EuroScience Policy Forum 29-30 juni

Det är sommar, vilket betyder konferenstider – och det gäller även under pandemins begränsningar. 

29-30 juni går EuroScience Policy Forum av stapeln för första gången, ett samarrangemang mellan EuroScience, Wellcome Trust, Stockholm trio och Wiens universitet, med stöd av Vetenskapsrådet och Stiftelsen Vetenskapsstaden respektive Vienna Science and Technology Fund och Central European University. Det övergripande temat är ”en hållbar akademi”, och det handlar om allt från meritbedömning av tvärvetenskaplig forskning och utvecklingen av en hållbar forskningskultur till forskningens betydelse för de globala hållbarhetsmålen. Frågan om en hållbar akademi har aktualiserats på många håll under senare tid, när förväntningarna och kraven på forskningen att finna lösningar på kriser och samhällsutmaningar – klimatkrisen, pandemin – har ökat påtagligt. Inte sällan leder det också till ett tryck på forskning och forskare att leverera snabba och tydliga svar, något som rimmar illa med forskningens egen, ofta oförutsägbara logik där svaren inte alltid återfinns där man väntar dem. Då krävs stabilitet och integritet från universiteten, från finansiärerna och från forskarna själva. I en tid då medvetandet om att forskningen – och inte minst att den kan komma till nytta – är avgörande för en hållbar samhällsutveckling måste också grundforskningen mer än någonsin värnas och utvecklas, och det behövs djupgående, verkliga samarbeten och utbyten mellan forskare från olika discipliner. Med EuroScience Policy Forum vill Stockholm trio och övriga medarrangörer belysa dessa inte bara för forskarvärlden, utan för hela samhället avgörande frågor. 

Jag är glad och stolt över att Stockholms universitet, som del i Stockholm trio, är delaktig i att arrangera detta forum, som är ett gott exempel på det digitala formatets fördelar – förberedelserna har tagit betydligt kortare tid i anspråk än för ett fysiskt evenemang, och fokus har kunnat riktas mot sakinnehållet istället för logistiken. Samtidigt ser jag fram mot en höst där jag också hoppas på ökade möjligheter att mötas på plats, i verkligheten. I väntan på det ber jag att få önska alla en skön och vilsam sommar! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Magna Charta Universitatum 2020

Idag lanseras Magna Charta Universitatum 2020, ett uppföljande dokument till den ursprungliga Magna Charta-överenskommelsen från 1988, där Stockholms universitet var en av undertecknarna. Lanseringen sker inom ramen för ett tvådagars webinarium med key notes och paneldiskussioner om betydelsen av ett nytt MCU, där själva underteckandet av den nya överenskommelsen också manifesteras genom korta filmer från undertecknare världen över. 

I gårdagens key notes från Jamil Salmi, tidigare Världsbankens koordinator för högre utbildning, och Michael Ignatieff, rektor för Central European University i Budapest och Wien, betonades den stora samhällsförändring som skett sedan 1988, som Jamil Salmi talade om som en hoppets epok, och den betydelse detta har för universitetens roll och uppgift idag. De betonade båda de akademiska kärnvärdenas stora betydelse, liksom att akademin måste ta en ledande roll både för att lösa vår tids stora utmaningar och engagera sig i samhällsfrågorna, men inte minst också att erbjuda utrymme för fritt och öppet utbyte och kritisk reflektion i tider där universitetens auktoritet på flera håll står under hot från många håll. I en panel ägnad behovet av ett uppföljande dokument, med Sijbolt Noorda som avgående ordförande i Magna Charta Observatory General Council och Patrick Deane som hans efterträdare, samt Tamires Gomes Sampaio som deltog som studentrepresentant i den grupp som tog fram MCU 2020, betonades bland annat behovet av att universiteten behöver veta var de står och vad de står för i utmanande tider; att det ursprungliga dokumentets förklaring av kärnvärdena är viktig men inte tillräcklig – det är också nödvändigt att förklara varför de behövs, och förtydliga universitetens ansvar; slutligen också att det är viktigt att detta är en global deklaration, ett gemensamt initiativ från universitet världen över – vi är inte oss själva nog och inget universitet kan självt uppfylla de krav som våra studenter, våra samhällen och vår planet ställer på oss, och därför har en samfälld deklaration som denna en stor inneboende kraft. 

Idag, efter själva lanseringen, kommer jag att moderera en panel om ”key themes and future actions”, som förmedlar och analyserar det viktigaste innehållet i fem webinarier som MCO har hållit under läsåret som gått, för att presentera huvudpunkterna i det nya MCU-dokumentet. Vart och ett av dem har samarrangerats med någon/några av MCO:s partnerorganisationer, för att bredda deltagandet och kontaktytorna. Internationell samverkan på bred front blir allt viktigare i tider av kris. 

De fem webinarierna har handlat om universitetens svar på covid-krisen, om hur vi når de globala hållbarhetsmålen, om att göra våra universitet mer tillgängliga och att säkra lika villkor för studenter och medarbetare, om visionen för universiteten i Europa 2030, ”Universities Without Walls”, som EUA lanserade under våren, och om hur studenter bäst kan delta och bidra i arbetet för akademiska kärnvärden. Slutligen kommer också MCO:s nya strategi 2020-2025 att presenteras under webinariet. 

Det finns en oerhörd kraft i universitetens gemensamma uppslutning bakom våra kärnvärden och vårt grundläggande ansvar. Det är viktigare än någonsin för våra lärosäten i den brytningstid där vi nu befinner oss, med ökande utmaningar och krav men också otillbörliga begränsningar av autonomi och akademisk frihet på många håll i världen. Jag är därför både glad och stolt att nu få efterträda Agneta Bladh som vice ordförande i Magna Charta Observatory General Council, och ser fram mot att få arbeta vidare för en av våra viktigaste frågor för framtiden. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Förslaget om kvalitetsbaserad resursfördelning

Vetenskapsrådet har jämte Formas, Forte och Vinnova på regeringens uppdrag den 1 juni lämnat förslag till en ny modell för kvalitetsbaserad resursfördelning. Modellen presenterades vid Stockholms universitets styrelsemöte den 4 juni, och jag deltog också i förra veckan som inbjuden gäst under VR:s styrelseinternat där frågan diskuterades ytterligare. 

Tiden har varit extremt knapp – totalt 2,5 månader – från det att uppdraget gavs till leverans, vilket, i kombination med att uppdraget förutsatte samråd med lärosätena, gjort det i princip omöjligt att genomföra. Detta har dessvärre också satt sina spår i finansiärernas förslag, som efter informella konsultationer med SUHF:s medlemslärosäten nu möter bred kritik från majoriteten av lärosätena, trots en generellt positiv syn på profileringsarbete i sig – men detta bedriver vi ju samtidigt alla, kontinuerligt, utifrån våra ytterst olika utgångspunkter. Det finns många olika synpunkter och farhågor, alltifrån att redan etablerade profilområden vid stora lärosäten ska sopa golvet med konkurrenterna till att principen ”ett profilområde per lärosäte” ska gå på tvärs mot verklig kvalitet. Det som samtliga lärosäten dock är fullständigt överens med finansiärerna om är behovet av en uppstartsfas, som i praktiken skjuter upp det skarpa genomförandet ett år i tid. Detta är en absolut förutsättning för att den föreslagna nya modellen alls ska kunna medföra någon högre kvalitet i forskningen, vilket ju är drivkraften bakom propositionens numera av riksdagen beslutade förslag. SUHF har nu gått in till utbildningsdepartementet med en skrivelse som betonar nödvändigheten av en planeringsperiod.

Från Stockholms universitets perspektiv har vi identifierat en betydande risk för att finansiärernas tolkning av propositionens förslag i själva verket innebär en övertolkning. I propositionen betonas att målsättningen med modellen är ”att premiera hög kvalitet i forskning men också att i ökad utsträckning premiera strategisk profilering och prioritering av forskning där förutsättningarna bedöms vara bäst för forskning av högsta internationella kvalitet vid universitet och högskolor. Modellen ska alltså ge bättre incitament till forskningsmiljöer av hög kvalitet. […] Den grundläggande principen för kvalitetsbaserad fördelning är hög vetenskaplig kvalitet. Vid bedömning av vad som är forskning av hög kvalitet ska internationellt vedertagna kriterier som tar hänsyn till kvalitet inom samtliga forskningsområden tillämpas. I detta ingår kvalitet i sam­verkan med det omgivande samhället som en viktig komponent i bedöm­ningarna.”

Huvudproblemet, som jag ser det, med finansiärernas förslag är att det i praktiken likställer strategier, kvalitet i forskning och kvalitet i samverkan, vilket inte stämmer överens med proppens förslag och riksdagens beslut att vetenskaplig kvalitet ska vara grundläggande. Ett ytterligare problem i förslaget är att bedömningen av vetenskaplig kvalitet grundas på lärosätenas beskrivning av den. Det rimmar illa med tanken att internationellt vedertagna kriterier ska tillämpas. Lärosätena ska ge underlag för bedömning men det borde inte vara lärosätenas beskrivningar som ska bedömas. I själva verket förs även här in ett mått av bedömning av strategier och planer. Förslaget likställer också vikten av strategier med vikten av forskning, medan formuleringen i proppen tycks betrakta den strategiska profileringen som ett möjligt instrument i den mån det gynnar forskning av högsta internationella kvalitet. Förslaget likställer även vikten av samverkan med vikten av forskning och avviker därmed från betoningen av att kvalitet i samverkan ska ingå som en viktig komponent.

Förslaget riskerar långsiktigt att innebära en kraftig styrning av forskningen i och med att man likställer vikten av samverkan med vikten av forskning. Samverkan är oerhört viktig och ska finansieras väl – där förutsättningar för samverkan av hög kvalitet finns. Men samverkan är mångfacetterad och kan inte bedömas utifrån generella kriterier. Många av de för samhället allra viktigaste forskningsresultaten kommer från grundforskning med svag samverkan med samhället då forskningen utförs. Det finns ofta en lång tidsförskjutning mellan forskningsresultat och nytta. Förslaget hotar därmed långsiktig grundforskning. Det föreslås att systemet ska utvärderas, och det är mycket viktigt att denna utvärdering blir skarp. Före genomförande bör även en omvärldsanalys göras. Hur förhåller sig förslaget till systemen i de mest framgångsrika forskningsländerna? Frågan är också huruvida centrala strategier och planer som sådana verkligen är det som bäst styr och främjar forskningen. Erfarenheten visar snarare att bra förutsättningar, starka rekryteringar inom väl valda områden (vilket i sig är strategiskt) och effektiva och bra processer för detta är vad som är viktigt för att utveckla excellenta forskningsmiljöer. Ett ökande krav på planer och strategier riskerar snarare att byråkratisera verksamheten och flytta fokus inom universiteten från att göra det som är verkligt viktigt till att skriva planer.

Angående betygskriterier anges slutligen i förslaget att ansökningarna bedöms mot ”i förväg uppställda kriterier som är lika för alla och som utvecklas i dialog med lärosätena. Målrelaterad bedömning och betygssättning innebär dock alltid ett mått av tolkning. För att fungera måste kriterierna tolkas rimligt lika av alla de som gör bedömningarna och sätter betygen.” För bedömning av vetenskaplig kvalitet finns förvisso allmänt accepterade kriterier, dock ämnesberoende. Men att finna meningsfulla kriterier för strategier och samverkan torde vara mycket svårt, och omöjligt att få acceptans för inom vetenskapssamhället. Förslagsvis borde sådana mer svårbedömda aspekter snarare utvärderas i efterhand, utifrån sina effekter. Vi hoppas nu framför allt att förslaget inte forceras fram, vilket skulle riskera att innebära en drastisk kvalitetsförsämring, och ser i övrigt fram mot en fortsatt öppen dialog i dessa, för Sverige som forskningsnation såväl som för de enskilda lärosätena, högrelevanta frågor. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Brysselkontoret lanserat

I morse var det dags för lanseringen av Stockholm trios gemensamma Brysselkontor. Det skedde genom ett välbesökt webinarium, modererat av EUA:s generalsekreterare Amanda Crowfoot – ett samarrangemang mellan Stockholm trio och Stockholmsregionens Brysselkontor. Finansborgarrådet Anna König Jerlmyr inledningstalade och huvudtalaren Jean-Eric Paquet, generaldirektör för forskning och innovation i EU-kommissionen, presenterade det nya ramprogrammet Horisont Europa, med en budget på drygt 95 miljarder euro, som just befinner sig i sin startfas.

Trion tillsammans har redan fått mer medel inom ramen för Horizon 2020 än något enskilt lärosäte i Europa, vilket visar på vår gemensamma styrka. Men jag är också övertygad om att Brysselkontoret kommer att få stor betydelse för att ytterligare utveckla vårt aktiva deltagande i Horisont Europa. Fokus vid dagens webinarium var också dubbelt: förutom på möjligheterna i det nya ramprogrammet visade det också tydligt på Trions potential, i samverkan med staden och regionen, för transdisciplinära samarbeten såväl lokalt som inom som utanför Europa. Som lärosäten kompletterar vi varandra, och representerar hela bredden från humaniora, juridik, samhällsvetenskap och naturvetenskap till teknologi och medicin. Vi har mycket att bidra med inom både forskning och utbildning när vi nu ska bidra till att bygga ett mer hållbart samhälle efter pandemin och inom ramen för Agenda 2030. 

Hälsa, digitalisering, klimat och hållbarhet var centrala teman för dagens seminarium, som även inkluderade en panel med deltagande forskare från våra tre lärosäten – från SU Ilona Riipinen – liksom företrädare för regionen, staden och näringslivet. Det var det första i en rad kommande evenemang, där nästa seminarium, om ”European Health Data Space”, planeras till mitten av oktober. Det ska bli spännande att vara delaktig i att utveckla Brysselkontorets verksamhet. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett första steg mot ett öppet campus

Idag, när Folkhälsomyndigheten tagit bort sin rekommendation om utbildning på distans för universitet och högskolor, kan en gradvis återgång till campusbaserad utbildning inledas. Det är ett efterlängtat steg. För sommarkurserna har dock både studenter och lärare redan planerat för att utbildningarna skulle ske digitalt, och det innebär att varje institution själv får bedöma i vilken mån det är önskvärt eller möjligt att genomföra vissa moment på plats. Formellt finns nu inte några begränsningar för antalet studenter, men vi befinner oss fortfarande i en pandemi där åtskilliga andra restriktioner för att undvika smittspridning ligger kvar. Folkhälsomyndigheten har nu publicerat nya riktlinjer för vuxenutbildning, där ett särskilt avsnitt ägnas universitet och högskolor. Samtidigt kvarstår restriktionen att statligt anställda så långt det är möjligt ska arbeta hemifrån till 15 september. 

Medan det gick från en dag till nästa att övergå till utbildning i digitalt format kommer processen att öppna campus att innebära en process i flera steg, där hänsyn måste tas till studentgruppernas storlek och givetvis till smittoläge och vaccinationstakt. Våra utbildningar är olika, med skilda förutsättningar, och universitetsledningen har därför gjort bedömningen att det bästa för verksamheten är att institutionerna ges möjlighet att göra sina egna bedömningar, givetvis inom ramen för rådande regler och rekommendationer för att minska spridningen av covid-19. 

Många praktiska frågor återstår att lösa inför höstterminen, och vi kan heller inte utesluta risker för bakslag på vägen. Vi har också lärt oss mycket om digital utbildning under tre terminer som vi behöver tillvara och utveckla. Men det är ändå en glädjens dag när nu ett första avgörande steg har tagits för att välkomna våra studenter tillbaka till campus. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Slutkonferens för CALIE-samarbetet

Stockholms universitet har under två dagar varit värd för en konferens, Academic Leadership & Strategic Renewal of Education in Challenging Times, som samtidigt avslutar det VINNOVA-finansierade projektet CALIE (Sweden-USA Project for Collaboration and Academic Leadership in Higher Education). Deltagare från svensk sida har varit de fyra SLUG-universiteten (Stockholm, Lund, Uppsala, Göteborg) och från amerikansk sida universiteten i Stanford, Berkeley och Washington. Respektive prorektorer har utgjort projektets styrgrupp. 

Samarbetet utvecklades inte direkt planenligt – en pandemi kom emellan – men trots utmaningen att gå över till digitala utbyten har det gett rika resultat. Dels i form av en antologi, Renewing Higher Education: Academic Leadership in Times of Transformation, dels inte mindre än sju rapporter med papers, där den just avslutade konferensen kommer att utgöra en åttonde, allt tillgängligt på CALIE:s hemsida. Under två intensiva dagar har vi diskuterat frågor som ”Digitalization and the strategic renewal of education”, ”How do universities handle disruptive change – tools and strategies”, eller ”Universities in times of turbulence and transformation”. Vi har mycket att lära av varandras olikheter – men det finns, i en globaliserad värld, också mycket vi har gemensamt. Särskilt spännande med projektet har varit dess fokus på förändring och förnyelse inom högre utbildning, och det akademiska ledarskapets betydelse för att det ska komma till stånd.

Detta är, som jag ser det, en av våra allra största utmaningar – inte minst i Sverige, där finansieringssystemet för högre utbildning och sättet att hantera det tenderar att skapa stora inlåsningseffekter där det istället skulle behövas bredare utbildningssamarbeten över institutions- och fakultetsgränser, som svarar bättre både mot studenternas önskemål och samhällets behov. Här har CALIE-projektet verkligen fungerat som inspirationskälla, som jag hoppas ska komma till nytta i ett kommande, nödvändigt förändringsarbete.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Nordisk-baltisk rektorskonferens om hållbarhet

Idag har jag deltagit i den första gemensamma rektorskonferensen någonsin för nordiska och baltiska lärosäten, arrangerad av Unifi – Finlands motsvarighet till SUHF – som just nu har ordförandeskapet för det nordiska universitetssamarbetet NUS. Det var ett värdefullt tillfälle att möta kollegor från hela Norden och Baltikum och diskutera konferensens högaktuella tema, hållbarhet. Här delar Norden och Baltikum ett brett regionalt perspektiv, som förhoppningsvis också kan bidra aktivt inom det europeiska universitetssamarbetet EUA. Där diskuterades EU:s gröna giv senast vid ett möte i Research Policy Working Group där jag deltog i fredags, där det konstaterades att i hela Green Deal-dokumentet nämns universiteten endast vid ett tillfälle som ”well placed to engage on changes needed for transition”. Tala om understatement! 

För min del blev det idag också tillfälle att berätta om Stockholms universitets hållbarhetsforum för tre veckor sedan, som bekant på temat ”Från kris till hållbarhet”, där ett viktigt fokus var universitetets centrala roll för att bidra både till att lösa kriser och till uppfyllandet av de globala hållbarhetsmålen. Det gör vi framför allt genom vår forskning och utbildning, men givetvis även genom andra former av samverkan och dialog där lärosätena är och måste vara nyckelaktörer. 

Diskussionen idag kom delvis att kretsa kring den inte alltid enkla skärningspunkt där lärosätena nu befinner sig, i en korseld av förväntningar – eller för den delen ibland skriande brist på sådana – från politiken, näringslivet, civilsamhället, den breda allmänheten och inte minst studenterna, liksom givetvis från lärare och forskare ur de egna leden. Å ena sidan måste vi alltid värna den akademiska friheten och inte låta oss utsättas för påtryckningar att bli utförare åt andra aktörer med egna agendor. Å andra sidan är det just genom vårt kärnuppdrag, och inte minst genom den vetenskapliga kunskap som ger ständigt ökande insikt i frågornas komplexitet, som vi har viktiga bidrag att ge, också genom utbildning och samverkan, till en hållbar samhällsutveckling. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Forskningsdata – nationellt och lokalt

I förra veckan höll SUHF tillsammans med Vetenskapsrådet och SULF ett mycket välbesökt öppet seminarium om forskningsdatahantering, där jag hade glädjen att tillsammans med Sven Stafström och Mats Ericson både få hälsa välkommen och avrunda de ytterst aktiva diskussionerna. Både intresse och behov är enorma. 

SUHF har ju vid vårens förbundsförsamling fattat beslut om en färdplan för öppen vetenskap med åtta rekommendationer – ett välkommet steg framåt från lärosätenas sida att gemensamt axla ansvaret för omställningen till öppen vetenskap. Vi ser också fram mot att snart få besked från regeringen om det beslut som nyligen fattats om ett vidgat uppdrag inte bara till KB och VR, som aviserades i forskningsproppen, utan också till lärosätena – vilket Stockholms universitet aktivt efterfrågade i vår myndighetsdialog. 

För Stockholms universitets vidkommande bygger vi nu upp infrastruktur och tjänster för att stödja forskare och doktorander att hantera sina forskningsdata under hela forskningsprocessen. Basen är vår nyligen lanserade lagringsyta för forskningsdata. Till lagringsytan kopplar vi tjänster som datahanteringsplan, tillgängliggörande och arkivering av forskningsdata. Forskningsdatateamet ger utbildningar i dessa tjänster samt hjälper forskarna i kurering av forskningsdata. En viktig tjänst är även legal hjälp kring hanteringen av känsliga data. 

Trots våra interna begränsningar givet projektet Ekonomi i balans 2023 bedömer jag att detta är så viktigt att ett särskilt rektorsbeslut behöver fattas om extra finansiering av två data stewards, som kan bistå våra båda vetenskapsområden i den konkreta utvecklingen av och stödet kring forskningsdatahanteringen framöver. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Forskningspolitik och forskarframgångar

Den gångna veckan har varit innehållsrik på många sätt. För universitet och högskolor i stort eftersom riksdagen nu i bred enighet fattat beslut om den forskningspolitiska propositionen. Det finns anledning att återkomma till flera av frågorna där – inte minst frågan om akademisk frihet som idag spretar åt många håll i den offentliga debatten, men också den nya finansieringsmodell utifrån profilering av lärosätena som ska införas från 2023, men med helt katastrofalt kort tid för utveckling av modellen (deadline för VR, som jämte övriga finansiärer fått uppdraget, är redan den 1 juni). 

För Stockholms universitet också mer specifikt eftersom vi haft årets myndighetsdialog, med diskussioner om regeringens nya myndighetsstyrning (också det en del av forskningsproppen) bland annat avseende kompetensförsörjning och karriärvägar, samt om ekonomi- och säkerhetsfrågor. Därtill hölls i torsdags årets Hållbarhetsforum, på det högaktuella temat ”Från kris till hållbar utveckling”, ett mycket lyckat evenemang med inte mindre än 1200 enskilda deltagare under dagen.

Vidare blev det i veckan offentligt att hela fyra forskare vid Stockholms universitet tilldelats ERC Advanced Grants (av totalt sju i hela Sverige). Mot bakgrund av förra året, där EU-medlen till SU ökade med inte mindre än 35%, kan man konstatera att universitetets strategi att öka EU-finansieringen tycks vara lyckosam. Ett stort och varmt grattis till de fyra forskarna: Meike Wagner vid Institutionen för kultur och estetik, Christian Broberger vid Institutionen för biokemi och biofysik samt Hiranya Peiris och Lars Pettersson, båda vid Fysikum. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Två remissvar

Under veckan som gått har Stockholms universitet lämnat sina remissvar på två statliga utredningar som förtjänar en särskild kommentar. Dels gäller det Tillitsdelegationens betänkande om en gemensam utbildning för samtliga statsanställda, som enligt förslaget ska utformas av Statskontoret men genomföras av ett utvalt lärosäte (SOU 2020:40). Dels också förslaget om krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap, som även det föreslås genomföras av universitet och högskolor (SOU 2021:2). I båda dessa fall kan det konstateras att utredningarnas förslag står starkt i strid med det grundläggande uppdraget till universitet och högskolor. 

I det förra fallet ska 260 000 statsanställda utbildas under fyra år – ett helt orealistiskt och oförankrat förslag, enligt såväl SU som SUHF. Tvärtemot Tillitsdelegationens namn och uppdrag vittnar förslaget om en fundamental brist på tillit såväl till förvaltningsmyndigheter som domstolar gällande förmågan att själva tillhandahålla relevanta utbildningar för sin personal. Därtill innebär det en högst ovälkommen byråkratisering som knappast kan anses stå i överensstämmelse med statsförvaltningens krav på effektivitet och god hushållning. Att ett universitet ska tillhandahålla en utbildning vars innehåll föreskrivs av en annan myndighet strider framför allt också mot det grundläggande kravet för universitet och högskolor, att beslut om utbildningars innehåll, upplägg och kvalitet måste fattas av personer med vetenskaplig kompetens. 

I det senare fallet är det minst lika illa ställt – värst av allt är att själva frågan ju här ligger inom justitiedepartementets sakområde men nu hux flux för sitt genomförande har hamnat under utbildningsdepartementets egid. Här, lika litet som i det förra fallet, säkerställs att besluten om innehåll, upplägg och kvalitet fattas av vetenskapligt kompetenta personer, och till yttermera visso har – till skillnad från andra behörighetsgivande prov, som högskoleprovet eller TISUS-testet – frågan inte ens med universitetens och högskolornas uppdrag att göra.

Sammantaget ger detta två högst problematiska signaler, som vittnar om att universitet och högskolor idag riskerar att utnyttjas som en allmän facilitet för allehanda samhälleliga behov – vilket står i stark motsättning till värnandet av akademisk frihet och autonomi för lärosätena. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar