileum i lokalerna i Frescati. Vi har förnyat vårt likaså mångåriga samarbete med Nordiska museet genom att nylansera den Hallwylska professuren som en gästprofessur, just nu med Arktis som tema. Vi har förnyat avtalet fullsizerendermed Statens maritima museer kring vårt Centrum för maritima studier, och haft en spännande myndighetsöverläggning med museiledningen om hur det kan utvecklas (inkluderande ett exklusivt besök ombord på Vasa). Tekniska museet planerar en ny visualiseringsarena i samarbete med KI, KTH och SU. Vi har ett aktivt samarbete med Hallwylska museet kring vårt centrum för modevetenskap. Vi har utvecklat vårt samarbete med Nobelmuseet, bland annat i ett gemensamt projekt kring en utställning om Feynmandiagram. Vi har åtskillig samverkan med konstmuseer och andra konstinstitutioner, där inte minst samarbetet med Magasin III kring Accelerator särskilt accelerator_avtal_161216_mindremåste nämnas: Stockholms universitets nya mötesplats för konst och vetenskap som etablerats under hösten, och där vi nu gemensamt hoppas på ännu fler samarbetspartners.
Efter årsskiftet publiceras resultatet av Stockholms universitets stora samverkanskartläggning. Där görs också ett försök att beskriva hur samverkan ser ut ur vårt perspektiv. Den omfattar såväl utbildningssamverkan som forskningssamverkan och tillgängliggörande i många dimensioner. Samverkan är framsprungen ur utbildning och forskning, och därmed lika bred som hela universitetets verksamhet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Efter Nobel: årets externa bidrag

Igår avslutades Nobelveckan vid Stockholms universitet traditionsenligt med studentkårens Luciabal, som i år hade glädjen att välkomna två av årets pristagare: Bernard Feringa och Duncan Haldane. Efter en intensiv vecka för att fira vetenskapen är det nu dags för självrannsakan: att börja summera årets utfall hos forskningsråden för att se hur framgångsrika vi varit och vad vi kan göra bättre för framtiden.
Om man sammanfattar utfallet för Stockholms universitet inom EU kan konstateras att vi under året beviljats sammanlagt 21 projekt inom Horisont 2020, motsvarande drygt 15 miljoner euro. Av dessa avser två miljoner samhällsutmaningar och hela 13 miljoner spetskompetens. Framför allt märks två Starting Grants, två Consolidator Grants och två Advanced Grants från ERC. En fjärdedel av EU-medlen totalt ligger inom samhällsvetenskaperna, övriga inom naturvetenskap. Noteras kan också att miljöforskning är ett gemensamt tema för en tredjedel av projekten.
Vi har varit särskilt framgångsrika hos KAW detta år med hela fem Wallenberg Academy Fellows och fyra projekt av hög vetenskaplig potential, totalt 132 mnkr. Det är både glädjande och viktigt inte minst därför att KAW har en ytterst gedigen internationell prövningsprocess.
Från Vetenskapsrådet, vår främsta finansiär, har ca 300 mnkr beviljats forskare vid SU under detta år, varav 95 mnkr från ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap och 161 mnkr inom naturvetenskap, därtill ca 20 mnkr inom utbildningsvetenskap liksom en handfull projekt samt en forskarskola i bioinformatik inom medicin och hälsa, totalt 26 mnkr.
Från Formas har ca 55 mnkr gått till olika forsknings-, utvecklings- och kommunikationsprojekt, och från Forte har SU-forskare beviljats ca 58 mnkr i programbidrag och 48 mnkr i projektbidrag. Riksbankens jubileumsfond har beviljat ett programstöd och ett antal projekt, totalt ca 68 mnkr, samt fem RJ Sabbatical och de två Pro Futura Fellows som tidigare annonserats i samarbete med SCAS i Uppsala. Därtill kommer ett antal bidrag från andra finansiärer – Arbetsmiljöverket, Nordforsk, Ragnar Söderbergs stiftelse m fl – samt en handfull bidrag inom riktade utlysningar från flera finansiärer i samverkan.
Utfallet hos finansiärerna bekräftar den tydliga grundforskningsprofil som vi konstaterar i våra strategier. Samtidigt finns en stor potential också för tillämpad forskning. Vad som sammantaget kan konstateras är att Stockholms universitet står fortsatt starkt, nationellt och internationellt. Mina varmaste gratulationer till alla våra framgångsrika forskare!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar