Nobel 2017 i backspegeln

Nobelfestligheterna är över för i år, men pristagarna är fortfarande i Sverige, och några av dem besöker också kollegor på Stockholms universitet nu i veckan. Dessutom väntas flera av dem till onsdagens Luciabal, som för övrigt firar hundraårsjubileum i år. Vi har många forskare i Nobelkommittéerna – i år var det Peter Brzezinski, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik som presenterade kemipristagarna. Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius, som presenterade litteraturpristagaren, är professor i litteraturvetenskap här.

Men alldeles speciellt för Stockholms universitet i år är att Beatrice Fihn, som fick motta Nobels fredspris som generalsekreterare för anti-kärnvapenorganisationen ICAN, är alumn från Stockholms universitet där hon studerat internationella relationer– det var dessa studier som ledde till en praktikplats i Genève som i sin tur ledde vidare till posten inom ICAN.

I en artikel på DN debatt på Nobeldagen skrev Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid SU, om skolans fokus idag på att elever ska tänka själva och tänka kritiskt. Istället pläderade hon för betydelsen av ämneskunskaper på djupet – de behövs både i skolan och högskolan. I samband med Nobelveckan brukar det inte bara vara fokus på de prisbelönta forskningspresentationerna, utan också på studenter. Studenterna hyllar pristagarna i Blå hallen och anordnar olika evenemang till deras ära, som Students’ Nobel Night Cap. Pristagarna framträder i olika sammanhang för studenter och i skolor. Inte sällan – och så även i år – lyfte pristagarna särskilt fram sitt stora engagemang inom utbildningen, ofta grundat i deras egen första upptäckt av forskningen inom det egna ämnet. Forskningsmässiga genombrott och kritiskt tänkande har ett gemensamt: de förutsätter god utbildning som ger solid kunskap.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

NUS 2017 – europeiska och nordiska perspektiv

Jag har tillbringat slutet av veckan i Köpenhamn med kollegorna inom den nordiska rektorskonferensen. Den inleddes med middag igår – ett tillfälle till informella möten och nätverkande. Idag stod tre frågor på dagordningen: Brexit, akademisk frihet och autonomi samt internationellt samarbete ur nordiskt perspektiv.

Vad gäller Brexit kunde timingen inte ha varit bättre, med morgonens rykande färska genombrott i förhandlingarna som bakgrund. Vi fick två olika universitetsperspektiv på frågan, dels ett mer allmänt från Jamie Arrowsmith, verksam vid Universities UK, dels från rektor vid Cardiff-universitetet Colin Riordan, under många år tillika ansvarig för det internationella utskottet i den brittiska rektorskonferensen. Av den sistnämndes presentation framgick det med all tydlighet att den största förändringen med Brexit för universiteten inte handlar om vare sig finansiering eller nätverk, utan om att universiteten med ens hamnat i politikens centrum, på grund av deras ställningstagande för Bremain-linjen – detta var, påpekade han, första gången som alla lärosäten i Storbritannien haft en helt enad front – vilket bland annat också lett till att de hamnat i mediernas skottglugg och på många håll därför nu är starkt ifrågasatta. Presentationerna fokuserade i hög grad på komplexiteten i problemen ur brittiskt perspektiv. Som en möjlig positiv följd nämnde Riordan till sist ändå att man från brittiskt håll tenderat att låta EU ta hand om det inomeuropeiska samarbetet och försummat de bilaterala nätverken inom Europa, där det nu finns ett nyväckt intresse. Bland annat kommer en brittisk rektorsdelegation att besöka de nordiska länderna i mars.

Passet om akademisk frihet och autonomi delades även det mellan två presentationer: ett med situationen i Turkiet som nyckelexempel och ett med fokus på de mätningar av autonomin vid europeiska universitet som regelbundet görs av European University Association, på grundval av uppgifter från rektorskonferenserna i respektive land. Mätningarna har fyra fokusområden: organisationsmässig autonomi och finansiell autonomi (där Sverige i båda fallen hamnar på plats 19 av totalt 29), autonomi i rekryteringar (där vi kan stoltsera med plats två) och akademisk frihet (där vi hamnar på plats 15). Resultaten förtjänar onekligen att analyseras närmare ur svenskt perspektiv.

Dagen avslutades så med en paneldebatt om internationaliseringsläget i Norden, med Hans Adolfsson som svensk representant. Norden som internationell plattform är enligt min mening starkt underutnyttjad, trots många vackra ord och deklarationer. Tyvärr verkar det inte bli bättre. I veckan fattade till exempel Ämbetsmannakommittén för utbildning inom Nordiska ministerrådet ett beslut som kommer att bli fatalt för de fyra väletablerade så kallade nordiska samarbetsorganen, genom att finansieringen till dem kommer att avslutas genom nedtrappning från 2019. För Stockholms universitet och KTH gäller det Nordita, det nordiska institutet för teoretisk fysik, som förra året firade sitt tioårsjubileum i Stockholm efter 50 framgångsrika år i Köpenhamn. Medlen för instituten överförs nu istället till Nordforsk, inom ramen för ett nytt ”instrument” för nordiskt samarbete som inte alls passar för instituten. Processen har varit både illa genomtänkt och illa genomförd. Om inga drastiska åtgärder vidtas innebär det att fyra välfungerande samarbetsplattformar – som därtill just utvärderats internationellt, i all synnerhet i Norditas fall med utomordentligt resultat – i praktiken kommer att upphöra som nordiska institutioner. Det är uppenbart att ett sådant beslut knappast kommer att gagna grundbulten i det nordiska samarbetet: att främja verksamheter som producerar nordiskt mervärde.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nya beslut, avtackningar och avtal

Det är intensiva veckor så här i terminsslutet. Universitetsstyrelsen sammanträdde i fredags för sista gången i år. Vi behandlade flera viktiga frågor för universitetet, som riskanalysen för 2018, eller integrationen av Institutionen för neurokemi i Institutionen för biokemi och biofysik. Viktigast av allt vid mötet var nog dock inte besluten, utan punkten som handlade om strategiskt arbete på områdesnivån, som tillkommit på anmodan av våra externa ledamöter, där de avgående vicerektorerna Karin Helander för humanvetenskap och Anders Karlhede för naturvetenskap fick lämna sina ”testamenten”, som sammantaget gav en bra bild av var universitetet som helhet, genom sina båda områden, befinner sig i många centrala strategiska frågor. Vid mötet avtackade också vår ordförande, justitierådet Kerstin Calissendorff, såväl Karin och Anders för deras insatser i universitetsledningen som våra interna ledamöter i universitetsstyrelsen som avgår vid årsskiftet: humanistiska fakultetens dekanus Bengt Novén, juridiska fakultetens dekanus Jonas Ebbesson och naturvetenskapliga fakultetens suppleant, tidigare sektionsdekanus Cynthia de Wit. Jag vill varmt instämma i ordförandens tack för deras insatser!
Det är också julminglens tid: i förra veckan deltog jag i Handelskammarens mingel som spännande nog detta år hade vetenskap och vetenskapligt baserad kunskap som tema, liksom i Stiftelsen Vetenskapsstadens mingel, där vi rektorskollegor från KI, KTH och SU hade glädjen att gemensamt invigningstala, som en betoning av den enorma betydelsen av forsknings- och utbildningssamarbetena mellan våra tre stora lärosäten inom Vetenskapsstaden i Stockholm.
Denna vecka har jag hittills bland annat skrivit under ett nytt samarbetsavtal med vår allra närmaste granne Naturhistoriska riksmuseet. Överenskommelsen, som handlar om såväl forskning och utbildning som samverkan, både fördjupar och vidgar det goda samarbete vi redan har sedan många år, och jag är övertygad om att den kommer att bli till stor nytta för vår fortsatta verksamhet på ömse håll. Jag skrev också idag under avtalet gällande SUBIC, Stockholm University Brain Imaging Centre – en av våra riktigt betydande egna infrastruktursatsningar under senare år, som leds från Institutionen för lingvistik men är områdesövergripande. Det är riktigt roligt att denna satsning nu äntligen är i hamn!
Imorgon inleder vi Nobelveckan vid Stockholms universitet, med att ta emot ett antal studenter från amerikanska, kinesiska och japanska universitet som spenderar veckan i Stockholm och får ta del av flera Nobelaktiviteter. Den fortsätter sedan med fredagens Nobelföreläsningar i Aula Magna. Välkomna dit!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Till den akademiska frihetens försvar

Hat, hot och trakasserier hör dessvärre numera till vardagen vid våra universitet och högskolor. Och just nu syftar jag inte på de sexuella trakasserier som under denna höst har blottlagts över hela samhället i spåren av #metoo, och senast i #akademikeruppropet i fredags – ett upprop som i sig öppnar förskräckande perspektiv gällande vad som har förnekats och förtigits under åren. Här finns sannolikt mycket att återvända till för lärosätenas del, för att komma till rätta med missförhållanden både då och nu.

Men det finns också idag externa hat, hot och trakasserier som emellanåt riktas mot våra institutioner och som i grund och botten handlar om annat – till exempel vetenskapliga problem eller val av forskningsfrågor. Där krävs klarspråk från lärosätenas sida. Vi ska aldrig behöva godta utpressning från politiska extremister som inte vill acceptera de resultat som vi som lärosäten förmedlar på vetenskaplig grund. Inte heller ska vi behöva acceptera att vetenskapligt grundade åsiktsskillnader – för sådana förekommer faktiskt – läggs till grund för förhastade slutsatser och politisk påtryckning eller utpressning. I den mån det kan föreligga olika forskningsbaserade resultat som skiljer sig åt behöver de i första hand debatteras internt inom forskarsamhället.

Det förekommer också att externa hot riktas mot våra forskare som drabbar inte bara dem utan också deras familjer. Det är givetvis helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Det är också i förlängningen ett hot mot akademisk frihet, som är en grundbult i vårt akademiska system, vilket också särskilt framhålls i Stockholms universitets strategier. Vi kan aldrig någonsin acceptera detta slags begränsningar i yttrandefriheten, och kommer även för framtiden att med kraft stå upp till försvar för den akademiska friheten!

Publicerat i Uncategorized

Resultatdialog 2017

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fastighetsavdelningen – pilotprojekt i Södra huset

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Apropå #metoo

#metoo, #tystnadtagning, #visjunger ut – kraften i den rörelse mot sexuella trakasserier som nu startat är oerhörd. Den drivs underifrån, av de drabbade. Däri ligger också dess stora styrka – och det var på tiden att det hände. Hittills har det dock främst handlat om medie- och kultursektorn.

Men som i alla sammanhang där det finns maktförhållanden inblandade är högskolesektorn givetvis i riskzonen, även om det här hittills inte skett något spontanupprop – men det kan säkert hända. Inte minst SvD har aktivt bevakat högskolesektorn och även publicerat ett antal artiklar om trakasserier där. Som rektor för landets största utbildningsuniversitet, med 28 000 helårsstudenter men betydligt fler individer eftersom många studerar deltid, och med 1800 doktorander och 5500 anställda, kan jag bara konstatera att det är självklart att det förekommer sexuella trakasserier och andra oacceptabla beteenden också inom denna sektor, och därmed förstås inom ett så stort lärosäte som Stockholms universitet. Självklart har vi ett ansvar för trakasserier mellan studenter på lärosätet. Sådant hamnar emellanåt i våra disciplinnämnder. Vid Stockholms universitet har vi haft två ärenden sedan 2010, där båda lett till beslut från nämnden om avstängning av berörd student men i bägge fallen också lett till att förvaltningsrätten, efter överklagande, upphävt universitetets beslut. Lärares eller andra anställdas oacceptabla beteenden gentemot studenter eller kollegor är likaså givetvis i högsta grad lärosätets ansvar. När sådana anmäls utreds de alltid enligt gällande lag, och i enlighet med de fastställda rutiner som finns på Stockholms universitet; utredningar som där så krävs följs av konkreta åtgärder.

Det krävs både generellt goda arbetsmiljöer och ett gott ledarskap för att kunna förhindra osunda kulturer att växa fram där trakasserier kan frodas. Här ligger ett stort ansvar inte minst på våra prefekter att proaktivt hantera dessa frågor. Vi har en bra rutin för anmälningar och hantering av trakasserier av olika slag, men den kräver att problemen faktiskt anmäls. Här vet vi inte vilket mörkertal som finns. Låt mig göra det klart en gång för alla: vid Stockholms universitet får det aldrig vara acceptabelt med någon form av sexuella eller andra trakasserier, och dåliga kulturer härvidlag får aldrig någonsin accepteras. Vi har ett kollektivt ansvar för att se till att så inte sker. Låt oss också axla det gemensamt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar