Studenter till strid mot produktivitetsavdraget

Idag gick Sveriges förenade studentkårer tillsammans med Moderata studenter och Socialdemokratiska studentförbundet ut i en gemensam debattartikel om att avskaffa produktivitetsavdraget. Denna 90-talsuppfinning, som tillkom för att effektivisera och hålla nere de offentliga utgifterna, medför att 1–2% årligen dras av från statsanslaget till myndigheterna – inklusive universitet och högskolor. Problemet är bara att utbildning inte låter sig rationaliseras på samma sätt som exempelvis i tjänstesektorn. Avdraget har lett till en gradvis urholkning av de så kallade prislapparna – ersättningsbeloppen till högre utbildning – under snart tre decennier. SULF har i sin tidigare rapport ”Systemfel i kunskapsfabriken – om urholkningen av ersättningen till högre utbildning” räknat fram att de flesta prislappar tappat ca 40-50% i värde sedan de infördes på grund av samtidiga löne- och kostnadsökningar. Studenter och lärare behöver snarare mer av både tid och resurser för en riktigt bra utbildning – en investering i samhällets framtid. Universitet och högskolor har därför under många år argumenterat för ett slopande av produktivitetsavdraget för den högre utbildningen, en argumentation som dock klingat ohörd. Kåre Bremer skrev en rektorsblogg på temat för tio år sedan, och jag kan bara instämma i hans slutsats: Sverige har råd med en bättre högre utbildning. När nu också studenterna själva tar till orda är det hög tid för politisk handling.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Svenska lärosäten och akademisk frihet

Statsvetenskaplig tidskrift nr 1/2022 har som tema Svenska lärosäten. Det innehåller aktuell forskning som sätter lärosätenas kärnverksamhet och styrning i perspektiv, och borde vara obligatorisk läsning såväl för oss som är verksamma på olika nivåer inom universitet och högskolor som för våra beslutsfattare. 

Numret tar sitt avstamp i 2020 års forskningspolitiska proposition, där redaktörerna uppmärksamt noterat att ordet ”frihet” fått ersätta den centrala position som ”samverkan” intog i propositionen 2016. Detta givetvis med utgångspunkt i förslaget, nu beslutat av riksdagen, att föra in den akademiska friheten i högskolelagen. Begreppet utforskas här ur olika vinklar, bland annat i relation till kollegialiteten, som befinner sig under avveckling vid svenska lärosäten om man får tro artikelförfattarna. Deras poäng är, enligt en krönika i dagens SvD, ”att akademisk verksamhet inte kan styras som vore den en myndighet eller ett företag”. Samtidigt är ju, vilket krönikören också uppmärksammar, lärosätena paradoxalt nog med få undantag just myndigheter. 

Honnörsord som akademisk frihet riskerar också lätt att förlora sin substans när de laddas med olika innehåll beroende på avsikt och avsändare. Det är därför välgörande att läsa ett antal forskningsbidrag som benar ut begreppen och analyserar den historiska utvecklingen, detta på ett område som snarare brukar domineras av mer eller mindre välinformerade debattörer. Förhoppningsvis kan denna forskning också stimulera mer nyanserade diskussioner både inom och utanför sektorn.

Samtidigt är utvecklingen på området rörlig materia. Senast i förra veckan lanserade SFS, SUHF och SULF gemensamt ett förslag till komplettering i regeringsformen för att grundlagsskydda den akademiska friheten i hela högskolans verksamhet. Avsikten med förslaget är att styra undan från diverse särintressen och långsiktigt värna om och främja det fria tankeutbytet och både den högre utbildningens och forskningens frihet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Publish or perish?

Det finns all anledning att välkomna den pågående debatten kring de höga kostnaderna för vetenskaplig publicering – som under senare tid ökat dramatiskt – och hur den ökade publiceringstakten kan leda till sänkt kvalitet. Den ursprungliga debattartikeln, av Maria Bengtsson och tolv kollegor, riktar sin udd mot MDPI, ett uppstickarförlag med öppen tillgänglighet men aggressiv marknadsföring och ifrågasatt kvalitet, som idag är det fjärde största förlag där svenska forskare väljer att publicera sig, efter Elsevier, Wiley och Taylor & Francis. Men kvalitetsproblemet är betydligt större än så, vilket Gustav Nilsonne också påtalar i sin replik i veckan som gick. Repliken är särskilt välkommen eftersom den tar upp den kastade handsken för att föra debatten vidare inom forskarvärlden, där den hör hemma. Grundfrågan framöver bör vara just hur akademin bäst kan ta tillbaka ägarskapet över det vetenskapliga publiceringssystemet och dess kvalitet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Aprilveckor i framtidens tecken

Det har hunnit gå flera, ovanligt intensiva veckor sedan rektorsresan till Paris. Då hade Stockholms universitet just fått den sista av de nya universitetsbyggnaderna i Albano överlämnad från Akademiska hus – hus 1, där nu matematik, specialpedagogik och SRC flyttar in. 

När statsrådet Anna Ekström sedan besökte Stockholms universitet var Albano den självklara platsen för givande möten och forskarpresentationer, och i samma vecka lämnade även universitetsstyrelsen sin vanliga mötesplats i Bloms hus för att hålla sammanträde i de nya lokalerna. Visst är det fina hus som vi nu lämnar i Kräftriket, men den nya miljön är skapad för universitetets verksamhet. Det främsta kvittot på att det fungerar är att studenterna från första dagen tagit platsen i bruk, och nu fyller och utnyttjar alla nya studieplatser och informella lärandemiljöer – vilket är särskilt roligt att se efter pandemiårens öde campus. Den nya miljön passade också särskilt bra som inramning till styrelsens initiala diskussioner om universitetets strategier framöver. Strategiarbetet står också i fokus för vårens tre prefektmöten med universitetsledningen, där det sista äger rum imorgon. 

Själv har jag just kommit tillbaka från Budapest, där European University Association under veckan hållit sin årskonferens på temat University values: what, why and how?, med brett deltagande från hela Europa. En fråga som återkom i flera sammanhang under dessa dagar var den nära förbindelsen mellan universitetsstrategier och akademiska kärnvärden. Till exempel har vårt partneruniversitet i Helsingfors nyligen tagit fram ett nytt strategidokument, där just universitetets gemensamma värderingar utgör grunden för olika vägval. Även för Stockholms universitet kommer det nya strategidokumentet att, liksom i de senaste strategierna, i hög grad fokusera på vårt kärnuppdrag som universitet och hur vi ser på vår roll i samhället. 

Förra veckans absoluta höjdpunkt var dock en lunch i Rikssalen på Uppsala slott, med anledning av storslagna donationer till Uppsala universitet, Stockholms universitet, Kungliga konsthögskolan och Kungliga musikhögskolan från entreprenören Sverker Lerheden. I Stockholms universitets fall handlar det om 100 miljoner till Matematiska institutionen, med fokus på stöd till postdoktorers forskning. Det är med stolthet och tacksamhet som universitetet tar emot denna unika gåva, som vi kommer att förvalta väl. Och jag vill varmt gratulera våra matematiker! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Internationella utblickar

I förra veckan var jag med mina rektorskollegor i Paris, dit vi reste med UKÄ som genomför regelbundna rektorsresor inom ramen för sitt uppdrag om chefsutveckling för rektorerna. Det var ett späckat program, där vi första dagen fick ta del av aktuella nyheter från olika organisationer stationerade i Paris – UNESCO, OECD, IAU – men också från EU-kommissionen och EUA, och andra dagen träffa ett antal kollegor från SUHF:s motsvarighet France Universités och utbyta erfarenheter. Inramningen kunde inte ha varit bättre – första dagen i den unika miljön i Cité Universitaire, där vi också fick besöka det svenska studenthemmet, andra dagen på Institut Suédois, det vackra kulturhuset i Maraiskvarteren. På kvällen var både franska och svenska deltagare inbjudna till det svenska residenset av ambassadör Håkan Åkesson. Dagarna gav många intressanta utblickar, först globalt, sedan europeiskt och till sist med fokus på fransk-svenska perspektiv. Särskilt givande var den andra dagens diskussioner, där – till trots för olikheter på systemnivå – våra franska kollegor konstaterade att den lista på aktuella svenska utmaningar som Stefan Bengtsson presenterade lika gärna hade kunnat rubriceras som aktuella franska utmaningar: autonomi och akademisk frihet, finansiering, forskningsetik, meritbedömning, öppen vetenskap – med mera. 

Veckan fortsatte sedan för min del i de internationella kontakternas tecken. På onsdagen deltog jag i styrelsemöte vid Aarhus universitet, där det viktigaste beslutet var att rektor Brian Bech Nielsen, tillträdd 2013, nu fick fem års omförordnande. Det gläder mig för Aarhus skull, men också för egen del att få behålla denna kontakt med en uppskattad kollega. Jag är också övertygad om att erfarenhetsutbytet med ett annat nordiskt lärosäte, där vi delar så många förutsättningar, är av särskild vikt för oss vid Stockholms universitet. 

På fredagen hade jag så glädjen att, tillsammans med mina kollegor Sigbritt Karlsson på KTH och Dame Nancy Rothwell i Manchester, tala vid avslutningen av en forskarworkshop inom ramen för samarbetet med University of Manchester, KTH och SU, som fokuserat på sex möjliga samarbetsområden: Digital trust, privacy and security; Sustainability & circular economy; Molecular bioscience; Water; Inequalities in HE; Quantum Science. Vi fick höra redovisningar från de sex temagrupperna, och det var tydligt att man arbetat mycket ”hands-on” i syfte att verkligen åstadkomma konkreta resultat i form av projektsamarbeten. Manchestersamarbetet bedrivs utifrån forskarworkshops som drivs bottom-up utifrån gemensamt identifierade intressen, och med såddpengar som medel för att stimulera större projektansökningar – en beprövad metod som har visat sig ge goda resultat. 

Imorgon har vi styrgruppsmöte i Stockholm trio där det internationella spåret fortsätter, med bland annat diskussioner om vårt gemensamma Brysselkontor, liksom om trions konferens Stockholm +50 den 1 juni, i samband med firandet av 50-årsjubileet för Stockholmskonferensen 1972. 

Sedan är det snart dags för några dagars välbehövlig påskledighet. Jag ber att få önska både medarbetare och studenter en Glad påsk!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Universitetets forskare stödjer Ukraina

Veckorna går och kriget i Ukraina fortsätter med oförminskad styrka, trots omvärldens fördömanden och sanktioner och trots både medlingsinsatser och förhandlingsförsök. Konsekvenserna är förödande både för landet som helhet och för alla individer som drabbas, inte minst civilbefolkningen och de många som nu befinner sig på flykt. 

Det är lätt att känna sig maktlös inför krafter som vi knappast kan påverka, men detta har inte lett till passivitet. Tvärtom är det starka engagemanget för Ukraina från medarbetare och studenter vid universitetet otvetydigt, och initiativen är många. Listan kan göras lång, men här är några exempel;

Institutioner och enskilda forskare med sakkunskap är aktiva i att sprida sin och kollegors kunskap. Så till exempel Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska, som står bakom en rad arrangemang som belyser kriget och Ukrainas situation ur olika synvinklar, och som även planerar ett par nya fristående kurser kring Ukraina inför hösten.

Många har föreslagit mer konkret bistånd, bland annat i form av bland annat first aid kits, eller en välgörenhetstillställning runt ett populärvetenskapligt program. Som statlig myndighet har vi inte möjlighet till detta, men inget hindrar naturligtvis enskilda anställda att agera som individer. Sådana privata initiativ finns det också gott om. Exempelvis har flera medarbetare med styrelseuppdrag i diverse stiftelser agerat den vägen för att initiera donationer eller annat stöd till Ukraina eller ukrainska forskare. 

Gällande stöd till forskare och studenter finns även en rad bredare ansatser, dit en rad av SU:s institutioner och forskare anslutit sig. Det gäller till exempel listan ”Labs supporting Ukrainian scientists” som publicerades i början av mars, dit flera kemilabb vid SU har anslutit. Ett annat initiativ är #ScienceForUkraine, en databas dit forskare runt om i världen kan ansluta för att välkomna ukrainska forskare och studenter inom ramen för forskar- och studentmobilitet. 

Flera har också kunnat bistå enskilda individer som på grundval av tidigare kontakter sökt sig till SU – eller i ett fall till vår samarbetspartner Naturhistoriska riksmuseet. Det har handlat om alltifrån att söka stöd från SSF:s utlysta medel, ordna med affiliering eller lysa ut en anställning till att hjälpa till med bostad. 

För den som behöver råd och stöd kring möjligheten att erbjuda plats åt forskare via Scholars at Risk eller mer allmänt kring vad som kan göras finns nu ett organiserat samarbete inom universitetsförvaltningen. Johanna Wiklund på Studentavdelningen, ansvarig för arbetet med SAR, är tillsvidare kontaktperson för detta. 

Jag skriver denna blogg från Bologna, där jag befinner mig på några dagars möte med Magna Charta Observatory, den globala väktaren för akademiska kärnvärden. Det land som har flest signatärer av Magna Charta-överenskommelsen – med inte mindre än 79 universitet – är just Ukraina. Det stämmer till eftertanke – och manar till handling. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

CIVIS vidgas mot Afrika

Jag har tillbringat tre dagar i Marseille i sällskap av kollegorna i CIVIS-alliansen, som hållit konferens under rubriken Nya horisonter för ett europeisk–afrikanskt partnerskap. Som framgick av den ursprungliga CIVIS-ansökan var avsikten redan från början att vidga alliansen också till ett antal afrikanska partners. Under ledning från Tübingens universitet har ett avtal och en avsiktsförklaring tagits fram, där sex ledande afrikanska universitet nu tecknar partnerskap med CIVIS. På så sätt vidgas alliansen utöver det rent europeiska perspektivet, och våra universitet berikas både genom att fördjupa och utvidga redan pågående utbyten och genom att utveckla nya. 

Det handlar om både utbildnings- och forskningssamarbeten över två kontinenter för att gemensamt möta samhällsutmaningarna, exempelvis klimat och hälsa, och att skapa mötesplatser för ömsesidigt utbyte – för jämlikt samarbete i en ojämlik värld, som en afrikansk kollega formulerade saken. Vicedekan Stefan Helgesson från Stockholms universitet, som deltagit i arbetet med att ta fram samarbetsavtalet, hade hedersuppdraget att sammanfatta konferensen. Begreppet kolonialism är oundvikligt i sammanhanget. Men det är viktigt med såväl nyansering som diversifiering – Europa och Afrika är inte två monoliter, utan kontinenter med stor mångfald och stor inbördes variation mellan länder och kulturer.

Vid själva signeringsceremonin medverkade också studenter, däribland Wictoria M Wernicka från Stockholms universitet, som är sekreterare i CIVIS studentråd. Det är viktigt och bra att studenterna tar aktiv del i arbetet inom alliansen – deras ökade mobilitet är ju själva kärnan i vår verksamhet. 

Idag har vi även haft rektorsmöte där vi tagit ställning till budget och nyckeldokument i den nya ansökan till EU-kommissionen inför CIVIS 2.0. Vi har givetvis också diskuterat kriget i Ukraina, där CIVIS står beredda att bidra på alla möjliga sätt. Det finns en stark vilja att samordna våra insatser och dra nytta av alliansens hela bredd för att bistå våra ukrainska kollegor, både studenter och forskare. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Moratorium för avtal med ryska universitet

I fredags skrev jag om den ryska invasionen av Ukraina, ett fruktansvärt övergrepp på alla de grundläggande värden vi, både som samhälle och som universitet, står bakom. Situationen har sedan dess förvärrats samtidigt som invasionstrupperna möter ett heroiskt ukrainskt motstånd. Stockholms universitet vill på alla tänkbara sätt bistå drabbade kollegor och studenter från Ukraina. Samarbeten för att främja ett sådant stöd är också synnerligen aktuella, såväl inom Stockholm trio som inom CIVIS-alliansen, där intensiva kontakter pågår. 

Härutöver är det dock min bestämda uppfattning att det krävs ytterligare åtgärder. Normalt sett är det Stockholms universitets syn att politik och akademisk verksamhet bör hållas åtskilda. Den situation vi nu befinner oss i är dock helt exceptionell, med en aggression i Europa utan motstycke sedan andra världskriget. Ryska universitet är som regel statliga och har därmed i praktiken Vladimir Putin som styrande person, givet den auktoritära regimen. 

Därför behöver Stockholms universitet omgående införa ett moratorium för våra centrala utbytesavtal med ryska universitet. Vi har inte för avsikt att, på institutionell nivå, under rådande omständigheter samarbeta med ryska statliga organisationer. 

Detta betyder på intet sätt att enskilda forskarsamarbeten måste upphöra. Tvärtom är det av yttersta vikt att hålla sådana samarbeten och kontakter vid liv, för att underhålla kontakterna med det ryska forskarsamhället och de många oppositionella där som inte stödjer kriget i Ukraina.  

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Situationen i Ukraina

Att den ryska invasionen i Ukraina har försatt Europa i en krissituation utan motstycke sedan andra världskriget, med förödande konsekvenser för den ukrainska civilbefolkningen, står skrämmande klart – vilket ju den svenska regeringen också med kraft har betonat. 

Som universitet är det vår särskilda uppgift att stå upp för grundläggande värden som akademisk frihet och yttrandefrihet. Universiteten i Ukraina har nu tvingats stänga på grund av invasionen, vilket givetvis får allvarliga konsekvenser inte bara för forskning och utbildning utan för enskilda och för hela samhället. Samtidigt finns i krig och kris en påtaglig risk för desinformation av olika slag, och här är det också vår uppgift som universitet att hålla det kritiska tänkandet högt. 

De tio universiteten i CIVIS-alliansen, som Stockholms universitet är en del av, har publicerat ett uttalande om den pågående krisen. Här överbryggas gränserna i Europa mellan öst och väst, nord och syd, med utgångspunkt i vårt gemensamma uppdrag som europeiska universitet. 

Som alla andra lärosäten har Stockholms universitet undersökt medarbetares och studenters eventuella kopplingar till Ukraina för att vid behov kunna erbjuda stöd. Nu står vi också beredda, tillsammans med Scholars at Risk, att bistå kollegor och studenter på flykt så gott vi kan – och det riskerar att bli snar verklighet. 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Vetenskapsdiplomati i teori och praktik

I veckan som gått anordnade STINT ett seminarium om vetenskapsdiplomati. De har tagit fram en rapport författad av Stefan Kuhlmann och Ewert Aukes, båda verksamma vid University of Twente i Nederländerna och ledande experter på området. Rapporten, Science Diplomacy in and for Sweden, konstaterar att Sverige har en stark tradition av diplomatiskt initiativtagande – till exempel det så kallade ”Swedish Initiative” i FN som ledde fram till den nu femtioårsjubilerande miljökonferensen i Stockholm 1972. De konstaterar också att det pågår olika former av vetenskapsdiplomati i praktiken, men att fältet är differentierat, för att inte säga fragmenterat, och att en diskurs kring vetenskapsdiplomati lyser så gott som helt med sin frånvaro, förutom att dess betydelse framsynt betonas i Internationaliseringsutredningen. 

Författarna föreslår etablerandet av ”a strategic intelligence clearing house”, ett obundet forum gemensamt för alla intressenter, som kan erbjuda utrymme för utbyte och samordning. De hänvisar till Internationaliseringsutredningens förslag om en plattform för internationalisering – en sådan har nyligen etablerats med UHR i spetsen och med samtliga övriga berörda myndigheter förutom universitet och högskolor, samt tre lärosätesrepresentanter och företrädare för SFS. Bland de prioriterade frågorna för plattformen återfinns ansvarsfull internationalisering, en fråga som STINT drivit starkt och som har nära släktskap med vetenskapsdiplomatin. Plattformens sammansättning gör dock att den knappast är ägnad att fungera som det forum som rapporten efterlyser – men kanske kan en bredare sammansatt gruppering knyta an till det arbete som redan är planerat att göras. 

I en paneldebatt som följde på presentationen av rapporten framgick att ingångarna till ämnet är vitt skilda beroende på perspektiv, exempelvis om arbetet bäst bedrivs top-down eller bottom-up eller vad det ska fokusera på. Från rektorsperspektivet lyfte jag fram att lärosätena dagligen bedriver vetenskapsdiplomati i praktiken, utan åthävor eller behov av någon särskild handpåläggning. Forskningen är i grunden internationell och forskare kan inte sällan mötas över politiska och ideologiska barriärer mellan nationer. Samtidigt gäller det naturligtvis att inte vara naiv i internationell samverkan; det är viktigt att forskarna inte tas som gisslan i ett diplomatiskt spel som kan riskera forskningens frihet.  

Det är komplexa frågor. Själv hoppas jag att STINT-rapporten ska fungera just som den är avsedd: som en motor i utvecklingen av ett viktigt område relaterat till våra internationella forskningsutbyten, särskilt viktigt i tider då internationella konfliktlinjer skärps och gränser snarare tenderar att slutas. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar