Helsingfors – Stockholm – Tokyo

I förra veckan tillbringade jag tre dagar i Helsingfors där jag hade ett uppdrag i en bedömarpanel för Finlands akademi, som granskat den tredje utlysningsomgång där finska universitet söker medel för att profilera sin verksamhet. Bedömningen görs utifrån ett antal kriterier: bland annat ska profileringsåtgärderna vara välförankrade i universitetets strategier, det ska finnas en tydlig handlingsplan och en realistisk finansieringsplan också utöver de eventuella medel som tilldelas, och det bör ingå såväl samverkan med andra lärosäten eller relevanta aktörer som en tydlig arbetsdelning. Det blev intensiva dagar med många intervjuer med lärosätesledningar från hela landet.
Det finns många olikheter mellan det finska universitetssystemet och det svenska, och denna finansieringsform är knappast direkt överförbar till svenskt sammanhang. Det hindrar inte att ett uppdrag av detta slag ger många nya perspektiv, och är både lärorikt och inspirerande för det egna strategi- och profileringsarbetet.
I fredags var jag tillbaka i Stockholm för årets första sammanträde med universitetsstyrelsen, med fokus på undertecknandet av årsredovisningen. Stockholms universitet gjorde i princip ett nollresultat 2016 (+ 5 mnkr) men det är inte tillräckligt för att komma till rätta med myndighetskapitalet. De närmaste åren väntar en rad stora satsningar, bland annat på lokaler och infrastruktur. Här krävs ett strategiskt tänkande från hela verksamheten, där de ackumulerade medlen på ett klokt sätt tas i bruk.
Denna vecka befinner jag mig i Tokyo tillsammans med en delegation från Stockholms universitet, för att utveckla och fördjupa vårt samarbete med University of Tokyo, som i likhet med Illinoissamarbetet omfattar även KI och KTH.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

SACF Excellence Seminar i Stockholm

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nordita 10 år i Stockholm

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fri rörlighet och forskning under press i USA

Sedan president Trump utfärdade sin verkställande order om tillfälligt inreseförbud till USA under 90 dagar, som gäller flyktingar och medborgare i sju länder med huvudsakligen muslimsk befolkning, har reaktionerna med rätta varit många och starka. Åtgärden är naturligtvis fullständigt oacceptabel och står i strid med grundläggande principer om människors lika värde och lika rättigheter. Inte minst inom den akademiska världen har många reagerat, både i Sverige och internationellt, bland andra SUHF, European University Association och International Association of Universities, i vilka Stockholms universitet är medlem – vi stöder givetvis också deras krav på tillbakadragande.

Samtidigt vidtar presidenten andra drastiska åtgärder för att hindra spridning av forskningsbaserad kunskap, exempelvis om klimatförändringar, och aviserar minskade eller indragna anslag till lärosäten. Sammantaget utgör allt detta ett starkt hot mot den fria forskningen, vars själva förutsättning är fri global rörlighet och öppet kunskapsutbyte. Akademisk frihet och yttrandefrihet befinner sig uppenbart i skottgluggen när Trump nu skjuter vilt omkring sig.

Det är inte att undra på att amerikanska akademiker mobiliserar och planerar en March for Science. Men det finns också forskare som fruktar att demonstrationer bara fördjupar klyftan, och snarare betonar behovet av att gå ut i samhället för att försöka kommunicera vad forskning är, och att den inte är liktydig med tyckande, till de många som saknar denna kunskap. Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Initiativet har spritt sig över världen – även i Stockholm planeras en ”marsch för vetenskap” den 22 april, till stöd för amerikanska kollegor.

För svenska forskare har USA gärna setts både som föregångsland och som självklar allierad i det fria forskningsutbytet. När den bilden nu ser ut att drastiskt ändras, eller åtminstone hotas, genom en handfull signaturer och tweets från en oberäknelig president finns det all anledning att reagera, och det med kraft.

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Förvaltningschefsskifte

Idag har Kulturdepartementet gått ut med pressmeddelande om ny överintendent för Naturhistoriska riksmuseet – vår universitetsdirektör och förvaltningschef Joakim Malmström. Naturhistoriska är att gratulera – och givetvis också Joakim, som nu får ta sig an uppdraget att leda en stor, spännande och viktig verksamhet i vårt grannskap. Särskilt roligt i sammanhanget är museets goda forskningssamarbeten med Stockholms universitet. Grattis Jocke!
Samtidigt är det naturligtvis en stor förlust för Stockholms universitet. Joakim har under sina dryga tre år som förvaltningschef genomfört ett stort förändringsarbete inom universitetsförvaltningen, och bidragit starkt till det goda samarbetsklimatet inom universitetsledningen och mellan kärnverksamhet och förvaltning inom hela universitetet.
Nu inleds processen för att rekrytera en ny förvaltningschef som kan fullfölja och utveckla detta arbete.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Steningevik 2017

Det är rektorsinternat på Steningevik igen, det årliga evenemang som sedan 1999 på inbjudan av UKÄ samlar Sveriges alla rektorer för universitet och högskolor. Den första dagen är det möte med företrädare för utbildningsdepartementet, och i år talade Helene Hellmark Knutsson för tredje gången som minister för högre utbildning och forskning.

Hon slog an tonen utifrån det världspolitiska läget, med Brexit och Trumps valseger, betonade behovet av bildning och fakta, och därmed av god utbildning och forskning. Samtidigt lyfte hon fram ledordet att ”hålla ihop Sverige” för att undvika ekonomiska fullsizerenderklyftor, segregering och uppgivenhet, som ger upphov till nationalism och främlingsfientlighet. Här har universiteten och högskolorna en roll – de är i sig nationella men ska samverka regionalt och internationellt, menade hon. Det angav hon också som orsak till att exempelvis Högskolan Dalarna nu fått inskrivet i sitt regleringsbrev att de ska bedriva verksamhet i Borlänge: staten ska inte överge orter runtom i landet. Det är en ny politik som handlar om tillgången till statliga verksamheter. Sverige ska även denna gång kunna stå emot de nationalistiska strömningarna – det är målet för regeringens politik. Liksom förra året, då fokus så gott som helt låg på flyktingfrågan, dominerade alltså även i år det övergripande perspektivet.

Men det blev också mycket tal om konkret utbildnings- och forskningspolitik, inte minst då kring forskningspropositionen, som behandlas i riksdagen under våren. Ministern betonade återigen att det är ett inriktningsdokument med fokus på samhällsutmaningarna, som regeringen sedan avser att omsätta i konkret politik. I sitt anförande tog statsrådet också upp flera frågor som väckts av SUHF inför mötet. Regeringen ser forskningsutvärderingar som viktiga eftersom man menar att de 9 miljarder som satsats av den förra regeringen lett till ökad kvantitet snarare än kvalitet. Nu sker enligt statsrådet en tydlig omstyrning av politiken till kvalitet istället för excellens. Gällande forskarkarriärerna avser regeringen återkomma med en nationell reglering för mer transparenta karriärvägar. Infrastrukturfrågan, som nyligen tagits upp i en debattartikel i UNT av ett antal rektorer, lyftes också fram som en stor fråga. Statsrådet tycktes instämma med oss debattörer, och påpekade att det nu är viktigt att de stora investeringar som gjorts kommer till nytta, att säkra kompetensförsörjning och långsiktig finansiering. Hon pekade här fram mot nästa forskningsproposition om fyra år och betonade behovet av långsiktighet, dialog och tuffa prioriteringar. ”Arbetet fortsätter.” På utbildningssidan nämndes bland annat behovet av starkare samverkan mellan huvudmän och lärosäten inom lärarutbildningarna genom praktiknära forskning. Likaså betonades etableringsuppdraget och valideringen av reell kompetens; här har ju UHR ett uppdrag för att skapa en likvärdig valideringsprocess. Det blev också diskussion om ett antal utredningar: den pågående tillträdesutredningen som blir klar till våren, liksom resurstilldelningsutredningen och internationaliseringsutredningen som är aviserade. Här arbetar man som bäst på direktiven, och det är ingen idé att spekulera över detaljer innan de är klara. Man kan konstatera att dialogen i år ägde rum i ett mellanläge: propositionen är lagd men inte beslutad av riksdagen, och regeringen har inga egentliga nyheter om hur man avser att implementera den, utöver vad som redan är känt. På konkreta frågor exempelvis om den nya samverkansindikatorn finns ännu inga svar. Samtidigt betonade statsrådet flera gånger värdet av dialogen i Steningevik. Hon är skicklig på att tala fritt om aktuella frågor, och imponerande uthållig i sina svar på synpunkter om högt och lågt under en två timmars frågestund.

Idag avslutas rektorsmötet med presentation av aktuella frågor från UKÄ, och ett anförande av Antonio Loprieno, tidigare rektor för universitetet i Basel, om extern och intern utvärdering av kvalitetssystem för forskning.

fullsizerender1

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Workshop med Magna Charta Observatory

Som jag nämnde i min förra blogg tillbringade jag slutet av förra veckan i Glasgow på en workshop med Magna Charta Observatory på temat ”Fundamental and Institutional Values in Practice”. Dokumentet Magna Charta Universitatum, som innehåller grundläggande principer för akademisk frihet och institutionell autonomi, liksom gällande sambandet mellan forskning och högre utbildning, signerades i Bologna 1988, vid 900-årsjubileet för Bolognauniversitetet – Stockholms universitet hörde till de ursprungliga undertecknarna. Idag omfattar Magna Charta 805 universitet i 85 länder, med bas i Europa men med växande spridning över världen. I denna workshop var vi 35 deltagare från 19 länder, och det blev intensiva och givande dagar.

Varför är värdefrågor viktiga för universiteten? Frågan behöver knappast ställas i en tid där inte bara universitetens kärnvärden, utan också många av våra grundläggande demokratiska värden sätts i fråga. Den mynnar dock ut i konstaterandet att dessa frågor är värdelösa om de inte fullt ut är integrerade i och anammade av universitetens verksamhet. Tomma värdeord tjänar ingen. Hur kan vi då bättre omsätta våra kärnvärden, både de fundamentala som formulerats i Magna Charta-dokumentet och de institutionella som kännetecknar oss som enskilda lärosäten, i praktiken? Det var dessa frågor vi diskuterade under workshopen, såväl vad gäller ledning och styrning, rekryteringar, forskning och utbildning som studentmedverkan. Diskussionerna gick från det övergripande till det konkreta, från möjligheterna att genom arbetet med värdefrågor på ett bättre sätt stärka, implementera och kommunicera universitetens strategier till de praktiska processer där det sker i vardagen på våra lärosäten. En stor del av diskussionen handlade om etikfrågor: om vetenskaplig integritet och om etiska frågor i utbildningen. Vi fick ta del av många goda exempel, och det är också nyttigt att dela med sig av perspektiv över nationsgränserna. Vi delar många erfarenheter – men det finns också skillnader som tjänar till att sätta det egna systemet i relief. Exempelvis är problemen med indikatorer som tydligt fokuserar enbart på mätbarhet tydliga: de riskerar att leda till ett ”spelbeteende” där forskarna anpassar sig efter systemet, i värsta fall med blufftidskrifter, eller i alla händelser genom gråzoner: med forskning publicerad i mer tveksamma kanaler. Vi enades sist och slutligen om att själva processen för att identifiera våra kärnvärden är minst lika viktig som värdena i sig själva. Den måste ledas och stödjas uppifrån, men förankras bottom-up. Inte minst viktigt är att studenterna engageras, för att vi ska kunna fylla vår dubbla uppgift som lärosäten, att både utbilda och forska.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar