Förstärkt internationaliseringsarbete för studentutbyten

Internationaliseringsarbetet vid Stockholms universitet har en färdplan för sitt arbete i Global Engagement – långsiktig plan för Stockholms universitets arbete med internationalisering, som beslutades av rektor i början av 2019. Sedan dess har en hel del hänt, på universitetet liksom i omvärlden. Pilotomgången med europeiska universitetsallianser, finansierade av EU-kommissionen, är mitt i sin första period. Där deltar Stockholms universitet som bekant i CIVIS-nätverket, som nu också utvidgats med University of Glasgow som associerad partner. Vi har ytterligare utvecklat vårt samarbete med våra strategiska partners, Helsingfors universitet och University of Tokyo. Erfarenheten visar att internationella forskningsutbyten som regel fungerar utmärkt, forskardrivna som de är, men att studentutbyten kräver större centrala insatser från lärosätenas sida. 

Samtidigt har Brexit nu genomförts, vilket också betyder att Storbritannien lämnat samarbetet inom Erasmus+, vilket Lisa Irenius uppmärksammade i en intressant krönika i SvD, där hon talar om Erasmussamarbetet som ”sinnebilden för europeisk gemenskap”. Brittiska universitet har tidigare också hört till de mest uppskattade destinationerna för svenska studenter inom Erasmus+. 

Internationella utbyten tjänar till mycket – givetvis inte minst till att vidga den enskilda studentens horisont, vilket är nog så viktigt. En aktuell rapport från Svenskar i världen och Swedish International Students and Alumni visar på stora brister ifråga om svenska studenters benägenhet att resa ut – men kanske framför allt i lärosätenas arbete med att stimulera och stödja studentutbyten. Det får i sin tur konsekvenser även för utbyten inom andra samhällssektorer. I pandemitider är det förstås virtuell mobilitet som gäller – men även sådana utbyten är av betydelse. 

I ett större perspektiv tjänar ju nämligen också Erasmus+ och annan internationell samverkan till att främja vetenskapligt och kulturellt utbyte och dialog över gränserna, och lägger en grund för internationell samverkan av allehanda slag. Det är i det ljuset som rektorsbeslutet från i torsdags, om att samla huvuddelen av Stockholms universitets internationella arbete inom Studentavdelningen, ska ses. Att stärka universitetets arbete med att främja studentutbyten har identifierats som ett viktigt strategiskt utvecklingsområde, där många institutioner också har efterfrågat ett starkare centralt stöd. Det innebär alltså ett utvidgat uppdrag till Studentavdelningen – men är framför allt en satsning för att utveckla det verksamhetsnära stödet till internationalisering. Att bredda perspektiven genom internationella utbyten och utblickar har väl sällan känts mer angeläget. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Inför terminsskifte

Vi står inför terminsskifte – nästa vecka är det dags att välkomna nya studenter till universitetet. Inför vårterminen hade Stockholms universitet ett rekordstort antal – hela 52783 – sökande, en ökning med nästan 20% jämfört med förra våren. Med 22735 nya studenter som nu faktiskt antagits, att jämföra med 20000 förra våren, kan vi konstatera att tillströmningen av nya studenter denna termin är rekordartad, vilket förstås är mycket glädjande. 

Det är andra gången vi välkomnar våra studenter digitalt – men i höstas levde vi i tron att restriktionerna kanske skulle lätta under terminen och en större del av verksamheten skulle kunna bedrivas fysiskt, medan vi nu räknar med att hela vårterminens verksamhet kommer att behöva genomföras digitalt. Det ställer särskilt nyantagna studenter på svåra prov – det är en sak att ha haft campusundervisning en tid och sedan övergå till digital utbildning på grund av pandemin, en helt annan att påbörja en utbildning som är utformad för att åtminstone delvis genomföras på campus i helt digital form. Men också för mer erfarna studenter kan den långvariga pandemin naturligtvis innebära stora påfrestningar. Våra medarbetare på institutionerna arbetar mycket med de pedagogiska utmaningar detta innebär, och det är ett arbete som kommer att fortsätta och utvecklas under våren.

Men påfrestningarna har inte minst märkts i det ökade trycket på Studenthälsan under hösten. Det är därför glädjande att regeringen i regleringsbrev för 2021 nu har fördelat medel för en förstärkning av Studenthälsan. Det är välbehövliga medel, för Stockholms universitets del 2,1 mnkr – studenters psykiska hälsa är också en prioriterad fråga för studentkåren. Särskilt fokus gällande de nya medlen läggs på arbetet för att främja psykisk hälsa och på behoven hos studenter, i synnerhet studieovana, som undervisas på distans. 

Vi kommer tack vare dessa medel att kunna ge ännu bättre stöd till våra studenter, nya som tidigare, som brottas med de utmaningar som pandemin innebär för studierna. Och vi hoppas förstås att, trots restriktionerna, kunna erbjuda riktigt bra utbildningar! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige: den nya forskningsproppen

Det är en händelse som såg ut som en tanke att forskningsproppen försenades så att den kom i veckan före jul. För detta är en proposition som är lite som tomtens säck – med många paket, och något till var och en. Totalt sett innehåller den en 10-procentig höjning av anslagen, med totalt 13,6 miljarder under fyra år. Det är en viktig signal om behovet av forskning och innovation för samhället i stort. 

Men att propositionen innehåller så mycket gör den också svår att bedöma i sina enskildheter. Att Mälardalens högskola ska bli universitet från 2022 var det första som presenterades; det var ju också ett tidigare vallöfte från statsministern. 

Klart är också att det görs betydande satsningar gällande fem stora samhällsutmaningar: klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering (inklusive AI), ett demokratiskt och starkt samhälle samt kompetensförsörjning och arbetsliv. Tanken är att dessa satsningar ska skapa möjligheter till både mer forskning och fler forskningsmiljöer av högsta kvalitet. Behovet av en satsning på forskningsinfrastruktur, som SU bland många andra aktivt har drivit, har glädjande nog också hörsammats: att det görs riktade satsningar mot särskilt betydelsefulla nationella och internationella infrastrukturer – SciLifeLab, MAX IV, ESS och forskningsfartyget Oden – är mer än välkommet. 

Det står också klart att basanslaget stärks, men med bestämda randvillkor. Basresursen per helårsstudent föreslås förstärkas, från 12000 kronor per student till 17500 från 2021. Samtidigt föreslås en ny modell baserad på kvalitet, som ska gälla från 2023, för att fördela och omfördela basanslaget. Här frångår man den tidigare tillämpade kvalitetsomfördelningsmodellen, baserad på bibliometri, till förmån för peer review – i enlighet med STRUT-utredningens förslag. Även internationaliseringsutredningens förslag har vägts in i propositionen på olika sätt, bland annat genom en förstärkt myndighetssamverkan på området. 

Profilering är en central parameter vad gäller det tilltänkta kvalitetsomfördelningssystemet. Lärosätesspecifika mål ska sättas och följas upp inom ett antal områden. Det kan handla om forskningsprofilering, men också om de områden som regeringen särskilt prioriterar under kommande fyra år, såsom kompetensförsörjning, jämställdhet, trygga anställningar, samverkan. Inom den lärosätesspecifika profilen ska varje lärosäte kunna söka särskilda kvalitetsmedel som fördelas av ett särskilt forskningsråd. Kvalitet ska värnas – men också spridningen över landet – varje lärosäte ska enligt propositionen ha möjlighet att tilldelas minst ett sådant profilområde. Vad detta kommer att innebära i praktiken är för tidigt att sia om. 

Vad gäller trygga anställningar ser regeringen ett behov att fortsatt arbeta med lärosätesspecifika rekryterings- och jämställdhetsmål. De specifika målen avser bland annat biträdande lektorer, professorer som är kvinnor och minskade visstidsanställningar. Här finns en del problem, bland annat gällande postdoktorer där SU vid en rad tillfällen påpekat att det bland visstidsanställningarna av olika skäl även döljer sig ett antal sådana. Här pågår dock lyckligtvis även ett arbete med omförhandling mellan arbetsmarknadens parter kring postdoktorsavtalet. 

Beträffande samverkan, som är ett annat prioriterat område för regeringen, ställer man sig bakom vad bland andra VR och SU tidigare framfört, att den inte är möjlig att mäta genom indikatorer. Däremot ska uppdrag ges till UKÄ att följa upp forskarmobilitet, och lärosätesspecifika mål ska även här sättas för samverkan. 

Gällande öppen vetenskap påskyndar regeringen ambitionen, vilket i sig är välkommet och ligger helt i linje med vad SU drivit – nu ska vetenskapliga publikationer vara omedelbart öppet tillgängliga från 2021, och forskningsdata från 2026. Inte minst det senare ställer dock stora krav på svenska lärosäten om målet ska kunna nås. Propositionen betonar särskilt behovet av ett utvecklat samarbete mellan KB och VR, men man underskattar – eller nämner inte – behovet av lärosätenas involvering för att nå ett lyckosamt resultat. 

Det finns även en rad mål för stärkt innovationskraft i propositionen.

Regeringen föreslår slutligen också ett antal ändringar i högskolelagen för att ytterligare betona lärosätenas ansvar för samverkan, internationalisering och livslångt lärande, samt att vidga den hittillsvarande skrivningen om forskningens frihet till att omfatta det mer generella begreppet akademisk frihet. 

Det återstår mycket att reflektera över och att få klarlagt kring denna innehållsrika forsknings- och innovationspolitiska proposition, för sektorn i stort liksom för varje enskilt lärosäte. Mycket glädjande är att regeringen tagit höjd för att sätta in extra resurser när privata finansiärer kan riskera att minska sina anslag i pandemins spår, liksom den helt avgörande satsningen på forskningsinfrastruktur. Balansgången mellan å ena sidan den akademiska friheten och å den andra den ökade målstyrningen och de riktade satsningarna kräver samtidigt stor fingertoppskänsla för att fungera väl i praktiken. To be continued, som det brukar heta. 

PS, för dem som till äventyrs inte noterat detta: omslaget på proppen är en bild från Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Klimatfärdplan 2020-2040 – och forsknings- och innovationsproposition

Idag vid rektorsföredragningen har jag fattat beslut om Stockholms universitets klimatfärdplan för 2020-2040, passande nog i efterdyningarna av femårsjubileeet för Parisavtalet. SU undertecknade förra sommaren – som enda svenska lärosäte jämte KI – FN:s så kallade ”Climate Emergency Letter”, och förband oss därmed att nå koldioxidneutralitet till 2040 – fem år före det nationella målet – samt att främja såväl tvärvetenskaplig forskning som utbildning och att intensifiera arbetet för att främja en omställning. På de två senare områdena är vi redan starka – men även styrkeområden kan förstås utvecklas. Vad gäller universitetets koldioxidutsläpp är det den allra mest konkreta frågan, och den mest symbolladdade – och här krävs aktiv handling om vi ska nå målet. För att klara det under en 20-årsperiod behöver vi minska utsläppen med ca 5% per år. I klimatfärdplanen kan givetvis inga detaljerade åtgärder föreslås för alla dessa 20 år – som bekant är utsläppsbegränsningar rörlig materia. Men vi behöver redan nu vidta radikala åtgärder om målet ska kunna nås. En sådan offentliggjordes igår, i och med undertecknandet av en avsiktsförklaring med Stockholm Exergi om fjärrvärme med noll- eller minusutsläpp (KTH är en annan av undertecknarna). Det är utmärkt. Men det krävs också ett omställningsarbete inom själva verksamheten. 

Vad jag personligen allra mest uppskattar med klimatfärdplanen är dock – som jag redan uttryckt vid en tidigare medarbetarträff – att den verkligen sätter in det konkreta klimatarbetet, den vardagliga strävan att minska universitetets utsläpp och att därmed också förnya vår miljöcertifiering, i ett större hållbarhetssammanhang, utifrån övergripande samhälleliga målsättningar och då inte minst EU:s gröna giv. Frågorna är inte lokala utan globala – men utan det lokala arbetet kan ingen förändring ske. Samtidigt formulerar klimatfärdplanen också tydligt att just vår utbildning och vår forskning, och den samverkan de innefattar, är vårt allra främsta bidrag som universitet till samhällets utveckling i dessa avgörande frågor. 

Idag presenterar regeringen också den forsknings- och innovationspolitiska propositionen, där vissa specifika satsningar ju redan har introducerats under den gångna veckan. Till den blir det anledning att återkomma längre fram, när vi vet mer om dess innehåll. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inför helgerna

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter – och Nobeldagen

Idag är det inte bara Nobeldagen, utan också FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter. Scholars at Risk och Stockholms akademiska forum bjöd i morse in till frukostseminarium om akademisk frihet och yttrandefrihet – och det kunde knappast vara mer passande än just på Nobeldagen. Forskning i Nobelklass kräver akademisk frihet för att fritt kunna verka. 

Under de senaste veckorna har samtidigt frågorna om akademisk frihet och yttrandefrihet hamnat i skarpare fokus än vad någon tidigare kunde ha anat – här syftar jag givetvis på Dr Ahmedreza Djalali, den i Iran dödsdömde KI-läkaren och forskaren. Att en svensk medborgare, med familjen i Sverige, som greps i samband med att han befann sig på en vetenskaplig konferens om katastrofmedicin i sitt forna hemland, dömts till döden under högst summariska juridiska omständigheter och på grundval av ett erkännande under tortyr, och nu står inför hotet om omedelbart verkställande av straffet, ligger förstås helt bortom vad vi kunnat föreställa oss, och konsekvenserna om straffet faktiskt verkställs går knappast att överblicka. Dr Djalalis omedelbara frigivning är ett oavvisligt krav från akademin. 

För ett par veckor sedan deltog jag som nyvald ledamot i mitt första General Council i Magna Charta Observatory, en organisation vars uppdrag är att värna just de akademiska kärnvärdena autonomi och akademisk frihet, som stöds av ett nätverk av i dagsläget mer än 900 universitet från 88 länder som undertecknat överenskommelsen Magna Charta Universitatum. Vid det mötet stod Scholars at Risks viktiga arbete i fokus, och Dr Djalalis situation nämndes bland de viktigaste frågorna. Klart är – också om man ser bortom Djalalis specifika och fasansfullt aktuella fall – att dessa frågor generellt är viktigare än på mycket länge. De har under många år uppfattats som självklara, och oomstridda, även för många totalitära regimer som åtminstone ögonskenligen har velat uppfattas som anhängare av dessa grundprinciper. Kina har samtidigt under senare år skärpt universitetens restriktioner, ursprungligen för att bannlysa ”västerländska värderingar”, och nu än tydligare inte minst genom utvecklingen i Hongkong. Nu vill president Lukasjenko i Belarus också exempelvis underkänna resultat från kurser vid europeiska universitet som tagits av belarusiska studenter inom ramen för Bolognautbyten, eftersom de uppfattas som ”ideologiska”, och studenter och akademiker har i likhet med många andra medborgare gripits under protesterna under synnerligen oklara omständigheter. På liknande sätt har president Erdogan i Turkiet ju tidigare massavskedat rektorer, forskare och lärare vid landets universitet som uppfattats som regimkritiska. Dessa utgör några exempel från senare tid – vi vet alla att det finns betydligt fler runtom i världen, också inom Europa. 

Arbetet både för att hävda de akademiska kärnvärdena och yttrandefriheten i allmänhet, och för att bistå forskare som drabbats på olika sätt av den samhälleliga polariseringen, är bland det viktigaste vi kan engagera oss i som akademiker. Utan en fri akademi hotas våra samhällen av totalitarismens spöke. Vi måste som lärare kunna utbilda nya generationer av fritt tänkande samhällsmedborgare som inte tvekar att ta till orda när de ser orättvisor eller förtryck. Vi måste som forskare själva kunna analysera det samhälle där vi befinner oss och dess utmaningar, och bidra med att peka ut möjliga vägar framåt. Vi måste som lärosäten också fylla vårt viktigaste samverkansuppdrag för demokratin, att erbjuda inte bara fria utbildningar utan också fri debatt, med högt i tak. Allt detta är idag stora utmaningar. 

Men om vi inte har autonoma lärosäten som förmår stå upp för den akademiska friheten, som inkluderar yttrandefriheten och det kritiska tänkandet, är vi som samhällen riktigt illa ute. Vi får aldrig ge efter för totalitära samhällens orimliga krav. Vi måste värna våra friheter och möjligheter att beforska, undervisa om och diskutera också kontroversiella frågor, inte minst rörande de många samhällsutmaningar vi idag globalt har att hantera. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fokus: forskning

Nobelveckan står för dörren detta exceptionella år då alla festligheter är inställda. Men trots det är det vetenskapens högtid framför andra, och väl värt att uppmärksamma forskningens avgörande roll för samhället och dess utveckling. 

Jag brukar också blogga denna vecka om årets utfall hos forskningsfinansiärerna för Stockholms universitet. Inom EU, som vi särskilt prioriterar, har vi fortfarande en klar utvecklingspotential, med ett ERC Starting Grant och ett Consolidator Grant. I VR:s öppna utlysning hade vi i år ett något lägre utfall än förra året, med totalt 265 mnkr (att jämföra med 283 mnkr 2019). Statistiken visar dock att utfallen har fluktuerat över tid – just i år kom N-området en aning sämre ut än sist medan H-områdets resultat förbättrats. SU kom samtidigt utomordentligt väl ut hos Forte, med nästan 23% av det totala antalet utdelade bidrag. Likaså var utfallet mycket gott hos Riksbankens jubileumsfond, där SU tilldelades totalt 121 mnkr, däribland två av de totalt tre utdelade stora programstöden, inom nationalekonomi respektive historia (det senare till Centrum för maritima studier). Det har alltså i synnerhet varit ett framgångsår för det humanvetenskapliga området, vilket är glädjande – de samhällsvetenskapliga, juridiska och humanistiska fakulteterna har det i särklass största utbildningsuppdraget, och det är viktigt att forskningen också här kan utvecklas och stärkas, så att vi behåller en god balans mellan våra båda kärnuppdrag och en väl integrerad utbildning och forskning vid universitetet. Varma gratulationer till alla bidragsmottagare! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvalitetssäkringssystem – rapporten för utbildning inlämnad till UKÄ

Stockholms universitet har nu lämnat in sin självvärdering till UKÄ:s granskning av vårt kvalitetssäkringssystem för utbildning. Bakom denna självvärderingsrapport ligger ett mångårigt och grundligt arbete från REBUS, Rektors beredning för utbildningsutvärdering och system för kvalitetssäkring, och i slutfasen ett särskilt intensivt arbete från prorektor Clas Hättestrand, som är ordförande i REBUS, och Tove Holmqvist, som ansvarar för kvalitetsfunktionen vid Rektors kansli, vilka stått för arbetet med de slutgiltiga skrivningarna. 

Mycket kan sägas om UKÄ:s system, men ett är säkert, helt oberoende av utgången av UKÄ:s granskning: så som SU valt att hantera det, det vill säga inte genom lärosätesövergripande externa utvärderingar utan huvudsakligen genom intern, men fakultets- och områdesövergripande kvalitetssäkring, kompletterad på lämpligt vis med extern granskning där så kan behövas, har det i hög grad fungerat som ett kvalitetsdrivande instrument för hela utbildningsverksamheten vid universitetet. Hur än utfallet blir är jag därför som rektor trygg i att systemet bidragit till att utveckla kvaliteten på våra utbildningar. Resultatet är imponerande.  

En nyckel till detta ligger i kvalitetsdialogerna. Dessa förs mellan prefekter och dekaner, och i ett andra steg mellan dekanerna och rektor/prorektor. En pilotomgång genomfördes under förra året, med mycket gott resultat, och jag är övertygad om att dessa dialoger även framgent kommer att bidra till en förbättrad utbildningskvalitet vid Stockholms universitet – på samma sätt som jag är övertygad om att detsamma gäller kvalitetssäkringssystemet för forskning, som ännu är under utveckling. 

I sammanhanget förtjänar också att nämnas att kvalitetswebben på SU just har lanserats, en webbplats där kvalitetsarbetet inom såväl utbildning som forskning lyfts fram för både interna och externa intressenter. Det är en viktig källa till kunskap om vårt sätt att hantera dessa frågor, som framgent är avsedda att stödja utvecklingen av vår kvalitet, både inom utbildning och forskning. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Skärpta restriktioner på campus

Med anledning av tidigare skärpta lokala restriktioner för att hindra smittspridning, och av dagens regeringsbeslut om förbud mot allmänna sammankomster med fler än åtta personer, har det idag fattats rektorsbeslut om ytterligare begränsningar i verksamheten på Stockholms universitets campus. Inga salstentamina får genomföras från och med tisdag. Däremot får examination på plats genomföras i mindre grupper om maximalt åtta personer. Samma begränsning gäller undervisning på campus. Beslutet angående allmänna sammankomster gäller visserligen inte universitetets interna verksamhet, men bör ändå betraktas som ett riktvärde för hur stora samlingar som är lämpliga – på samma sätt som den tidigare regeln om max 50 personer har tillämpats. Överbibliotekarien har samtidigt fått i uppdrag att löpande utvärdera situationen i Stockholms universitetsbibliotek – som i nuläget har en stark nedgång i besöksstatistiken – och vid behov besluta om ytterligare restriktioner för att säkerställa en säker arbetsmiljö för både personal och studenter. Jag inser till fullo vilken utmaning den förvärrade smittosituationen innebär för både studenter och medarbetare. Men med dessa åtgärder är det ändå min starka förhoppning att lokalerna inte på nytt ska behöva stängas helt, som situationen såg ut i våras. Det är viktigt för studenterna och för utbildningarna med tillgången både till biblioteket och till övriga campus. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Horizon Europe – färdiga beslut och framtida vägval

Den 10 november fattades det slutgiltiga beslutet om EU:s nya budget för 2021-2027. För forskningens vidkommande betydde det en väsentlig förbättring i jämförelse med den i juli föreslagna kompromissbudgeten: från föreslagna 75,9 miljarder € i juli till 84,9 för Horisont Europa, och gällande Erasmus+ en ökning från 21,2 miljarder € till 23,4. Det är givetvis välkommet och viktigt, och en fråga som har drivits aktivt av såväl SUHF som inte minst EUA, där vi också är medlemmar. Men trots det positiva beskedet måste det tyvärr sägas att satsningen inte är tillfyllest. I själva verket har EU missat ett unikt tillfälle att, inte minst i spåren av covid-19-krisen, göra en ännu starkare och sällan mer välbehövlig investering i forskning, innovation och högre utbildning på europeisk nivå. Det är där som synergieffekter och kritisk massa bäst kan uppnås. För att ändå åstadkomma bästa möjliga effekt av beslutade satsningar krävs nu kloka beslut inom ramen för den övergripande budgeten, där det är av största vikt att excellenssatsningarna på ERC och Marie Sklodowska-Curie-programmet prioriteras och kan öka. Viktigt är också att både medlemsstaterna och våra forskningsfinansiärer överväger alla möjligheter som står till buds för att öka gemensamma investeringar, till gagn för forskningen i Europa och världen. De svenska statliga forskningsfinansiärerna har också i dagarna lämnat in resultatet av sitt uppdrag att föreslå en svensk strategi för deltagandet i Horisont Europa. Det blir spännande att se resultatet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar