US-Swedish University Dialogue

Efter intensiva dagar, först i San Francisco och därefter i Washington DC, är jag nu tillbaka i Stockholm. I Washington höll svenska ambassaden, tillsammans med American Public Land Grant Universities, för andra året i rad US-Swedish University Dialogue. Medverkande från svensk sida var rektorer och andra företrädare för universitetsledningarna i Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Det hela inleddes med ett välbesökt alumnevenemang i det vackra House of Sweden, med SVT:s Carina Bergfeldt och FN-ambassadören Olof Skoog som talare, modererade av Dag Blanck från Uppsala universitet, som tillsammans gav en både initierad och frispråkig analys av det politiska läget i dagens USA.

Själv hade jag under det efterföljande minglet bland annat glädjen att tala med en alumn som flyttat från Kamerun till Stockholm och studerat företagsekonomi under fem år, och efter avslutad masterexamen nu etablerat sig i USA, och han vittnade om hur åren vid Stockholms universitet blivit livsavgörande – så som studieåren är för många. Alumner är fantastiska ambassadörer för våra lärosäten, och det är utmärkt att vi på detta sätt tillvaratar och vårdar kontakterna med våra internationella alumner.

Dagen därpå hölls ett öppet seminarium, med brett amerikanskt deltagande från såväl universitetsledningar som forskningsfinansiärer och andra intresserade – huset var fullt. Temat för dagen var ”Higher Education and Research as a Vehicle of Change in Turbulent Times – the Balancing Act of Modern Universities”.

Marcia McNutt, preses för den amerikanska vetenskapsakademien, som var huvudtalare, poängterade vikten av att universiteten möter de stora samhällsutmaningarna, och nödvändigheten av livslångt lärande i sammanhanget. Hon talade också om samhällets tre pelare – regering, näringsliv och akademi – och menade att de två förra idag övergivit sitt stöd för den tredje. Universiteten måste därför, menade hon, bidra till att återskapa värden och värderingar hos såväl regeringar som näringsliv. Slutligen betonade hon också behovet av att universiteten i högre grad bidrar till det offentliga samtalet, för att överbrygga de motsättningar som växer fram i dagens samhälle.

Hennes keynote följdes av två paneler, den första om ”Research as Engine for Economic Growth” (där jag själv deltog, och tillät mig att omdefiniera ämnet: dels bör inte forskningen specifikt pekas ut som motor, snarare är det universiteten som helhet, vilket bland annat visats i en rapport från LERU; dels är det alltför snävt att begränsa diskussionen till ekonomisk tillväxt – det intressanta är, inte minst mot bakgrund av temat för dagen, universitetens bidrag till samhällsutvecklingen i bred bemärkelse). Den andra panelen handlade om livslångt lärande och belyste intressant såväl det gemensamma behovet som skillnader mellan länderna.

Under eftermiddagen hölls rundabordssamtal på temat ”Academic Leadership in a Runaway World” för särskilt inbjudna deltagare från USA och Sverige. Det blev vindlande diskussioner kring utbildning, akademiskt ledarskap och samverkan, som tack vare rapportörer vid varje bord kommer att sammanställas och spridas. De korta redovisningar som hölls lovade gott för slutresultatet. Till sist avslutades dagen med mottagning hos ambassadören Karin Olofsson på svenska residenset – återigen ett tillfälle till mer informellt utbyte av erfarenheter och idéer, i magnifik inramning.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Besök i Stanford och Berkeley

I onsdags for jag till San Francisco på vårens ledningsresa för Stockholms universitet. Vi besöker universiteten i Stanford och Berkeley, där vi har många forskarsamarbeten, men där vi nu också – tillsammans med universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala samt University of Washington, Seattle – deltar i ett samarbetsprojekt på ledningsnivå, CALIE: Sweden-USA Project for Collaboration, Academic Leadership and Innovation in Higher Education, initierat och lett av Lunds prorektor Sylvia Schwaag Serger. Det är ett benchmark-projekt som genom erfarenhetsutbyte och best practice syftar till stimulera förnyelsearbetet med våra utbildningar, och att utveckla det akademiska, kollegiala ledarskapet för att stärka denna strategiska förnyelse.

Det är min erfarenhet från Stockholms universitet att vårt decentraliserade arbetssätt, som i regel gagnar oss väl när det gäller forskning, ibland kan vara till förfång när det finns behov av att tänka nytt på utbildningssidan. Inte sällan kan det hända att kreativa försök att utveckla och bredda utbildningarna inom ramen för institutionerna leder till överlapp och inbördes konkurrens mellan utbildningar. Det finns goda exempel på institutionsövergripande utbildningar – men strukturerna gynnar inte ett sådant nytänkande. Därför ser jag CALIE-samarbetet som en viktig möjlighet att på strategisk nivå gemensamt reflektera över dessa frågor.

Astrid Söderbergh Widding och Marc Tessier-LavigneSom alltid på detta slags resor är programmet intensivt, med möten såväl med ledningsföreträdare som forskare, och besök vid olika anläggningar, institut och centrum. Vi har blivit utomordentligt väl mottagna vid båda universiteten, knutit många nya kontakter och förnyat gamla. Sveriges generalkonsul Barbro Osher – alumn från Stockholms universitet – har också generöst tagit emot oss. På måndag fortsätter vi vår resa till Washington DC, där bland annat CALIE-samarbetet officiellt ska lanseras.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Styr- och resursutredningen överlämnad och presenterad

Wallenbergsalen på IVA var fylld till sista plats i tisdags när Pam Fredman presenterade styr- och resursutredningen på dryga 400 sidor, som överlämnades till statsrådet Matilda Ernkrans i förra veckan. Studenter och rektorer, finansiärer och näringslivsföreträdare var på plats – intresset är brett för STRUTens slutsatser. Samtidigt torde få utredningar ha varit så välkända till huvuddelen av sitt innehåll, tack vare de dialoger och hearingar som hållits redan under arbetets gång. Som väntat kom heller inga stora överraskningar. Utredaren betonade att det rör sig om en riktningsförändring, ett nytt ramverk för en långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, där detaljerna får mejslas ut senare.

De kommentatorer som medverkade på IVA var i mycket positiva – allra mest SULF och Sveriges förenade studentkårer, som ju redan tidigare skrivit en gemensam debattartikel i frågan där de manar till STRUTens förverkligande. Flera talare betonade vikten att skilja på vad och hur – det finns en större enighet i fråga om mål än om medel. En större frihet i användningen av anslagsmedel och högre basfinansiering lyftes tex fram som positivt av många, men bland andra Svenskt näringsliv påpekade att man per definition tror på konkurrensutsättning av medel hos forskningsråden. Det är för övrigt inte mindre än 2,6 miljarder som behöver flyttas från finansiärerna om man, som utredningen föreslår, ska ge lärosätena 50% direkta statsanslag inom givna resursramar. Några kommentatorer påpekade också risken för byråkratisering och ökad styrning med de fyraåriga överenskommelserna – och en tidigare statssekreterare konstaterade torrt att utbildningsdepartementet saknar resurser för sådana förhandlingar.

Ambitionen med utredningen är emellertid tydlig: att dra upp de breda linjerna anlägga ett systemperspektiv som tar helhetsgrepp över frågorna, alltifrån kollegialt inflytande, utbildningens frihet och livslångt lärande, till tillitsbaserad styrning, kvalitetskultur inom forskning, samverkan och jämställdhet. Pam Fredman, med sin långa erfarenhet som rektor, SUHF-ordförande mm, är väl förtrogen med nyckelfrågorna inom sektorn, och det speglas väl i utredningen. Men – som också påpekades av ett par kommentatorer – att ramverket är så vittfamnande gör också att där finns mycket som kräver noggrann reflektion. Ett är säkert: diskussionens vågor lär gå höga inför den väntade remissbehandlingen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ny termin – möten och internat

Efter en rivstart i förra veckan med ett stort antal viktiga möten – med universitetsledningen om bland annat kvalitetssäkring av forskning, med styrgruppen för Stockholms universitets samarbete med Dramaten, med andra rektorer och ansvariga för forskningsinfrastruktur i regionen, med disciplinnämnden, med Stockholms universitets institut för Turkietstudier som firade fem år – var det i fredags tid för Välkomstdagen för nya studenter, en av terminens höjdpunkter, där vicerektor Astri Muren detta år representerade rektor. SUHF:s årliga dialogseminarium med forskningsfinansiärer, som jag ansvarat för att anordna, ägde nämligen rum samma dag i Finlandshuset. Det är en viktig mötesplats, där vi i år diskuterade frågor om öppen vetenskap, om utvärdering av forskning och om sam- och medfinansiering.

Diskussionerna har fortsatt denna vecka, då det årliga rektorsseminariet på Steningevik, i samarrangemang mellan UKÄ och SUHF, har ägt rum. SUHF:s styrelse sammanträdde med början redan i måndags – mitt första möte som ordförande – och under tisdagen anslöt övriga rektorer. Traditionsenligt hålls då möte med departementet, så även detta år – men i år var det tjänstemännen som höll synnerligen genomarbetade och nyttiga presentationer om pågående processer inom departementet, bland annat kring aktuella utredningar och med EU:s forskningsprogram Horisont Europa. Det gav rektorerna goda insikter om det dagliga arbetet inom regeringskansliet.

Ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, hade ju utsetts först dagen innan, och därefter också utsett statssekreterare, Malin Cederfeldt Östberg, som tillträdde i denna funktion för snart ett år sedan under tidigare minister. Från lärosätenas sida mottogs nyheten att statssekreteraren blir kvar mycket positivt. Såväl statsrådet som statssekreteraren anslöt sedan till middagen – ett gyllene tillfälle för en ny minister att redan andra dagen på jobbet få träffa samtliga rektorer på ett informellt sätt, vilket var uppskattat från lärosätenas sida. Den inleddes av ett kort och informellt anförande av Matilda Ernkrans – inte ett linjetal, betonade hon. Först och främst talade hon om behovet att ”leverera”, så att samarbetet med centern och liberalerna ska kunna bestå. Även hon nämnde aktuella stora utredningar – internationaliseringsutredningen, vars andra del är på remiss, och styr- och resursutredningen som lämnas den 1 februari. Så övergick hon till att referera några huvudpunkter i den nya regeringens politik inom högre utbildning och forskning: satsningen på utbyggnad och tillgängliggörande av högre utbildning i hela landet, bland annat genom distansutbildningar, samverkan med det omgivande samhället, behovet av att kompetensförsörja Sverige, och detta inte minst genom lärarutbildningen där utbyggnadsbehovet är stort och regeringsförklaringen lovar nya reformer. Hon noterade att det i januariavtalet inte finns så mycket om forskning men att den nämns i regeringsförklaringen, att den är viktig för att den hänger ihop med utbildningen, och framför allt viktig vad gäller innovationer.

Idag har UKÄ hållit i programmet på rektorsinternatet och berättat om viktiga aktuella frågor, pågående och framtida utvärderingar och andra uppdrag. Från lärosätenas sida är UKÄ:s tydliga vilja till dialog av största betydelse. Jag är övertygad om att den underlättar för båda parter att på bästa sätt kunna fylla sina respektive roller och därmed bidra till bättre kvalitet inom högre utbildning och forskning i Sverige.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nytt år – nytt samarbete

God fortsättning på det nya året!

Själv startade jag arbetsåret i förra veckan med möte i Bukarest för universitetsnätverket CIVIS – ett samarbete mellan åtta europeiska universitet kring forskning, utbildning och samverkan.

European Universities Initiative – en aktuell utlysning från EU-kommissionen där CIVIS kommer att vara bland de sökande – är ett initiativ som syftar till att stärka universitetens centrala roll i Europa, men också globalt. Universiteten kan, genom att samverka tvärsöver Europa, på ett unikt sätt bidra såväl till att ena den europeiska gemenskapen i tider där populism och kunskapsförakt på många håll skördar skrämmande segrar – men också, vilket är minst lika viktigt, öppna och vidga det europeiska samarbetet till ett globalt engagemang. Allt sedan sin begynnelse under medeltiden har universiteten haft denna starkt internationella orientering – öppenheten mot världen.

För CIVIS är visionen tydlig. Genom ett starkt europeiskt samarbete mellan åtta universitet, från nord till syd och från öst till väst – vilket i sin tur öppnar för åtskilliga regionala och andra samarbeten både inom den akademiska världen och i omvärlden – ska vi bidra till att främja gemensam ny kunskapsproduktion och kunskapsspridning, både inom och bortom Europas gränser.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tack för i år!

Denna sista vecka före jul har jag, tillsammans med närmast berörda vicerektorer och chefer i förvaltningen, avslutat terminens institutionsbesök vid den humanistiska och den juridiska fakulteten; en grande finale med inte mindre än fyra besök vid humanistiska institutioner under en vecka. Som alltid har det varit både spännande och lärorikt att få ta del av institutionernas presentationer, men inte minst också av de frågor som varje institution själv valt att väcka. En sak står klar: det finns inga givna eller enkla svar på framtidsfrågorna, utan alla institutioner befinner sig i ständig utveckling, på olika stadier. Balansen mellan utmaningar och möjligheter ser givetvis olika ut på olika håll – men gemensamt är att alla tycks dela en förändringsvision för framtiden.

Undervägs har vi fått med oss många viktiga medskick till ledningen. Från denna senaste vecka, för att nu bara nämna några få exempel, har vi bland annat fått insikt i Filosofiska institutionens pedagogiska utvecklingsarbete som verkligen ligger i frontlinjen, såsom hur rektors kvalitetsmedel använts för filmprojekt som klart bidragit till bättre studieresultat, eller hur SI-modellen (Supplemental Instruction) sedan ett antal år numera tillämpas fullt ut vid institutionen och allt som detta har tillfört studenternas lärande. Från Institutionen för romanska och klassiska språk fick vi exempelvis med oss deras intressanta modell med en ”samverkansamanuens” som går i bräschen för institutionens samverkansfrågor. Här liksom på många andra institutioner inom fakulteten bedrivs också ett viktigt, aktivt arbete för att öka andelen externfinansiering, exempelvis genom intern peer review-bedömning av ansökningar. Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap berättade bland annat om sina olika varianter av institutionsdagar som för samman medarbetare och studenter från de olika ämnena, allt i syfte att skapa större synergieffekter och bättre samverkan – och därtill om Genusakademiens livaktiga verksamhet, som koordineras från institutionen. Till sist erbjöd arkeologerna idag ett brett spektrum av frågor och utmaningar till universitetets centrala verksamhetsstöd som vi givetvis lyssnat noga till, allt i syfte att förbättra möjligheterna för kärnverksamheten. Institutionen för arkeologi och antikens kultur är en av de minsta inom humanistisk fakultet – men samtidigt en av de mest produktiva vad gäller externfinansiering och publikationer.

För mig som rektor hör dessa institutionsbesök verkligen till de mest stimulerande inslagen i min vardag – det är här jag verkligen möter företrädare för kärnverksamheten och får tillfälle att ta del av såväl möjligheter som utmaningar tvärsöver institutioner, fakulteter och områden. Jag vill nu också passa på tillfället att tacka för ett intensivt och spännande verksamhetsår – ett stort tack till alla medarbetare och studenter för gott samarbete! En God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Klimatutmaningar – globalt och lokalt

Så är då klimatmötet i Katowice avslutat. Vi befinner oss idag globalt i en paradoxal situation, där vetenskapens framsteg och upplysningens ideal å ena sidan lett till det moderna demokratiska samhällets framväxt, men å den andra också till de två övergripande hot som riskerar att undergräva själva dess existens: kärnvapenhotet och klimathotet.

I en tid av politisk oro och förvirring är en grundläggande fråga vem som har ansvar för vad. Ett enkelt svar på frågan ur ett klimatperspektiv är att var och en är ansvarig för sitt eget agerande, och dessutom för den politiska påverkan som kan leda till de avgörande åtgärder som kräver internationella överenskommelser, inkluderande ekonomiska styrmedel. Ett stort problem som uppstått under senare tid är populismens och klimatförnekarnas ökade politiska inflytande.

Det är därför mycket glädjande att mötet i Katowice, trots de oenigheter som ledde till förlängning, ändå till sist lyckats nå en överenskommelse om hur Parisavtalet rent praktiskt ska implementeras. Överenskommelsen har brister men innebär att FN-processen att begränsa klimatförändringarna kan fortsätta. Det är viktigt, ett sammanbrott hade varit förödande. Att vara överens om visioner är förhållandevis lätt, men när det kommer till konkreta åtgärder kan det lätt bli värre. I Parisavtalet 2016 rådde bred enighet om nödvändigheten att begränsa temperaturökningen till 1,5-2° C. Av IPCC:s uppföljningsrapport i höstas, som beställdes i Parisförhandlingarna 2016, framgick det helt klart att det är mycket ont om tid – 12 år är det tidsspann som nämns – för att lyckas begränsa ökningarna till 1,5° C. Om så inte sker bedöms följderna bli mycket allvarliga. Nu finns en plan – även om vissa problem bara bordlagts. Ett viktigt steg har tagits, och framförallt har ett sammanbrott undvikits. Förutsättningar finns nu för ett fortsatt arbete för att begränsa och hantera de klimatförändringar som kommer. Utmaningen är svår och kan bara hanteras genom ett accelererat internationellt samarbete baserat på insikten om klimathotets allvar.

Vad är då universitetens roll? Flera forskare, liksom många studenter, har med rätta påpekat vår helt centrala betydelse härvidlag, och jag välkomnar varmt dessa appeller. Som vanligt handlar det framför allt om våra huvuduppgifter: forskning, utbildning och samverkan i klimatrelaterade frågor. Universiteten behöver inte minst stå redo för att förmedla trovärdig kunskap till beslutsfattare. Här ligger Stockholms universitet i framkant, genom vårt breda klimat- och miljöarbete, med Bolincentret för klimatforskning, Stockholms resilienscentrum och Östersjöcentrum, för att bara nämna tre exempel. Därutöver behövs också givetvis ett starkt eget miljöarbete. Stockholms universitet är miljöcertifierat och arbetar därmed för ständig förbättring vad gäller vår både direkta och indirekta klimat- och miljöpåverkan. Att forskare och studenter reagerar och agerar är också mer än välkommet som en sporre i detta arbete.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar