Klimatupprop – och CIVIS-nätverket

Som första svenska lärosäte har Stockholms universitet i veckan, på initiativ av vårt Bolincenter för klimatforskning, undertecknat ett upprop om ”climate emergency”, som har tillkommit inför FN:s Climate Summit i september. Vi vill visa på behovet av en drastisk samhällsförändring för att bekämpa det växande klimathotet. Vi vill också visa globalt engagemang och stöd i synnerhet för mål 4, utbildning, och mål 13, klimatförändring, inom de globala hållbarhetsmålen, tillsammans med andra institutioner och nätverk verksamma inom högre utbildning. Undertecknarna förbinder sig att stödja

  • Mobilisering av resurser för klimatforskning och kompetensutveckling som syftar till förändring
  • Koldioxidneutralitet under tidsspannet 2030 – 2050
  • Utveckling av miljö- och hållbarhetsutbildningar över disciplinära och andra gränser.

Till dags dato har 76 lärosäten, representerande 894 000 studenter, och 31 nätverk omfattande ca 7500 institutioner inom högre utbildning över hela världen undertecknat uppropet, som vi hoppas ska bidra till att fortsatt skapa global opinion i denna ödesfråga. Vi är för övrigt också glada att Stockholms universitets studentkår prioriterat bland annat klimatfrågan under kommande verksamhetsår.

Denna vecka är jag för övrigt i Marseille med CIVIS-nätverket, ett av de totalt 17 nätverk som fick finansiering från EU-kommissionen i deras satsning på ”European Universities” – Stockholms universitet är ett av sex svenska lärosäten som fick medel inom något av nätverken. Även här återkommer klimatfrågan för Stockholms universitets del. Vi har ansvaret för att samordna olika ”hubbar” där de åtta ingående universiteten i nätverket ska samarbeta kring konkreta samhällsutmaningar, och vi vill gärna börja med att utveckla en som vi själva leder kring just klimat och miljö, där vi ju har stark forskning tvärsöver områdes- och fakultetsgränser.

En målkonflikt som ofta uppstår i dessa sammanhang är hur behovet att av klimatskäl begränsa resandet förhåller sig till behovet av internationellt samarbete. Inom CIVIS är detta en levande fråga, och vi planerar dels för tekniska lösningar för så effektiva resfria möten som möjligt, dels för att skapa goda möjligheter till ”virtuell studentmobilitet” inom nätverket. CIVIS handlar om samarbeten på bred front, som vi från ledningens sida får anledning att återkomma till i höst. Men nu är det hög tid för sommarledighet – jag önskar alla sköna och vilsamma semestrar!

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Almedalen 2019

Sedan i måndags har jag, tillsammans med vicerektorerna och medarbetare från Samverkansavdelningen, varit i Almedalen. Stockholms universitet har i år inte haft något eget evenemang, men däremot tillsammans med Stockholm-Uppsalanätverket arrangerat två fullsatta eftermiddagsseminarier om hållbarhet, modererade av KI:s Carl Johan Sundberg, och med brett deltagande från olika samhällssektorer. Dessutom lanserade vi,tillsammans med KI och KTH, universitetsalliansen Stockholm trio genom ett likaså välbesökt lunchmingel på Briggen Tre Kronor, där även ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans deltog – bara minuterna innan störtregnet brakade loss över Almedalen.

Själv hade jag dessförinnan också deltagit i en panel om forskningsinfrastruktur, anordnad av URFI (Universitetens referensgrupp för infrastruktur). Frågan om hur vi hanterar våra nationella infrastrukturer i världsklass, liksom hur vi kan utveckla e-infrastrukturen, är en av de absolut viktigaste inför den kommande forskningspolitiska propositionen.

Som SUHF-ordförande har jag dessutom haft värdskapet för det traditionsenliga frukostseminariet samarrangerat med Sveriges förenade studentkårer, som i år handlade om det synnerligen angelägna ämnet studenters psykiska ohälsa. Därtill förstås SUHF:s tre – även de fullsatta, och ytterst omväxlande – eftermiddagsseminarier under onsdagen, där det första i år ägnades Agenda 2030. Ingrid Petersson, GD för FORMAS, presenterade Agenda 2030-delegationens slutbetänkande, följt av kommentarer med många engagerade debattörer, om högskolornas roll i implementeringen. Därpå följde en högskolepolitisk debatt där statsrådet Matilda Ernkrans samt företrädare för samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet deltog, där tyvärr flera av riksdagsledamöterna visade på en flagrant okunskap om ämnet. Sist ut var en panel om lärarutbildningarna, där SUHF genom Hans Adolfsson, utifrån januariöverenskommelsens förslag på nya lärarutbildningsreformer, gav både en tänkvärd historisk återblick och ett antal framåtriktade förslag om hur en reform bör göras, under parollen: Politiker, besinna er! Även här följde en intressant paneldebatt mellan olika intressenter i lärarutbildningsfrågor.

Almedalsveckan ifrågasätts återkommande i medierna, och med all rätt när det gäller statliga medel. Jag kan dock konstatera att dess styrka ligger i de många sammanhang där företrädare från olika samhällssektorer – akademi, politik, näringsliv, civilsamhälle – får tillfälle att mötas och utbyta åsikter. Det främjar det demokratiska samtalet, viktigare än någonsin i en politiskt instabil tid.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

STRUT och CIVIS, Dublin och Berlin

Trots att midsommar har passerat har det varit en intensiv vecka. I måndags var det deadline för remissvaren på STRUT-utredningen. Stockholms universitet lovordar i sitt svar utredningens principiella utgångspunkter, och tillstyrker bland annat förslagen om en förstärkning av normer i högskolelagen angående den akademiska friheten och lärosätenas roll som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhället. Däremot avstyrks en återreglering av lärosätenas inre organisation gällande berednings- och beslutsprocesser. Det är lätt att instämma i behovet av långsiktighet och av en dialogbaserad styrning, genom en samlad proposition och fyraåriga planeringsförutsättningar. Förslaget om fyraåriga överenskommelser avvisas dock, med motiveringen att de kan riskera att få motsatt effekt mot den eftersträvade ökade rådigheten och istället leda till ökad detaljstyrning. Stockholms universitet ser också positivt på en ökad flexibilitet i medelsanvändningen liksom på ökade basanslag – det senare dock endast under förutsättning att dessa inte finansieras genom omfördelning från de statliga forskningsråden. Nu blir det intressant att se vad regeringen, mot bakgrund av alla högst varierande remissvar, gör av denna utredning!

I onsdags kom så besked från EU-kommissionen om finansiering till pilotomgången för European Universities, där 17 ansökningar av totalt 54 beviljades stöd – däribland CIVIS, där Stockholms universitet deltar tillsammans med sju andra europeiska universitet. I mitten av juli åker jag med ett par kollegor till Université Aix-Marseille, som koordinerar CIVIS-samarbetet, för att diskutera fortsättningen.

Även nu har jag varit på resa i några dagar, senast i Dublin, där jag gav en keynoteföreläsning vid den årliga konferensen för LIBER, forskningsbibliotekens organisation, om arbetet med öppen vetenskap ur ett rektorsperspektiv. Dessförinnan var jag med SUHF:s styrelse och kansli i Berlin, där vi hade styrelseinternat. Värmen till trots (37°!) blev mötet givande; vi påbörjade bland annat diskussionerna om vårt inspel till den kommande forskningspolitiska propositionen. Vi träffade också företrädare för HRK, SUHF:s motsvarighet i Tyskland, däribland ordföranden, professor Peter-André Alt, och generalsekreteraren Jens-Peter Gaul. Det är en jättelik organisation med 268 lärosäten och totalt 16 rektorskonferenser, en för varje region (Bundesland) som hålls samman av en gemensam senat. Men trots skillnaden i storlek finns givetvis mycket gemensamt. Vi diskuterade grundläggande frågor om akademisk frihet, vi jämförde våra respektive arbetsmetoder och prioriteringar, liksom styrning och resurstilldelning, men vi berörde också mer specifika frågor som arbetet med öppen vetenskap eller de tyska excellenssatsningarna. Det är oerhört värdefullt med detta slags informella internationella utbyten, som ger perspektiv på lärosätenas villkor och på svensk forskningspolitik.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Klimatarbetet i fokus

Klimatfrågan är en avgörande fråga för mänsklighetens framtid. På Stockholms universitet arbetar vi vid en rad av våra institutioner och centra såväl med klimatfrågorna som med den bredare frågan om hållbar utveckling.

Idag lanseras, på initiativ av Chalmers och KTH, det så kallade Klimatramverket för universitet och högskolor. Det innefattar fyra punkter, om att bidra till klimatomställningen genom utbildning, forskning och samverkan, om att minska den egna klimatpåverkan i linje med samhällets åtaganden, om att sätta upp mål för klimatarbetet, avsätta resurser och följa upp målen samt att tydligt kommunicera klimatarbetet för att inspirera och sprida kunskap till andra. Stockholms universitet stödjer dessa fyra punkter, och välkomnar de högt ställda ambitionerna för klimatarbetet. Ändå har universitetets ledning valt att inte underteckna klimatramverket. Varför?

Klimatramverket består av två delar, dels det korta dokument där de fyra punkterna är listade, dels en längre så kallad vägledning (som för övrigt var det dokument som först sändes ut för undertecknande). Den sistnämnda har en något oklar status och har även benämnts exempelsamling – ordet ”vägledning” är ju dock betydligt mer normerande. Detta dokument kan vi av flera skäl inte ställa oss bakom. Dels finns där exempel på åtgärder som inte är vetenskapligt välgrundade. Dels finns långtgående skrivningar om ett ”systematiskt arbete med att integrera klimat- och hållbarhetsfrågor i utbildningarna, utbildning av pedagogiska ledare och ledning, rekrytering av lärare, kartläggning av möjligheterna att integrera klimatfrågan i kurser och utbildningsprogram, uppmuntra interdisciplinära samarbeten kring klimat och hållbar utveckling.” Det sistnämnda är givetvis utmärkt, och så sker redan. Däremot är det uteslutet att klimatfrågan skulle utgöra ett generellt kriterium i våra rekryteringar, och att genom ett centralt dekret besluta att systematiskt integrera klimatfrågan i utbildningarna strider helt mot universitetets sätt att arbeta. Vi finner det även problematiskt att vägledningsdokumentet genomgående glider mellan klimatfrågan och frågan om hållbar utveckling – de hänger förvisso samman men är inte identiska.

Stockholms universitet kommer även framgent att, aktivt och intensivt, arbeta vidare med både klimatfrågan och hållbarhetsfrågorna, både på egen hand och i samarbete med andra. Den 29 oktober har vi vårt årliga Hållbarhetsforum, denna gång på temat Demokrati, populism och hållbar utveckling.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Resa till London – tema forskningsinfrastruktur

Jag är just hemkommen från London med omnejd, dit jag rest med Universitetens referensgrupp för infrastruktur, URFI, och rektorerna från dessa lärosäten. Igår besökte vi Harwell Campus och Rutherford Appleton Laboratory (RAL). Vid RAL finns Diamond, en synkrotron liksom MAX IV, och ISIS, en neutronkälla i likhet med ESS, vilket erbjuder många intressanta jämförelser. En specifik fråga som diskuterades var förhållningssättet till industrin. Från början hade man tänkt sig att få ut en del av finansieringen genom industrianvändning. Det visade sig inte fungera. Då beslöt man fullfinansiera och istället erbjuda industrin kvalificerat stöd från forskare, vilket gav nya samarbeten och synergieffekter. Man har också valt att stimulera användningen av anläggningarna genom att finansiera forskares resor dit.

Intressant att jämföra är även den allmänna hanteringen av infrastrukturer. Storbritannien har en särskild organisation med egen budget, Science and Technology Facilities Council, som ansvarar för en stor uppsättning infrastrukturer på ett fåtal ställen. Forskningsrådet är här både operatör och finansiär, till skillnad från i Sverige där universiteten är operatörer, och även delfinansiärer. Slutligen kan man också konstatera att forskningsdatalagring, här som där, är en stor fråga och en utmaning.

Idag inledde vi med ett internt möte för att diskutera aktuella frågor, huvudsakligen just kring e-infrastruktur för forskning, där vi följde upp diskussionerna från Vetenskapsrådets hearing i frågan, som följde av den rapport som beställts gemensamt av VR och URFI, ”An outlook for the national roadmap for e-infrastructures for research”. Vi konstaterade åter att det är oerhört angeläget att en interimistisk samordningsgrupp kommer till stånd snarast, som kan driva det angelägna arbetet med att skapa en övergripande nationell struktur.

Rektorerna fortsatte sedan vidare med ett besök på Russell Group, ett brittiskt nätverk för de forskningsintensiva universiteten. Där presenterade vi våra respektive aktuella frågor kring högre utbildning och forskning, följd av en informell och intensiv diskussion som började i utmaningarna med Brexit. Den drabbar bägge parter – inte minst Sverige som ofta gjort gemensam sak med britterna i EU, till exempel när det gällt att värna att ERC-medel alltfort ska fördelas enbart utifrån excellenskriterier. Men diskussionen kom mest att handla om våra många samarbetsytor och möjligheter. Internationella möten kan ibland bli rena artighetsvisiter. Här blev det tvärtom två inspirerande dagar med både innehåll och substans. Men nu är det dags att önska Glad Midsommar!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Media for all

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Universitetsstyrelsemöten, Aarhus och Stockholm

I förra veckan, över den svenska nationaldagshelgen, var jag på Fyn på internat med styrelsen för Aarhus universitet, där jag är ledamot sedan ett år. Det var fullmatade dagar med fokus på universitetets pågående strategiarbete.
Som utgångspunkt för detta fick vi bland annat ta del av en intressant analys av internationella tendenser: Den globala bristen på kompetens inom vissa särskilda områden – exempelvis inom IT och inom STEM (naturvetenskap, teknik och medicin) – är en utmaning för lärosätena, samtidigt som digitaliseringen ställer nya krav på utbildningarna. Det livslånga lärandet står i fokus världen över. Samtidigt ökar kraven på universiteten, där finansieringen av utbildning pressas eller urholkas, där den fria forskningen hotas av allt fler riktade, tematiska satsningar och där universiteten förväntas bidra alltmer till samhällets ekonomiska tillväxt. Slutligen är också den globala maktbalansen rubbad – Kina har idag fler forskare än USA och Asien rycker upp starkt på rankningslistorna. Rika universitet ”köper” forskare med starka cv, och USA med flera etablerar sig i allt högre grad i andra länder. Övergången till öppen vetenskap är i sig en utmaning med bland annat nya krav på forskningsdatalagring.
Det är en analys jag i hög grad delar. Över huvud taget är det ett stort privilegium att få sitta i styrelsen för ett systeruniversitet i ett nordiskt grannland. Jag är övertygad om att det är till gagn för bägge parter – jag bidrar med mina erfarenheter, och får i min tur både inspiration och nyttig kunskap som jag kan ta med mig tillbaka hem.
Idag hade vi också vårterminens sista styrelsemöte på Stockholms universitet. Viktigast på agendan var beslutet om universitetets remissvar på styr- och resursutredningen, som det finns anledning att återkomma till. En annan viktig punkt var den interna uppföljningen av utfallet från 2018 i olika dimensioner. Vi kan konstatera att universitetet kommer väl ut vad gäller externa forskningsmedel, att vi ligger väl till vad gäller olika mått för personal, såsom andelen disputerade lärare eller andelen kvinnor av nyrekryterade professorer (som var 44% för åren 2017-18). Sämre står det till med prestationsgraden i våra utbildningar, där vi underpresterade under 2018 och har ett prognosticerat underskott även för 2019. Här krävs krafttag för att styra om resurser på ett klokt sätt, så att vi återigen kan fylla vårt utbildningsuppdrag. Att behöva betala tillbaka medel till statsmakterna är inte hållbart, när vi samtidigt nu i rask takt – och helt enligt plan – förbrukar vårt ackumulerade myndighetskapital.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar